Sex berättelser ur "Bibliotekariens praktiska kunskap"

Filosofen Eva Schwartz vid Södertörns högskola forskar i hur olika arbeten ser ut i praktiken. Ofta är det stor skillnad på vad man...

Filosofen Eva Schwartz vid Södertörns högskola forskar i hur olika arbeten ser ut i praktiken. Ofta är det stor skillnad på vad man utbildas för och vad man möter. 

I boken ”Bibliotekariens praktiska kunskap” som kommer under våren i Regionbibliotek Stockholms skriftserie har hon utbildat bibliotekarier i att se vad de faktiskt möter i sin vardag.

Så här berättar några av de deltagande bibliotekarierna:

Jonas Gruvaeus:

”Som bibliotekarie ställs jag ibland inför uppgifter och situationer som jag inte riktigt har räknat med. /…/ Om jag försöker hjälpa till med något där jag saknar kompetens och det olyckligtvis råkar drabba den hjälpsökande ekonomiskt, eller till hälsan, skulle det ju också kunna slå tillbaka på mig och jag vet inte hur långt min ansvarighet sträcker sig. Detta problem är i en mening centralt och det handlar om min och mina kollegers plats i skärningspunkten mellan låntagarens behov och arbetsgivarens förväntningar, där det från bibliotekschefen finns uttalat att vi ska hjälpa till i mån av möjlighet.

Jag vet inte om jag skulle stå skadelös. Jag vet inte heller i vilken utsträckning min arbetsgivare skulle ge stöd och skydda mig om något skulle gå snett. Arbetsgivaren har inte tecknat en generell ansvarighetsförsäkring som täcker en eventuell felhandling som jag eller mina kolleger på biblioteket kan göra oss skyldiga till. Utan kommunens riktlinjer som de uttalas från den centrala förvaltningsledningen är att det inte är kommunens, och därmed inte heller bibliotekets, ansvar att gå in i och hjälpa i den privata sfären utan det åvilar socialtjänst och gode män.

Det är mycket viktigt att från arbetsgivarhåll definiera de gränser vi har att röra oss inom, samtidigt som det ur ett låntagarperspektiv är mycket viktigt att de kan få den hjälp de behöver. ”

Maria Stenmark:

”Som bibliotekarie får man ofta förtroenden. Besökarens ärende visar sig vara en personlig angelägenhet som gör att frågeställningen inte bara är en teknikalitet utan något brännbart, innerligt. Kanske är det i själva verket alltid så, men det är bara ibland som jag förstår vilken betydelse det har för den enskilde besökaren. Med det i åtanke måste jag också ta på allvar de ärenden som jag inte förstår betydelsen av, kanske för att besökaren inte vill berätta allt (personen vill bevara sin integritet – och kanske därigenom även min?) men kanske ännu mer när jag visserligen får ett förtroende men ändå inte kan förstå varför just detta är viktigt.

Jag utgår spontant ifrån mig själv när jag bedömer huruvida något är viktigt eller inte. Men jag är inte du och därför kan jag aldrig förvänta mig att jag fullt ut ska förstå dig. Ändå kan jag förstå att jag inte förstår och vara ödmjuk inför det.”

Martina Tillbom:

”I min självbild som bibliotekarie ingår på något sätt att kunna svara på alla frågor, eller kunna hänvisa rätt så att besökaren kan få svar. Var kommer den självbilden ifrån? Är det ett kollektivt storhetsvansinne hos alla biblioteksanställda eller är det jag själv som är för mycket ”duktig flicka”? Det vet jag inte och ”att kunna allt” är ett orimligt mål, det inser jag också när jag tänker på saken. Ändå känns det ibland som att allting annat blir ett misslyckande, litet eller stort, och det är jobbigt att erkänna att
jag inte kan. Det är nog så att även många av besökarna har samma inställning att det ska gå att få svar på allt och fixa allt på biblioteket, inte bara få boktips och beställa böcker utan också få fram fakta om allt mellan himmel och jord, kopiera, häfta, faxa, ringa, skanna och nu även kunna få svar på hur man laddar ner e-böcker. Jag tror att vi faktiskt behöver diskutera vad vi INTE ska göra och stå till tjänst med.”

Karin Walterson:

”Vad är det för kunskapsformer som jag använder mig av i mötet med besökarna och i referenssamtalet? Hur agerar jag när ett möte fungerar bra? Detta är något som jag finner intressant att undersöka vidare. Jag är utbildad bibliotekarie och har läst biblioteks – och informationskunskap på Högskolan i Borås. Utbildningen var väldigt teoretiskt inriktad, vi lärde oss bland annat om klassifikation, databaser och informationssökning. Under utbildningen ingick inte någon praktik på bibliotek, vilket gjorde att jag visste väldigt lite om det praktiska arbetet när jag väl kom ut i arbets­livet. Jag hade överhuvudtaget inte reflekterat över hur stor del av mitt yrke som handlar om mötet med bibliotekets besökare.”

Monika Baruch:

”Som bibliotekarie på ett folkbibliotek får jag förhålla mig till nya roller långt innan de egentligen uttalas. Till exempel har den sociala rollen vuxit under senare år och verkar bara fortsätta att växa. Biblioteken har sedan länge varit frizoner för människor som har svårt att finna en plats i samhället och till­varon, hela folkbiblioteksidén bygger på att alla är välkomna vare sig de använder bibliotekens tjänster eller inte. När samhället skär ned på välfärd så drabbar det svaga grupper och jag och flera av mina kollegor vittnar om att många frågor vi får och tjänster vi ombeds att utföra i informationsdisken, egentligen tillhör helt andra instanser, såsom medborgar- och socialkontor.”

Hassan Alavi:

”Vad är bibliotekariens roll? Biblioteken är i ständig utveckling. En grundprincip är att alla bibliotekarier har i uppgift att hjälpa besökare vid informationssökning och mediehantering som vid böcker, filmer med mera. Många jobbar för en särskild grupp. Barnbibliotekarier vänder sig med sin verksamhet till barn och vuxenbibliotekarier anordnar program för vuxna. Men har bibliotekarien utöver det till exempel något socialt ansvar? Naturligtvis är det vitalt att ett bibliotek känner till sitt område. Att vi som jobbar på detta bibliotek i Stockholm har lokalkännedom och gjort en omvärldsbevakning där vi har nummer och adresser till viktiga myndigheter samt platser i samhället.”

Texter ur boken ”Bibliotekariens praktiska kunskap”. Red. Eva Schwarz, Södertörns högskola. Boken kommer i mars/april i Regionbibliotek Stockholms skriftserie.