Replik till Hermanssons utspel i DN
18 jan 2013 • 2 min
Under rubriken Drömmen om litteraturen har kulturchefen Christer Hermansson skrivit ett debattinlägg i Dagens Nyheter. Anna-Stina Takala, Regionbibliotek Stockholm, ger...
Under rubriken Drömmen om litteraturen har kulturchefen Christer Hermansson skrivit ett debattinlägg i Dagens Nyheter. Anna-Stina Takala, Regionbibliotek Stockholm, ger sin syn på saken:
Artikeln handlar om folkbibliotekens uppdrag vad gäller läsning och litteratur. Hermansson lyfter många viktiga aspekter av biblioteksarbetet, såsom urval och samarbete med andra aktörer. Jag håller med honom om att detta är eller borde vara centrala beståndsdelar av ett biblioteks verksamhet.
Andra argument och beskrivningar i artikeln är mer oklara. Hermansson skriver att det finns en pågående debatt om censur på biblioteken. Själv undrar jag var den debatten äger rum någonstans. Det har nämligen varit så gott som knäpptyst från biblioteken under hösten, när rasistiska stereotyper i barnlitteraturen har diskuterats i traditionella och sociala medier. Först i den mycket kort uppflammande Tintin-debatten och sedan i den lite längre glödande Lilla Hjärtat-debatten, som startade tidigt i höstas och som fortfarande sakta pyr.
Biblioteken och bibliotekarierna har i ytterst liten grad själva deltagit i debatten. Eftersom jag är en av de få som gjort mig hörd, kan jag inte annat än anta att det är mig som Hermansson menar när han skriver ”Om man ska tro vissa bibliotekarier bör en stor del av böckerna i landets folkbibliotek rimligen gallras eftersom de innehåller värderingar som inte passar in i samtiden.”
Jag vet inte om vantolkningen är medveten eller omedveten. Jag står fast vid min uppfattning att barn inte ska behöva mötas av rasism på barnbiblioteket. Och jag väntar fortfarande på att bibliotekspersonalen ska ”berätta, debattera och informera” om demokratiska värden på det sätt som motiverar att rasistiska bilder reproduceras till barn.
E-boksfrågan är intressant. Hermansson menar att biblioteken köper ”grisen i säcken” när de prenumererar på ett bestånd som inte valts ut av bibliotekarierna själva. Och visst gör de det. (Även om han tillskriver Biblioteksföreningen en agenda som jag inte riktigt känner igen.) Allt eller inget. I dagarna försvann böckerna om ”Lilla Hjärtat” från Elibs katalog, sedan titlarna dragits tillbaka av Bonnier förlag. Gallrad utan bibliotekens påverkan. Den här gången gynnade det barnperspektivet. Hur blir det nästa gång?
28 kommentarer
Senaste nytt

Besvikelse över tystnaden från biblioteken efter den 7 oktober
Hamas brutala attack i Israel den 7 oktober drabbar även den judiska minoriteten i Sverige. På resursbiblioteket för jiddisch finns både en rädsla för den ökade hotbilden och en besvikelse över biblioteksvärldens tystnad.
5 dec 2023 • 4 min

Helene Öberg om vikten av att förstå kraften i AI
Vi vill inte att unga människor ska växa upp utan att förstå digital utveckling. Vi vill inte heller att de växer upp utan läsning. De förstår själva att båda behövs, skriver Helene Öberg, ordförande i Svensk biblioteksförening.
1 dec 2023 • 2 min

Omfamna, bemästra och använd AI
Bilderna i nya numret av Biblioteksbladet är AI-genererade. Skulle tidningen även kunna skrivas av en chatbot? "Svaret är nej, men jag ändrar mig kanske om någon lyckas instruera en AI att skriva texter som berör på samma sätt som Annika Nordenskiölds bilder", skriver Thord Eriksson.
30 nov 2023 • 2 min

"Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en ny konstform i mitt liv"
AI-konstnären Annika Nordenskiöld har skapat bilderna till det nya numret av Biblioteksbladet. "Jag försöker få fram bilder som känns och som har någon sorts mänsklig närvaro."
29 nov 2023 • 2 min

Hotat samarbete lever vidare – åtminstone en tid
Svenska Daisykonsortiet, SDK, lever vidare. Det beslutades på förra veckans årsmöte. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska utreda konsortiets framtid.
29 nov 2023 • 3 min

Gammal data hotas av utrotning
Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.
28 nov 2023 • 3 min

Följ prisutdelningen på Augustgalan
Augustgalan hölls på måndagskvällen. Se hela prisutdelningen i efterhand här.
27 nov 2023 • < 1 min
Augustpriset: "Det är värdefullt med vårt perspektiv i juryn"
I kväll delas Augustpriserna ut. Salomon Hellman gör sitt andra år som ordförande i den jurygrupp som delar ut priset i barn- och ungdomskategorin. Han är bibliotekarie och inköpsansvarig för barn- och ungdomslitteratur på Stockholms stadsbibliotek.
27 nov 2023 • < 1 min

Sökes: person med koll på åldrade data och gammal utrustning – ”Läget är akut”
Hos Kungliga biblioteket pågår rekryteringen till en nyckelposition inom digitalt bevarande. Men det går trögt. ”Vi behöver hitta kompetenser som finns i andra branscher.”
27 nov 2023 • 3 min

"Biblioteket spelar en huvudroll för att förstå Nordirlands förflutna"
25 år har gått sedan långfredagsavtalet slöts den 10 april 1998. Sedan dess råder fred i Nordirland, men såren finns kvar och minnena av konflikten, The Troubles, finns bevarade på The Linen Hall Library i Belfast.
24 nov 2023 • 6 min

Vill vi ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism
Bibliotek präglas av systematisk rasism och omedvetna fördomar. Den skeva representation avskräcker synliga minoriteter från yrket, skriver bibliotekarien Surrah al-Himidy.
23 nov 2023 • 3 min

Äldsta hbtqi-fynden på runstenar i ny databas
Inom projektet Queerlit har över 2000 titlar med hbtqi-tema katalogiserats i en särskild databas. De flesta är skapade de senaste 20 åren, men där finns också äldre verk. De allra äldsta är tre runstenar.
21 nov 2023 • 3 min
Mycket bra skrivet!
Hoppfullt skrivet för våra barn! Självklart ska inga barn behövas mötas av rasism på biblioteken eller förskolan (som ofta lånar böcker från biblioteken).
Tack Anna-Stina! Tyvärr verkar biblioteken allt för ofta inte ha reflekterat över hur rasism drabbar barn.
Tack Anna-Stina att du står upp för barnens rätt att inte möta rasismen i biblioteket.
Mycket bra skrivet! Biblioteken är ju otroligt viktiga mötesplatser dit alla måste få vara och känna sig välkomna. Hoppas att ledning och personal på landets bibliotek ser debatten om Lilla Hjärtat och Tintin i Kongo som en möjlighet att vidareutbilda sig och lära sig och förstå mer om rasistiska stereotyper och representation. Jag som har afrosvenska barn ser framemot en större mångfald i bokutbudet som bättre kan spegla vårt blandade samhälle men som inte bygger på återerableringen av stereotyper. När nu Stina Wirsen själv slutar rita figuren Lilla Hjärtat på grund av denna kritik så är det upprörande att inte biblioteken lyssnar och tar konsekvenser av detta.
Barn har inte vårt historiska sammanhang och kan inte förväntas känna till rasistiska nidbilder, eller sätta dem i sitt rättmätiga sammanhang. Barn tar däremot till sig och har ett bildminne som sällan är oss vuxna förunnat. Testa att visa en logga för ett barn och benämn loggan som ”hamburgare”/”tuggummi”/”barnfilm” eller något annat och visa sedan loggan efter en vecka och fråga vad de relaterar loggan till och barnet kommer med största säkerhet att svara det ord som du relaterade när du visade barnet loggan första gången.
Att pränta in rasistiska nidbilder på barn är därför något man bör ifrågasätta starkt innan man gör. Det är inte censur att skydda våra barn från rasistiska nidbilder, i alla fall tills de är vuxna nog att sätta dem in i ett historisk sammanhang.
För oss som har afrosvenska barn blir det en förminskning och förlöjligande av våra barn som de kanske kommer att bära med sig hela livet, på ett eller annat sätt!
Tack, Anna-Stina, för att du orkar och vågar föra debatten!!
Om det offentligt finansierade folkbiblioteket, som Hermansson pratar om, ska stå för en kompetens att göra urval och prioriteringar, förstår jag inte varför han blir ”orolig” när samma kompetens föreslår att rasism i litteratur för barn inte bör prioriteras. Vilken annan grund för urval tycker han verkar mer relevant? Vilken slags läsning eller upplysning vill Hermansson använda sina ”intellektuella muskler” till att främja? Det känns fantastiskt betryggande att det finns andra röster, TACK Anna-Stina!
Tack Anna-Stina för en bra artikel och det viktiga arbete du i egenskap av bibliotekarie utför!
Ordet stereotyp är hämtat från tryckkonstens historia där stereotypen är den mall som gör det enkelt att mångfaldiga typer för tryck. Ordet används idag som begrepp för gestaltningar som reducerar och reproducera karaktärsdrag utifrån föreställningar kring den specifika grupp som individen representerar.
Gemensamt för rasistiska stereotyper är att de understryker kontrasten mellan ett ‘vi’ och ‘dem’. Den rasistiska stereotypen formas i ett etnocentriskt rum, där den egna gruppen ger sig själva privilegiet att tolka de grupper som avviker från den egna. Den stereotypa bildens funktion är att skapa maximal kontrast till ett ”vi”. Liksom den ursprungliga stereotypen som användes för att låsa fast och fixera typerna i tryckprocessen är den stereotypa bilden en mall, en låst bild av ”den andre”.
Genom att i någon mån likna dem den karikerar får stereotyper oss att uppmärksamma vissa drag och bortse från andra.
En svart människa eller figur kan precis som en vit, gestaltas på ett oändligt antal sätt, utom just som stereotypen.
I Sverige finns en större kunskap om hur nidbilder av judar ser ut och hur de fungerat historiskt. Att bilder av pickaninnys och golliwogs ”ser söta ut” för vita betraktare som inte känner till stereotypers funktion och historia förändrar inte det faktum att detta är bilder skapade av vita för att främmandegöra svarta människor. Stereotyper kan inte användas som positiv identifikation och stereotyper kan inte ”fyllas med nytt innehåll” just eftersom stereotypens funktionen är att få oss att uppmärksamma vissa drag hos en grupp människor och bortse från andra.
Vanliga argument som används som försvar för att fortsätta använda stereotyper av svarta och andra grupper är t ex att en stereotyp bild (eller en stereotyp beskrivning i text) är bättre än att som minoriteten inte bli representerad alls.
Svar: En stereotyp bild eller en stereotyp textmässig framställning är inte bättre än inga bilder eller texter alls eftersom stereotypa bilder inte skapar identifikation utan tvärtom förstärker idén om skillnaden mellan ett ”oss” och ”de andra”.
Här kan man läsa de vanligaste argumenten för att försvara användandet av stereotypa bilder:
http://www.authentichistory.com/diversity/commonexcuses.html
Här kan man läsa den ursprungliga tråden som startade debatten om Lilla Hjärtat, där bland andra svarta i Sverige och föräldrar till svarta barn kunnigt och initierat förklarar vad en pickaninny är och varför den inte kan användas som identifikation för svarta barn 2012:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=438299179541655&set=a.141931915845051.18844.102627866442123&type=1&theater
Tänk om alla bibliotek där barnen vistas hade en bibliotekarie som du.
Det on något vore en dröm.
Tack Anna-Stina.
Tacksam för dig och Nick Jones som vågar utmana yttrandesfrihetsfundamentalism och tänka även på etik och ansvar för barn.
Vet man för lite om hur det känns att inte vara representerad av nåt schysst (inte gamla nidbilder som ska ”fyllas med nytt innehåll”) och att inte ses som hemmahörande i ett land på grund av sin färg rekommenderar jag denna video
http://www.youtube.com/watch?v=drOnY2k-SGw&feature=youtube_gdata_player
Tack Anna-Stina för att du står upp för barnens rätt att slippa möta rasistiska stereotyper i barnlitteraturen.
Tack Anna-Stina! Du ger mig hopp och jag önskar fler bibliotekarier tar sitt ansvar och visar i handling att biblioteket är en plats för alla!
Hej igen!
Vad jag önskar är att fler bibliotekarier ser att det finns personer som blir personligt berörda av hur karaktären Lilla Hjärtat är ritad samt av den debatt som pågått under hösten. Vi är också era låntagare och trots att många av er antingen inte vill eller kan se det knyter bilden an till en historia där människor inte var lika värda. Jag skulle vilja säga att detta är tillskillnad från idag men frånsett ett fåtal hjältar är det få som visat handlingskraft och agerat och plockat bort böckerna. Det visar för mig att ni inte värderar oss som lika värda andra låntagare.
Här är en bra text som beskriver problemet med Lilla Hjärtat: http://hbl.fi/kultur/2012-10-08/fran-tarta-till-tintin
Under hösten var vi en grupp föräldrar som skrev följande debattinlägg hos Svt debatt. Vi är föräldrar med en sak gemensamt och det är att vi är föräldrar till afrosvenska barn. Vi ber er att lyssna på oss och att se frågan ur vårt perspektiv.
http://debatt.svt.se/2012/11/23/gor-som-disney-och-stoppa-aven-filmerna-med-lilla-hjartat/
/Karin
Tack Anna-Stina för detta.
Jag blir alltid lika förundrad när äldre män anser sig ha mandat i hur det ska vara och hur det ska tolkas.
Att barn faktiskt reflekterar och ser färg på sig är ett faktum.
Detta ser och lever jag med i vardagslivet med mina killar och deras kompisar. (2 o 4 år).
Tack igen!!!
Tack för att ni uppmärksammar barnperspektivet!
Tack för din artikel Åsa!
Det är jätteviktigt att skapa bibliotek dit ALLA barn kan gå och mötas av böcker som innehåller positiva bilder av barn och vuxna som liknar dem själva, böcker som hjälper dem att bygga en god självkänsla. Jag vill inte att mina barn redan på dagis ska konfronteras med böcker som tydligt signalerar att flickor inte är lika mycket värda som pojkar, eller att människor med mörkare hudfärg inte är lika mycket värda som vita, eller där bilden av dem själva är underordnad.
Sluta inte slåss för detta, tack!!!
Tack Anna-Stina Takala!
Instämmer helt med vad Anna-Stina skriver! Det är tragiskt, men vi måste orka svara på den här typen av uttalanden ett tag till. Och vi orkar, det är jag säker på!
Hej,
Tusen tack för att du orkar föra samtalet vidare trots att så många vägrar att förstå det mest basala: varken svarta eller vita barn skall behöva utsättas för rasism i form av stereotypa nidbilder reproducerade i barnlitteratur.
/Katarina
Hej igen!
Jag vill också passa på att dela med mig av en länk med en otroligt inspirerande kvinna som här tar upp problemet med ensidiga berättelser. Hon beskriver krocken som uppstår i identitetsskapandet när de berättelser som finns tillgängliga inte är giltiga, inte går att spegla sig i. Fritt översatt menar hon att problemet inte är att stereotyper är felaktiga utan att de är ofullständiga. Tänkvärt!
http://www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_the_danger_of_a_single_story.html
Jag instämmer med skribenten i alla stycken. Vad jag förstått om biblioteken: man följer särskilda urvalskriterier, man köper inte in ALLT. Vad jag förstår är det bara KB som tilldelats den uppgiften. Jag har förstått det som att efterfrågan i rätt stor omfattning styr urvalet och att böcker som inte lånas gallras ut, dumpas eller förpassas till arkivet.
För mig är det ett fullständigt självklart kriterium att välja bort nya barnböcker som innehåller för länge sedan passé och groteska stereotyper. De behövs helt enkelt inte!!
Vi har slutat använda nedsättande och kränkande ord och uttryck som förknippas med rasism. Varför är inte bilder på samma självklara sätt inkluderade i detta humanistiska synsätt? Betyder bilder mindre än ord? Nej!
För övrigt hoppas jag att den debatt som sker kring dessa frågor fortsätter.
Vårt land behöver diskutera rasismen länge till!
Viktigt det du skriver Anna-Stina. Undrar varför inte fler av oss inom biblioteksvärlden tar chansen att delta i det offentliga samtalet.
När biblioteksdebatten tar sin avstamp i vad som inte ska få finnas på biblioteken glömmer man bibliotekens djupt demokratiska funktion: Att biblioteket finns till för att människor på egen hand ska kunna bilda sig en uppfattning snarare än att vara politiska instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt.
Något som är oerhört viktigt att komma ihåg när det gäller just ”Lilla hjärtat”-figuren, är att det är en nyproducerad rasistisk stereotyp med barn som målgrupp. När det gäller nyproduktion med just barn som konsumenter har vuxenvärlden ett ansvar som inte kan bortförklaras med att bibliotek har en demokratisk funktion.
Vad som får eller inte får finnas på ett bibliotek är en helt annan fråga än vad som bör finnas på en barnavdelning inom ett bibliotek.