Hirschfeldt: "Inte lätt att vara bibliotekarie"

Vilken är bibliotekens funktion i den demokratiska rättsstaten? Juristen Johan Hirschfeldt har få tvärsäkra svar men konstaterar att uppdraget kräver en intensiv yrkesdiskussion bland landets bibliotekarier.

Med en lång karriär som bland annat justitiekansler och president i Svea hovrätt, är Johan Hirschfeldt fortfarande aktiv i juridiska frågor. Men i bokhyllorna i vardagsrummet på Södermalm i Stockholm lyser lagböckerna med sin frånvaro. Här finns det bara skönlitteratur. Hans fru och dotter är bibliotekarier, sonen kulturjournalist och själv beskriver han sig som en humanist med ett brinnande intresse för bildning och litteratur.

Så det var inte med helt främmande ögon han åtog sig att skriva en text om bibliotekens funktion i den demokratiska rättsstaten för den nationella biblioteksstrategins nyligen presenterade omvärldsanalys.

Just de frågorna har också hamnat i strålkastarljuset under sommaren, inte minst efter två beslut från Justitieombudsmannen, JO, som tydligt markerar mot bibliotek som väger in åsikter när de fattar beslut om vilka medier som ska köpas in eller lånas ut. Den fria åsiktsbildningen och objektivitet ska regera, slår JO fast. Detta även om det gäller medier som strider mot bibliotekens egen policy för inköp. [fakta id=”16768″]

Hirschfeldt har inga invändningar mot den tolkningen.

– Vad JO egentligen säger är att värdegrundsdokumenten inte kan åberopas i de här sammanhangen, för använder man dem på det här sättet låter man sin utlåningspolitik styras av åsikter. Detta ligger också helt i linje med Bibliotekslagen, så det är ingenting överraskande eller nytt, säger han.

I sin text belyser Hirschfeldt också andra aspekter av bibliotekens och bibliotekariernas demokratiska uppdrag, och hur de formuleras i grundlagarna. Han pekar på hur bibliotekarier, liksom andra offentliganställda, ”ska verka för att demokratins idéer blir vägledande” och att de ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra med kunskapsförmedling”.

Precis som i många av folkbibliotekens inköpspolicys finns det skrivelser i regeringsformen om alla människors lika värde och att samhället ska motverka diskriminering.

Finns det en konflikt mellan den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten å ena sidan och de här formuleringarna om diskriminering och allas lika värde? 

– Jag vill inte säga att det är konfliktfritt, men i lagstiftningen förutsätts att sådana spänningar ska kunna hanteras.

Kommer JO-besluten få konsekvenser för hur biblioteken formulerar sin inköpspolitik?

– Ja, det tror jag. Och för formuleringarna finns nog ett behov av mallar. Goda exempel som kan användas så att man kan lära av varandra.

Under sommaren har även frågan om utgallring av böcker diskuterats. Gäller samma regler där som vid inköp?

– Det tror jag är en rimlig ståndpunkt. Utgallring borde också vara en kvalitets- och allsidighetsfråga.

För bibliotekarien handlar det om att både stå upp för de demokratiska idealen och att främja fri åsiktsbildning.

– Vi kan tänka oss en bibliotekarie som står och lånar ut en bok som är väldigt vinklad och handlar om ickedemokratiska rörelser. Då är det ju inte fel om man rekommenderar låntagaren att kanske också låna en bok med ett motsatt perspektiv. Det kanske inte alltid är så lätt, men det är ju på det sättet som värdegrunden finns med där bakom.

Johan Hirschfeldt drar sig för snabba eller tvärsäkra svar. Vid flera tillfällen bläddrar han upp passager i den tummade lagboken som ligger framför oss, full med bokmärken. Eller så slår han upp tidigare domar på datorn. Han ger inte intrycket av någon auktoritär lagman. På huvudet sitter en blå tygkeps på sned; han har den för att hindra sig från att klia på ett ärr han fick några dagar tidigare. [fakta id=”16769″]

När vi börjar prata om hans egen relation till biblioteken och till bildningsideal är tonen ledigare. Han växte upp i ett hem fullt av böcker, berättar han.

– Men vad mina föräldrar inte hade var böcker om idrott, djur och länder. Det var ett av flera områden som det gick att hitta böcker om på skolbiblioteket eller biblioteksbussen som kom förbi oss ibland. Vi bodde i en förort, och att åka in till stadsbiblioteket, detta tempel, det var någonting som också påverkade mig.

I sin text om bibliotekens demokratiska roll inleder han med några rader om författningspatriotism, den tradition som finns i Norge eller USA där landets demokratiska ideal manifesteras kulturellt, som på väggmålningarna i Library of congress.

Sedan drar han en eftertänksam tråd mellan lagen, de demokratiska värderingar den ska skydda, välfärden och bibliotekens roll som förmedlare av kunskap och bildning.

Det är ingen enkel uppgift han tillskriver bibliotekarierna, och han erbjuder inga enkla svar på hur detta uppdrag ska förvaltas.

– Det fordrar en väldigt aktiv intern yrkeskårsdiskussion. Så är det ju i de flesta professioner, att det finns intressemotsättningar och olika värden som måste vägas mot varandra. Biblioteken befinner sig under ett korstryck från olika håll: allmänheten, politiker och tillsynsmyndigheter som JO. Det kan inte vara lätt.

Trycket, inte minst från allmänheten, har kanske också ökat de senaste åren. I vintras uppstod en bitvis hätsk diskussion efter att ett par bibliotek hade valt att inte köpa in nationalekonomen Tino Sanandajis bok ”Massutmaning”. En bibliotekarie som meddelade beslutet hängdes ut på olika hatsidor. Tonläget på Twitter och andra sociala medier var högt, och i dagstidningarna rasade debatten mellan olika läger.

Även detta anmäldes till JO, som har valt att inte gå vidare med frågan då de andra beslut som kom i somras kan betraktas som vägledande.

Men kan biblioteken verkligen förväntas köpa in precis allt som efterfrågas?

På den punkten är lagen ganska klar: Nej, det kan de inte. Även om JO nu har slagit fast att inköpsbesluten inte får grunda sig på åsikter så finns det andra faktorer som tillåts spela in.

– Biblioteken har ett jättestort utrymme här. Dels har man inte så mycket pengar, så man måste göra ett urval. Dels ska urvalet ju vara relevant. I Norrbotten köper man in böcker om Norrbotten och i Skåne köper man in böcker om Skåne.

Allsidighet och kvalitet, saklighet, opartiskhet – det är nyckelorden i sammanhanget. Hirschfeldt beskriver kvalitetsbegreppet som centralt, och understryker att detta är ett område för bibliotekarierna att avgöra, det tillhör professionen. Men det kan inte användas som ett svepskäl för att välja bort medier.

– Det är viktigt att kvalitetsbedömningen är just en kvalitetsbedömning och inte ett skenargument. Sakligheten måste prägla kvalitetsbedömningen.

Reportaget är med i senaste numret av Biblioteksbladet. Läs gärna hela tidningen som PDF här! 

Läs mer:

http://biblioteksbladet.test/nu-overlamnas-omvarldsanalysen/

http://biblioteksbladet.test/biblioteket-vagrade-ta-in-bok-kritiseras-nu-av-jo/