Kulturskaparnas villkor i fokus för ny kulturminister

När den nya kulturministern Amanda Lind (MP) i dag framträdde på Folk och kultur-konferensen i Eskilstuna stod tre frågor i centrum. Kultur i hela landet, barn och ungas rätt till kultur och förbättring av kulturskaparnas villkor. Biblioteken nämnde hon inte alls.

– Vi vet att vi har kulturklyftor. Vi vet samtidigt att vi har ett fantastiskt kulturliv. De här sakerna finns samtidigt. Och för oss innebär det att vi måste se till att var du än bor i landet ska du ha likvärdig tillgång till kultur.

Så inledde Sveriges nya kulturministern Amanda Lind sitt tal på Folk och kultur i Eskilstuna där hon presenterade sina tre prioriterade områden för den kommande mandatperioden.

Förutom att öka jämlikheten i tillgång till kultur över landet vill ministern se till att barn och unga får en mer likvärdig tillgång, både när det gäller att ta del av kulturlivet och att upptäcka sitt eget skapande. Hon pekade på kulturskolan som en nyckelaktör och talade om vikten av att inte bara tillhandahålla ett utbud utan också om vikten av att sprida det i breda grupper. Det ska komma alla barn till del, sa ministern, med betoning på alla.

Det tredje, och det Amanda Lind ägnade mest tid åt i sitt tal, var kulturskaparnas villkor.

– De som väljer att ägna sitt yrkesliv åt att verka som professionella kulturskapare måste också möta en tillvaro med rimliga villkor. De enskilda är fundamentet för kulturlivet. Kärnan i det som sen blir näringar, och som sen blir verksamheter och som sen blir det samhälle som vi kanske alla tar lite för givet. Utan den enskilda kulturskaparen eller konstnären och aktören, då finns det inte så mycket där.

Utmaningarna som regeringen vill arbeta med är bland annat snedrekryteringen till kulturlivet, där till exempel personer med utländsk bakgrund är underrepresenterade men där många kommer från hem med välutbildade föräldrar och från stora städer. Amanda Lind kopplade snedrekryteringen till de ekonomiska villkoren i yrkena: hög utbildning och låga inkomster tillsammans med osäkra anställningar, oregelbundna inkomster och lägre utnyttjande av trygghetssystemen.

Flera gånger återkom Lind till vikten av att politiken ska hålla armlängds avstånd till kulturens innehåll. ”Konsten och kulturen ska vara fri, annars kan den inte andas alls.”

Men inte en enda gång nämndes Sveriges största kulturaktör, biblioteken.