Framtidens bibliotek i historiens backspegel

Kan folkbildningsideal och biblioteksverksamhet från förra seklets början ge perspektiv på utvecklingen av samtidens och framtidens bibliotek? Lisbeth Håkansson Petré...

Kan folkbildningsideal och biblioteksverksamhet från förra seklets början ge perspektiv på utvecklingen av samtidens och framtidens bibliotek?

Lisbeth Håkansson Petré skildrar i månadens uppsats en sammanslutning som bildades 1892 där biblioteket hade en särställning.

Tolfterna var en grupp som startades 1892 i syfte att ge kvinnor tillgång till bildning och litteratur. Initiativtagare var Amalia Fahlstedt (född 1853 – död 1923), pedagog, författare och översättare (bland annat av Charles Dickens).

I Fahlstedts nära vänkrets fanns Ellen Key, med erfarenhet av och engagemang för folkbildningsarbete samt ett stort nätverk som kom att bilda Tolfterna.

Uppsatsens inledning berättar hur detta illustreras i Hanna Paulis oljemålning ”Vänner” (som Pauli arbetade med mellan 1900 och 1907) som visar en högläsande Key omgiven av bland andra Nanna Benedixson, Gerda Bergh, Lisen Bonnier, Olga Fåhreus och Betty Hirsch, samtliga verksamma i Tolfterna. Namnet kom av att Tolfterna delades in i sex grupper, med tolv personer i varje. Syftet med det som alltså kallades ”samkväm” var att skapa en mötesplats för kvinnor från olika yrken och samhällsklasser. Förutom bildningsaspekten strävade man efter att överbrygga klassklyftor och motsättningar mellan intellektuella och arbetarklassens kvinnor.

I Tolfternas samkväm – folkbildning och bibliotek för arbetarkvinnor 1902-1907 skrivs Tolfterna, vilket också har varit Lisbeth Håkansson Petrés avsikt in i folkbildningshistorien. Titeln är dock inte heltäckande, då perspektiv och analys använder Tolfterna och inte minst deras biblioteksverksamhet som en möjlighet att spegla samtid och framtid.

Tolfterna arrangerade föredrag, högläsning och kurser i ibland annat språk och musik. Dessutom skapade man, i likhet med många andra bildningsförbund, ett eget lånebibliotek.

Detta var inte större än att samlingen rymdes i ett bokskåp, från 1901 inhyst i föreningen Studenters och arbetares lokaler. Studenter och arbetare var, vilket framgår av namnet i likhet med Tolfterna en klassöverskridande verksamhet, dit också kvinnor hade tillträde.

1905 lät man dokumentera biblioteket i ”Katalog öfver böcker tillhörande Tolfterna”, omfattande 350 titlar, ett blygsamt bestånd med dagens mått mätt, men Lisbeth Håkansson Petré påpekar att det ska ses i relation till att böcker var dyra och att det vid den här tiden fanns ytterst få avgiftsfria bibliotek i Stockholm. Tolfternas bibliotek höll öppet några kvällar varje månad och där kunde kvinnorna inte bara låna böcker kostnadsfritt utan också träffas för att diskutera, exempelvis litteratur.

Biblioteket och Tolfternas arrangemang var tidstypiska som uttryck för privata medborgarbildningsambitioner. Så småningom fick Tolfterna och andra sammanslutningar hård konkurrens från de statligt finansierade bildningsförbunden.

Läs mer BBL nr 8