I sanningens tjänst

Professorn i teoretisk filosofi, Åsa Wikforss, har dragit i fält mot kunskapsmotstånd och falska nyheter. Och hon har inget emot att pigga upp sig med ”en arg och krigisk dans” för att våga utmana klimatförnekare eller vaccinmotståndare.

På Åsa Wikforss skrivbord står ett ganska stort mumintroll i gosedjursformat. Snett ovanför trollets huvud hänger en tavla med fler av Mumindalens invånare avbildade.

– Det är något så existentiellt hos Tove Jansson som är så uttalat och klokt att det är helt oemotståndligt, säger hon.

I sitt sommarprat i P1 från 2018 spelade Åsa Wikforss upp ett stycke där Tove Jansson läser om hur det räddhågsna Knyttet ”piggar upp sig med en arg och krigisk dans” för att våga angripa Mårran. Det var samma slags vrede som fick Åsa Wikforss att själv fatta pennan efter Donald Trumps presidentinstallation i januari 2017.[fakta id=”19474″]

Filosofiprofessorn från Göteborg beskriver sig som en feg person som gärna undviker konflikter. Men när hon tyckte sig se att medvetna lögner och ogenerad manipulation av sanningen flödade från Vita huset och andra källor blev hon trots allt mer arg än rädd.

På några månader skrev hon sin populärvetenskapliga bok Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender som hon sedan dess har rest landet runt för att prata om.

– Ilska är en väldigt stark drivkraft. Jag hade aldrig sett mig själv som en missionär måste jag säga, men det har blivit lite så.

Det är inte precis vanligt att en bok skriven av en filosofiprofessor och utgiven på ett litet förlag blir så omtalad som Alternativa fakta blivit. Åsa Wikforss har föreläst i skolor, för politiker, journalister och pensionärsföreningar. Hon har intervjuats i allt från Nyhetsmorgon till finska Hufvudstadsbladet och som nämnt fått det prestigefyllda uppdraget att sommarprata. Helt säkert har det med tajming att göra, boken kom ut precis när den verkar ha behövts som mest, men hon har också en förmåga att berätta fängslande och lättbegripligt om ett ofta snårigt och delvis abstrakt ämne.

– Det är kul. Jag älskar ju mitt ämne, så det är särskilt roligt om man kan visa på vilken betydelse filosofi har. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle vara ute i så många olika sammanhang. Kunskapsfrågan dyker upp överallt.

Ja, frågan är onekligen brinnande aktuell. I en tid då vi delar sex av tio länkar utan att först själva klicka på dem, samtidigt som 22 procent av länkarna vi delade inför det svenska riksdagsvalet i efterhand visat sig innehålla enbart fejkat material, är det angeläget att ta tag i problemet.

Åsa Wikforss har nyligen fått ett stort anslag från Riksbankens jubileumsfond och är just i färd med att dra i gång ett sexårigt tvärvetenskapligt forskningsprogram med både svenska och internationella forskare som tillsammans ska studera kunskapsmotstånd, vad som orsakar det och hur det kan motverkas.

– Ingen har tagit ett samlat grepp om ämnet förut, på det sättet är det här världsnytt.

Hur står det då till med kunskapen i samhället i dag? Det är inte alldeles enkelt att svara på, säger hon. Å ena sidan har vi mer kunskap än någonsin. All forskning blir mer och mer utvecklad. Å andra sidan har vi en situation där kunskapen utmanas på ett sätt som aldrig förr. Visst har det genom tiderna funnits perioder då mycket propaganda spridits, som på 30-talet i Europa. Det som är nytt nu är emellertid sociala medier, eller överhuvudtaget internet, som gör det möjligt för människor att sprida precis vad som helst till vem som helst.

– Dessutom medför internet att valet av vilka källor vi ska vända oss till faller på oss som individer.

Det finns inga siffror på hur kunskapsresistenta vi är nu jämfört med tidigare. Däremot är det ingen tvekan om att det finns mer desinformation i dag, och att den når fler människor. Forskning visar också att förtroendet för medier minskar och att vissa typer av vetenskapsmotstånd ökar. Det gäller till exempel misstron mot vaccin. När WHO nyligen listade de tio värsta hoten mot den globala hälsan var det växande vaccinmotståndet ett av dem.

Ett annat akut område som Åsa Wikforss pekar ut är klimatet.

– I Sverige är antalet klimatförnekare inte så stort och de har inte så mycket makt, än. Men ser man till Vita huset så är Donald Trump en klimatförnekare, han omger sig med klimatförnekare, de har dragit sig ur Parisavtalet. I Brasilien får vi en president som vill meja ner regnskogarna. Det är kunskapsresistensens värsta konsekvens.

Mardrömsscenariot är att kunskapens fiender (olika politiska aktörer, aktörer som bara vill tjäna pengar) tar över. Om det finns tillräckligt mycket desinformation i ett samhälle går det att få folk att gå med på olika förändringar i det demokratiska systemet som gör att kunskapen inte kommer fram och kan spridas, menar hon.

– Vi kommer nog att styra upp det här så småningom. Men om vår världsbild totalt faller sönder innan dess, om polariseringen tilltar och vi får fullkomligt diametralt motsatta världsbilder där ingen tror på någon och tilliten faller i samhället, då kan det gå riktigt illa.

Hon liksom river av allt hon säger i ett högt tempo och med hög röst som fyller det lilla jordnötsdoftande kontorsrummet.

På Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet tillbringar Åsa Wikforss mycket av sin tid böjd över laptop, böcker och printade tidningsartiklar. Här trivs hon, sin nya roll som missionär till trots, bäst.

– När jag kommer till mitt jobb på morgonen och inte har en massa grejer jag ska göra utan kan gå in i forskningen i lugn och ro, börja förstå och se samband. Det ligger en kreativitet i det, man blir helt euforisk.

Att bli forskare till yrket var inte ett självklart val från början. Men efter att ha nekats plats på scenskolan, jobbat som lärarvikarie och läst kvällskurser i litteraturkunskap – där hon ställt sig frågan om det ens existerar en korrekt tolkning av text – fick Åsa Wikforss upp ögonen för ämnet filosofi. Sedan dess är hon fast. Grundutbildningen följdes av doktorandstudier vid Columbia university i New York. Efter flera år som forskarassistent vid Stockholms universitet blev hon sedan Sveriges första kvinnliga professor i teoretisk filosofi.

Som filosof hoppas hon främst bidra med att sprida kunskap om kunskap – om hur information och kommunikation fungerar, om varför vi är så sårbara för desinformation. Förhoppningen är att det ska ge oss ett bättre skydd mot kunskapens fiender. Forskning visar att träning i analytiskt tänkande gör oss mindre mottagliga för fejkade nyheter och propaganda.

– Men det räcker inte. Kritiskt tänkande är inte en generell förmåga som fungerar inom alla områden utan förutsätter ofta domänspecifik kunskap. Vissa saker är överförbara, som att man kan lära sig känna igen en viss sorts tankefel, men det räcker inte så långt. Det är till exempel svårt att se igenom en klimatförnekares argumentation om man inte vet något om växthuseffekten eller om varför havsnivåer kan stiga på en plats och sjunka på en annan.

Här kommer vi in på en av Åsa Wikforss käpphästar: skolan. Sedan hon själv utbildade sig till gymnasielärare på 80-talet har hon följt det hon menar är en ökande skepsis mot ämnesexpertis inom skolan, där man i stället för att ”lära eleverna att rapa upp fakta” ska träna dem i kritiskt tänkande.

– Och det är väl bra, men utan faktakunskaper hamnar vi lätt snett. Man måste lära eleverna både källkritik och källtillit, inte bara att bli allmänt kritiska mot allt möjligt.

Där har också biblioteken en viktig roll.

– Skicka eleverna till biblioteket, där en kunnig bibliotekarie kan hjälpa till att hitta pålitliga källor, i stället för att skicka ut dem och googla. Vi är så många som drivit den här frågan att det nu låter som om Skolverket börjar lyssna. Det kanske kommer en förändring. Vi får se!

När det gäller hotet mot kunskapen i samhället kommer läget att försämras innan det blir bättre, tror hon. Vi har inte nått botten ännu. Om vi ska vara optimistiska kan vi kalla det som nu pågår för barnsjukdomar. Nya medier missbrukas, så har det alltid varit.

– Det som är svårt nu är den enorma decentraliseringen. Det här faller inte på en aktör. Vi som individer är i stor utsträckning delaktiga. Det är vi som bidrar till att desinformationen sprids, så vi måste skärpa oss.

Åsa Wikforss anser att det också behövs systeminsatser, till exempel lagstiftning kring internetjättar som Google och Facebook. Journalister måste hjälpa till genom att lugna ned känsloläget och inte bidra till ett ensidigt offentligt samtal. Detsamma gäller politiker, som står mitt i stormen och är hårt ansatta, men som också själva kan bidra till polarisering och kunskapsmotstånd, framhåller hon.

Själv kommer Åsa Wikforss att arbeta vidare, ibland kanske argt och krigiskt likt Tove Janssons Knyttet, för en ökad tillit i samhället. Hon återkommer ofta till att den mänskliga kunskapen är social – väldigt lite av det vi vet, vet vi för att vi själva har erfarit det.

– Vi är i ett spindelnät tillsammans där alla är beroende av alla för att få kunskap. Om tilliten faller försvinner också kunskapen. Då är det lätt att hamna snett, och så eskalerar det. Som för konspirationsteoretiker som inte litar på någon. Det börjar ofta med någon liten grej, men innan man vet ordet av tror man att världen styrs av utomjordiska ödlor.

Porträttet publicerades första gången i Biblioteksbladet nr 2–2019. Läs e-tidningen här. 

Läs mer: 

http://biblioteksbladet.test/oroande-om-biblioteken-tar-in-allt-mer-ogranskat-material/