Sagan skyddade mot smärta och oro
30 nov 2017 • 4 min
Böckerna hjälpte 13-årige Max under hans sista tid. ”Starta fler Läsklubbar”, säger hans mamma Maria Kamfors. ”Det är en fantastisk chans att göra skillnad.”


Ett barn, en sjukhussäng, en bok och en bibliotekarie. I rummet fanns alltid lemuren Yohoo, Max favoritmaskot. Han som kom att bli som ett andedjur, precis som de som barnen i Philip Pullmans trilogi Den mörka materien har.
När sjukhusbibliotekets Läsklubb startade fick Max Kamfors en tillflyktsort, ett skyddsrum mot smärta och oro. Sjukhusbibliotekarien Karin Graube kom att följa Max resa i två och ett halvt år.
På Lucia förra året gick Max bort. I dödsannonsen stod det: ”Himlen har blivit en stjärngosse rikare”.
Inte ens ett år har gått. Sorgen är ständigt närvarande.
På biblioteket i Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg är barnet i centrum. Mitt i lekterapins lokaler är sjukhusbiblioteket beläget. Det är en vacker, färgglad, lugn plats. Böckerna är sorterade efter olika ämnesområden som ”att vara sjuk”, ”syskon”, ”böcker för speciella samtal” och så vidare. Hit kommer syskon och anhöriga till barn som vårdas på sjukhuset, och sjuka barn och unga som har ork och kraft att gå hit själva.

I lekterapin finns ett rum med vita tyger och glittrande slingor. En stor säng att vila på. Ett rofyllt rum. När Max blev lite modigare var det ofta här som Karin läste för Max under deras Läsklubb. Det var hans favorittillhåll.
Vi möter mamma Maria Kamfors i ett av ungdomsrummen på lekterapin. Det är inte första gången hon är tillbaka till sjukhuset sedan allt det svåra.
– Det här är en trygg plats. Det tyckte Max med, säger hon.
Det finns inget lätt sätt att prata om ett förlorat barn. Det brister ibland, tårarna som lurar, men Maria vill berätta. För Max var Läsklubben oerhört viktig.
– Det där var Max och Karins grej. Max sa till mig att Läsklubben betydde jättemycket för honom. Det var jättelyxigt att få pratat för sig och att få läst för sig. Helt enkelt att vara inne i annan värld. Karin lyckades hitta böcker under resans gång som passade honom jättebra.
Sjukhus var aldrig något hemskt för Max. Den sista tiden var det vardag för hela familjen. Läsklubben var en del av den dagliga rutinen. När Max var på barnsjukhuset ville han alltid att mamma skulle boka Läsklubb.
– Tillbringar man så mycket tid på sjukhuset som vi har gjort, då skapar man ju relationer. Det som var bra med bibliotekarierna var att de inte tillhörde vårdpersonalen. Karin ställde inte frågor utan det handlade om böckerna och här och nu och i den här världen och ”hur tror du att det går för honom i boken?”.
För Max föräldrar var det viktigt att låta Max ha en egen frizon.
Det är först efteråt som mamma Maria har fått veta vilka böcker som Karin läste och mer om vad som hände på Läsklubben. Hon träffade Karin Graube en månad efter att Max gått bort. I samtalet fick hon veta lite mer om sitt barn.
Karin graube och Max Kamfors läste trilogin Den mörka materian. Sista delen, Bärnstenskikaren, var svår att läsa. Huvudkaraktärernas uppdrag är att besegra döden. Bänken i sagan, som finns i två världar, kom att bli viktig. Efter att vännerna Lyra och Will skilts åt för alltid var frågorna kvar.
Karin Graube och Max Kamfors pratade om bänken. Om man satt på bänken i ena världen kunde man skicka vibrationer till bänken i den andra världen? De visste inte, Max ville veta mer.
De beslöt att skicka ett mejl till författaren Philip Pullman. Karin skickade ett förmejl: hon var tydlig med vilken förfrågan som skulle komma. Det här var allvar, pojken är palliativ, i livets slutskede, förklarade hon. Karin ville säga: ”Vänta inte med att svara, för det kan vara försent.”
Sedan skickade hon frågorna från Max till författaren.
Det dröjde en halvtimme. Hon hade fått svar från Philip Pullman. Och det var inget standardsvar, utan ett brev som blev som
en egen berättelse, en fortsättning på trilogin, skriven unikt för Max. Det blev en privat och exklusiv del som Karin och Max läste flera gånger. Det långa svaret var öppet och fint och skrivet utifrån Max frågor om romanens karaktärer och utmaningar. Enligt Philip Pullman kunde hjältarna när de satt på bänken förnimma varandra, likt en känsla eller som minnet från en dröm, kanske.
Max kom också att skriva ett svar till författaren. Han kände att han blev tagen på allvar och skrev bland annat att Philip Pullman verkade vara som en mysig morfar eller farfar.
Maria Kamfors har med sig ett litet gosedjur, en lemur. Den liknar Yohoo, den som Max hade. Den som följde med honom vidare, hans andedjur.
– Det är inte samma, det är hans bror säger vi. Det är ett minne av Max.
Lemuren Hugo är inte lika busig som Yohoo, men han är en tröst för mamma. Svårast är det för henne att tala om när Max och hon pratade om döden, sent en kväll. Tårarna kommer.
Mitt i sorgen, har Maria Kamfors ett tydligt medskick. Hon torkar tårarna med handen. Hon har en uppmaning till alla sjukhusbibliotekarier som jobbar med barn och unga.
– Starta fler Läsklubbar, gör det. För det betyder otroligt mycket för de barn som får chansen att vara med. Det är en fantastisk chans att kunna göra skillnad i de här allvarligt sjuka barnens liv. Det är guld värt, verkligen.
Hon vet att Max skulle säga detsamma. I Läsklubben fick han kliva in i en annan värld där han bearbetade rädslor och känslor inför döden.
I slutet fick han så mycket smärtstillande att han sov mycket. Sista boken Karin Graube läste för Max var Mumintrollets Trollvinter. Tove Janssons bok väcker frågan om vad den som sover hör? Kanske uppfattade Max de sista Läsklubbarna, eller kanske inte. Men Karin Graube läste i alla fall.
Senaste nytt

Besvikelse över tystnaden från biblioteken efter den 7 oktober
Hamas brutala attack i Israel den 7 oktober drabbar även den judiska minoriteten i Sverige. På resursbiblioteket för jiddisch finns både en rädsla för den ökade hotbilden och en besvikelse över biblioteksvärldens tystnad.
5 dec 2023 • 4 min

Helene Öberg om vikten av att förstå kraften i AI
Vi vill inte att unga människor ska växa upp utan att förstå digital utveckling. Vi vill inte heller att de växer upp utan läsning. De förstår själva att båda behövs, skriver Helene Öberg, ordförande i Svensk biblioteksförening.
1 dec 2023 • 2 min

Omfamna, bemästra och använd AI
Bilderna i nya numret av Biblioteksbladet är AI-genererade. Skulle tidningen även kunna skrivas av en chatbot? "Svaret är nej, men jag ändrar mig kanske om någon lyckas instruera en AI att skriva texter som berör på samma sätt som Annika Nordenskiölds bilder", skriver Thord Eriksson.
30 nov 2023 • 2 min

"Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en ny konstform i mitt liv"
AI-konstnären Annika Nordenskiöld har skapat bilderna till det nya numret av Biblioteksbladet. "Jag försöker få fram bilder som känns och som har någon sorts mänsklig närvaro."
29 nov 2023 • 2 min

Hotat samarbete lever vidare – åtminstone en tid
Svenska Daisykonsortiet, SDK, lever vidare. Det beslutades på förra veckans årsmöte. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska utreda konsortiets framtid.
29 nov 2023 • 3 min

Gammal data hotas av utrotning
Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.
28 nov 2023 • 3 min

Följ prisutdelningen på Augustgalan
Augustgalan hölls på måndagskvällen. Se hela prisutdelningen i efterhand här.
27 nov 2023 • < 1 min
Augustpriset: "Det är värdefullt med vårt perspektiv i juryn"
I kväll delas Augustpriserna ut. Salomon Hellman gör sitt andra år som ordförande i den jurygrupp som delar ut priset i barn- och ungdomskategorin. Han är bibliotekarie och inköpsansvarig för barn- och ungdomslitteratur på Stockholms stadsbibliotek.
27 nov 2023 • < 1 min

Sökes: person med koll på åldrade data och gammal utrustning – ”Läget är akut”
Hos Kungliga biblioteket pågår rekryteringen till en nyckelposition inom digitalt bevarande. Men det går trögt. ”Vi behöver hitta kompetenser som finns i andra branscher.”
27 nov 2023 • 3 min

"Biblioteket spelar en huvudroll för att förstå Nordirlands förflutna"
25 år har gått sedan långfredagsavtalet slöts den 10 april 1998. Sedan dess råder fred i Nordirland, men såren finns kvar och minnena av konflikten, The Troubles, finns bevarade på The Linen Hall Library i Belfast.
24 nov 2023 • 6 min

Vill vi ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism
Bibliotek präglas av systematisk rasism och omedvetna fördomar. Den skeva representation avskräcker synliga minoriteter från yrket, skriver bibliotekarien Surrah al-Himidy.
23 nov 2023 • 3 min

Äldsta hbtqi-fynden på runstenar i ny databas
Inom projektet Queerlit har över 2000 titlar med hbtqi-tema katalogiserats i en särskild databas. De flesta är skapade de senaste 20 åren, men där finns också äldre verk. De allra äldsta är tre runstenar.
21 nov 2023 • 3 min
0 kommentarer