”Kunskapen måste leda till handling”

Hur är läget, vad är problemen och hur vill vi ha det? Det är de tre frågor vi gått ut med...

Hur är läget, vad är problemen och hur vill vi ha det? Det är de tre frågor vi gått ut med brett till biblioteksväsendet inför vår första, snabba lägesrapport till Biblioteksdagarna i maj från utredningen om en nationell biblioteksstrategi. Regeringens krav på oss är att göra en omvärldsanalys till hösten 2017 och en slutrapport våren 2019. Det är väldigt lång tid, och därför vill vi göra en lite snabbare diskussionsrapport som underlag för prioriteringar och fortsatt arbete redan nu.

Vi har samlat professionens egna synpunkter och analyser, och fört många samtal. Jag som kommer utifrån in i denna värld imponeras av all kunskap och engagemang som finns. Egentligen är det inte så mycket nytt som behöver utredas. Det mesta vet man redan, det är redan beskrivet, beforskat och belyst. Men det vi vet om läget och det som behöver göras måste sammanställas och leda till handling.

Ett problem är att förslag och tankar blivit liggande. Idéerna är bra, men vem ska utföra? Vad ligger på lokal, regional och nationell nivå? Det behöver redas ut och operationaliseras.

Det pågår till exempel en massa lokala samverkansprojekt mellan biblioteken. Men det man strävar efter att lösa är egentligen nationella uppgifter. Gemensamma kataloger, lånekort och licenser, upphandling och upphovsrätt måste i många fall hanteras på en annan nivå än vi klarar av idag. Men hur? Vi kommer inte att ha några svar ännu, men måste börja strukturera oss.

Det har tagits mängder av smarta och viktiga digitaliseringsinitiativ runtom i landet. Men vad händer med dem sen? Hur ska systemen driftas och av vem? Hur börjar vi samverka samtidigt som vi tar vara på det som redan har gjorts? Hur utnyttjar vi kraften från alla eldsjälar så att brasan tar fart?

Läget är egentligen gott i svenskt biblioteksväsende. De bibliotek som utmärker sig och får priser ligger i global framkant.  Kunnigheten och kraften är det inget fel på. Men på vissa håll släpar det efter. Biblioteken är till för alla, i teorin men inte i praktiken. Hur ska vi leva upp till bibliotekslagens krav? Likvärdigheten brister – inte minst inom skolbiblioteken. Eller mellan små högskolor och stora universitet. Varför ska en student i Gävle bara ha tillgång till en tiondel av den kunskapsbank studenten i Uppsala har glädje av? Och vad ska vi göra åt att när man väl slutat på högskolan låses dörren till den kunskap som borde finnas bara en knapptryckning bort?

Digitaliseringen innebär alltför ofta inlåsning. Att digitaliserade tidningar bara är tillgängliga i en källare i Humlegården är inget att skryta med. Monopolkapitalistiska superföretag som låser in mänsklighetens senaste forskningskunskaper i egna kassavalv är ett globalt problem, som en liten svensk utredning inte kommer att kunna lösa.

Annat kanske vi kan ta itu med. Vi kommer inte med några lösningar och förslag nu. Det vi kan göra är att samla kunskapen och börja prioritera för att få till stånd handling.

Det behövs ett nationellt perspektiv och en genomlysning av ett biblioteksväsende alla säger sig vilja värna och utveckla. Det blir en lång och delvis bumpig resa, men kul, spännande och viktig, och den ska göras tillsammans.

Text: Erik Fichtelius, Nationell samordnare för en biblioteksstrategi