”Molntjänster är inte neutrala”

Molntjänster som Gmail, Dropbox, Facebook eller Icloud har blivit självklara verktyg i vår vardag. Allt för självklara, säger Maria Lindh, universitetsadjunkt på Högskolan i Borås.

Maria Lindh har i sin doktorsavhandling i informations- och biblioteksvetenskap Cloudy talks: Exploring accounts about cloud computing undersökt hur olika aktörer talar om och beskriver molntjänsterna. Hennes tes är att språket vi beskriver den nya tekniken med formar vårt förhållande till den.

– Molntjänster är komplexa företeelser med komplexa konsekvenser. Men beskrivningarna av dem är, både i PR-materialet hos utvecklarna och bland oss konsumenter, väldigt förenklande.

Marknadsföringens retorik framställer molntjänsterna som självklara, neutrala verktyg. Det har gamla rötter. Maria Lindhs avhandling bygger på fyra artiklar (av vilka tre samskrivits med andra forskare) och i den första spårar Lindh bilden av informationsteknologi som neutral ändå tillbaka till femtiotalet. Ett återkommande begrepp var då utility:

– Visionen för framtiden var att informationsteknologi bara skulle finnas där, som en självklarhet, som när du trycker på en knapp och en lampa tänds. Eller som vatten i kranen.

I den andra artikeln som avhandlingen baseras på har Maria Lindh tittat närmare på en svensk skolorganisation, bestående av runt trettio skolor, som var tidig med att implementera molntjänsten Google Apps for Education. Hon har intervjuat personer med strategiskt ansvar för såväl IT-delen som pedagogiken.

– De förklarade att de behövde en lösning som var sömlös, stabil och enkel för eleverna att använda. De hade helt klart utility-vinkeln. De sade hela tiden: det här fungerar så bra!

Samtidigt som de talade om molntjänsten som ett neutralt verktyg kunde de dock konstatera att tekniken förändrat pedagogiken. Som exempel diskuterade man på några skolor att frångå proven, som upplevdes som överflödiga när elevernas kunskapsprocesser blivit synliga genom de digitala verktygen.

– Om vi pratar om tekniken som neutral och vi samtidigt kan konstatera att den faktiskt påverkar oss i olika riktningar finns det en konflikt där. Faran är att man inte undersöker hur den påverkar oss, utan tar den för given.

I fallet med skolorganisationen var det inte lärarna som efterfrågade apparna – införandet skedde under påtryckningar från den interna IT-avdelningen.

I ryggen hade de ett särskilt bra argument: Google Apps for Education är gratis.

– En tidigare rektor uttryckte det som att det inte var ett beslut överhuvudtaget, det var bara att säga tack!

Förutom att molntjänsterna påverkar vår verklighet utan att vi frågar oss hur, finns det också en annan baksida av den okritiska diskursen kring dem: integritetsfrågorna. Som elev i någon av den undersökta skolorganisationens skolor har man inget annat val än att arbeta i Googles appar. Men vad händer med all den information som man lämnar efter sig?

I den tredje delen av avhandlingen har Maria Lindh studerat Googles sekretessregler, som gör sig luddiga bakom vilseledande definitioner. Företaget hävdar att det inte är intresserat av användarnas ”data”, samtidigt som de säljer vidare den information som denna data ackumulerar till annonsörer. Användaren blir objekt för datautvinning, spårning och mätning.

Så varför är vi då så okritiska när det kommer till molntjänsterna? Maria Lindh menar att det delvis handlar om rädslan att halka efter, bli omsprungen, oavsett om man är privatperson eller en skolorganisation. I Googles PR-material har utility-retoriken den senaste tiden fått lämna rum för ett annat spår: molntjänsterna ska nu ”revolutionera” våra liv. Och vem vill missa det?

– Jag är verkligen inte teknikfientlig. Jag vill bara inte att vi ska vara naiva och svälja allting med hull och hår, säger Maria Lindh.