Nya skolbibliotekarier i Kungsbacka ansvarar för flera skolor

Dagen före var mörkret och regnet kompakt. Den här dagen syns blå fläckar på Säröhimlen. Inne på Särö skolas bibliotek syns däremot ingen himmel. En elev i nian sitter bakom disken. Han brukar hänga här, ibland på lektionstid. Som nu när han egentligen har matematik.

Sedan Kajsa Gustafsson började som skolbibliotekarie i augusti, med ansvar för fyra skolor, har hon varit här ungefär en gång i veckan. När hon väl är här på f-9-skolan ser dagarna olika ut. Klasser kommer, klasser går och då handlar det om att ”ställa upp dörrarna och vara här”. Statsbidraget till inköp av böcker har gjort skillnad så nu gäller det att få in alla böckerna.

– De första veckorna var jag uppe i högstadiet. De fick önska böcker att beställa. Resultatet av det ser man nu, säger Kajsa Gustafsson.

Hon flikar in att en av hennes skolor har ett integrerat bibliotek med folkbiblioteksfilialen, där gör hon ingenting med bokbeståndet.

Tidigare hade Särö skola en skolbibliotekarie. Sedan, för fem-sex år sedan, blev Carina Hörlinge Kavsjö lärarbibliotekarie. Här som på de flesta skolor är det en delad tjänst där det är en lärare som har några timmar. Vid tre tillfällen i veckan håller lärarbibliotekarien öppet i biblioteket och tar emot klasser.

Carina är kvar i sin roll och Kajsa Gustafsson säger att hennes uppdrag är tydligt.

– Vi ska förstärka. Vi ska inte ha hand om biblioteksrummet utan vi ska jobba i undervisningen, använda skolbiblioteket i undervisningen. Så det har jag preppat med de böcker som jag har köpt in. Det är ganska tematiskt och jag tänker att jag kan börja i undervisningen efter jul, förklarar Kajsa Gustafsson.

Än så länge har hon mest hunnit med lite högläsning och presentation av böcker. När hon har läst bilderböcker har hon haft med sig faktaböcker om det ämnet.

– Så tänker jag att jag jobbar i alla årskurser. Går man i nian och läser om världskrigen så ska jag, längre fram, kunna presentera skönlitteratur och fackböcker och prata om skillnaden och om sant och falskt. Men där är jag inte än, säger Kajsa Gustafsson.

Hon har försökt vara någon gång i veckan på varje skola, mycket för att kunna ta hand om alla de nya böckerna. Bara på Särö skola har det tillkommit 700 nya böcker vilket i sin tur har inneburit att det har varit nödvändigt att gallra. Hon pekar på ett hörn, under en trappa. De äldre fackböckerna som står där har hon inte hunnit rensa bland.

– Det tar mycket tid. Det är sådant man inte tänker på, varken utvecklarna eller från ledningshåll eller rektor, att det inte är bara: ’Vad bra, vi har en ny bok’, poängterar Kajsa Gustafsson.

Visst är det ett trevligt och välkommet problem med alla nya böcker men de ska också användas på ett bra sätt. Sedan hon började i höstas har hon och hennes nya kollegor provat sig fram i sina roller men inför våren har både de själva och några av rektorerna efterlyst att skolbibliotekarierna ska kunna vara lite längre perioder på en och samma skola. Då får de möjlighet att kunna planera lektioner.

De sex skolbibliotekarierna har under hösten gjort en kartläggning av alla skolorna i kommunen, för att få en lägesbild. Det ser väldigt olika ut när det gäller bokutbud, hur lokalerna ser ut och hur mycket det är öppet.

Kajsa Gustafsson tittar sig runt i biblioteket och säger sedan att det här i Särö är ett av de mer öppna. Eleverna kan slinka in här och det fungerar som en plats där man bara kan vara. Hon berättar att hon gjorde bort sig veckan innan. Några elever kom in och hjälpte till, stämplade böcker och så. Hon tyckte att det var roligt att de ville vara där. Sedan kom deras lärare och var arg. De skulle ha varit på lektionen.

Eleven som går i nian och fortfarande sitter kvar bakom disken får frågan om han skolkar, så som de där lite yngre eleverna gjorde? ”Öhm… Alltså inte direkt skolkar, men jag är inte på lektionen jag borde vara på heller. Jag ligger bra till så jag kan skolka. Det är lugnt.”

Sedan säger han att han är i biblioteket varje dag när det är öppet och att det är trevligt och lugnt här. Det är ett sätt att gå undan. Dessutom är Carina Hörlinge Kavsjö så bra att snacka med. Hon ger goda råd och tips om livet, om gymnasieval och om problem som kan dyka upp. Och så hjälper han till med böcker och ger boktips till de yngre barnen som kommer in i biblioteket.

Efter en stund visar han var Carina håller till när hon inte är i biblioteket, en trappa upp. Hon berättar att hon är lärare i grunden, har jobbat i mer än 40 år. Hon vikarierade för den dåvarande skolbibliotekarien när hon var tjänstledig en termin.

– När tjänsten på 100 procent som skolbibliotekarie togs bort på grund av budgetnedskärningar föll det sig ganska naturligt att jag tog över ansvaret för biblioteket. säger Carina Hörlinge Kavsjö.

Nu jobbar hon ungefär 60 procent och delar sin tid mellan biblioteket och en särskild undervisningsgrupp. Hon konstaterar att det är härligt när barnen hittar böcker som de tycker om att läsa och kommer tillbaka för att de vill få tips om en ny bok.

– Jag möter alla klasser och elever på skolan. Relationen till eleverna är viktig. Det blir naturligt att prata och fånga upp deras intressen. Det leder till att vi kan hitta en bok som de blir nyfikna på. Jag har sett en progression i deras läsning den senaste tiden. Vi har prioriterat klasserna på lågstadiet det senaste året. Det ska finnas stoff för dem och de ska mötas av någon i biblioteket. Det är det jag hinner med och det är det jag har prioriterat, förklarar Carina Hörlinge Kavsjö.

Att läsinlärningen har sjunkit i Sverige, det är tydligt även här i Särö. Det märks på nivån, menar Carina Hörlinge Kavsjö och tar elever i tredje klass som exempel. Spannet är stort, från de mycket goda läsarna till de elever som inte klarar att ta sig igenom de allra lättaste böckerna. Läsförståelsen brister.

Den här höstterminen har biblioteket på Särö skola förändrats. Dels har de alltså fått väldigt många nya böcker och dels har Kajsa Gustafsson börjat.

– Hon är utbildad bibliotekarie och har en enorm kunskap. Även om jag har kunskap om böcker och läsinlärning och var barn är någonstans i den processen, så har jag inte den gedigna bibliotekskunskap som hon har. Så det är jätteroligt att hon är här, säger Carina Hörlinge Kavsjö.

Sedan lägger hon till att man kan undra varför kommunen väljer att göra på det här sättet. Snabbt svarar hon själv att det beror på den nya lagen men att det nog hade varit bättre att faktiskt slå fast att det ska vara en skolbibliotekarie på varje skola.

– Men på så här vis kommer vi undan det och jag är bara glad för det för jag älskar mitt jobb. Och jag tycker det är jättebra att vi har fått in den kunskapen, att man tar det på allvar. Vi behöver ha in den professionen i skolan, understryker Carina Hörlinge Kavsjö.

För verksamheten är det bra att man har fått in Kajsa Gustafsson, menar hon och det kommer att bli väldigt bra på sikt. Men då gäller det att alla orkar. Carina Hörlinge Kavsjö säger att det måste vara slitigt att vara på fyra vitt skilda skolor och att det inte är hållbart i längden med det upplägget.

– Jag hoppas att man om fem år har kommit fram till ett bra arbetssätt för skolbibliotekarierna. Som det är nu har jag för lite tid i biblioteket också. På papperet är det 20 procent. På de åtta timmarna ska allting skötas, säger Carina Hörlinge Kavsjö.

Kajsa Gustafsson har arbetat som skolbibliotekarie, i olika roller, i ungefär 25 år, främst i och kring Uddevalla. Nu har hon flyttat hem till Göteborg, har sålt bilen och åker buss till och från jobbet. Och buss mellan skolorna. När hon såg annonsen som ropade ut att Kungsbacka kommun sökte skolbibliotekarier lockades hon av tonen och av budskapet. Nu skulle de satsa och de lärarbibliotekarier som har ansvar för biblioteken har fått erbjudanden om att fortbilda sig. Just nu går till exempel tre personer en 7,5-poängare vid Högskolan i Borås.

– Det var ett tydligt utvecklingsfokus. Sedan när man är på plats är det ju samma som på andra ställen. Det är eftersatt och det handlar om pengar, om rektorer som förklarar att budgeten inte räcker, säger Kajsa Gustafsson.

Samtidigt är det inspirerande och roligt för att allt är nytt, ingenting är hugget i sten. Hon och de fem kollegorna har möjlighet att prova sig fram men det tar tid eftersom skolan är en långsam värld. Först flera månader in i det nya jobbet fanns det till exempel tid att träffa lärarna som arbetar med flerspråkigt lärande. Samma sak var det med gymnasiebibliotekarien.

På tisdagar har de nya skolbibliotekarierna möjlighet att mötas. Då kan teamet stöta och blöta det som har hänt och planera tillsammans, så gott det går.

– Att det är vi tillsammans är tilltalande. Sedan vet jag inte om jag tror riktigt på det här med att åka runt mellan så många olika skolor. Det är svårt att bygga långvariga relationer trots att det är känt att det är relationerna som verkligen gör skillnad, poängterar Kajsa Gustafsson.

Klockan börjar närma sig lunchdags. Vi går till Särö centrum, några hundra meter bort för att ta bussen in till Kungsbacka. Där väntar Pernilla Holmberg och Jenny Dufvenberg. De är språk- läs- och skrivutvecklare i Kungsbacka kommun och är övergripande ansvariga för samordning av skolbibliotekariernas uppdrag.

De berättar att de har inspirerats och fortfarande inspireras av grannkommunen Varberg som sedan länge använder sig av samordnare och skolbibliotekarier som har några skolor var. Längs vägen har de fyllt på med mer personal. Själva visste Jenny Dufvenberg och Pernilla Holmberg också att de i jakten på att hitta en lösning för kommunens skolor inte skulle kunna anställa en skolbibliotekarie till varje skola.

– När vi började planera var grundfrågan hur vi skulle få bemanning i våra skolbibliotek. Då började vi med att anställa ett team som kan jobba med de här frågorna ute på skolorna. Detta trots att vi också har pratat mycket om det vi vet, att forskningen säger att det allra bästa är att skolbibliotekarien är en del av arbetslaget på skolan, konstaterar Jenny Dufvenberg.

Hon lägger till att de måste börja någonstans och att målet är en bibliotekarie på varje skola. Det de gör är ett steg på vägen.

– Alternativet hade kunnat vara att skolorna fick gå samman själva. Kanske att fyra skolor tillsammans anställer en skolbibliotekarie. Så det här var vårt sätt att ha en form av stöd och samordning för att ni skulle vara ett team, säger Pernilla Holmberg och nickar åt Kajsa Gustafsson som sitter på andra sidan konferensrumsbordet.

De är överens om att de är i en uppstartsfas. Den kartläggning skolbibliotekarierna gör just nu ska visa var varje skola befinner sig och samtidigt brottas de alla med att de inte räcker till för de behov som de ser.

– Vi står alla inför att sätta oss ner med respektive rektor. Men det svåraste är att jag inte kan göra allting. Jag vet precis vad jag skulle göra om jag var på den skolan hela tiden. Men samtidigt har jag sökt en del sådana tjänster i Göteborg och jag vet inte ens om jag vill vara på en och samma skola enbart. Det här är utmanande och roligt, att kunna jobba tillsammans på det här sättet. Men vi är inte anställda som skolbiblioteksutvecklare och ändå ligger det i uppdraget att utveckla skolbiblioteksverksamheten, säger Kajsa Gustafsson.

Pernilla Holmberg citerar en rektor som uttryckte det som att skolorna ute i kommunen är olika mogna för att ta emot den nya satsningen på skolbiblioteken. Men de är tydliga med att det är en gemensam satsning, det är inte bara huvudmannen som vill detta utan det är en gemensam strävan.

– Skolbiblioteksfrågorna har varit väldigt styvmoderligt behandlade i Kungsbacka. Vi har inte haft någon central ledning alls, menar Pernilla Holmberg.

I den nya organisationen ingår också en grupp där bland annat sex rektorer, är med, en för varje nyanställd skolbibliotekarie. Gruppen ska med tiden, det är i alla fall förhoppningen, ska ”bli bärare av den här frågan”.

– Det är en spännande resa. Hur blir det här samarbetet med lärarna? Vad kommer att hända i undervisningen? Kommer vi att se det i måluppfyllelsen, undrar Jenny Dufvenberg.

De vill ha fler skolbibliotekarier i teamet men det finns inte pengar till det för 2026. Förvaltningen har inte fått statsbidrag för stärkta skolbibliotek men har valt att själv avsätta pengar i budgeten.

– För oss är det bra, egentligen. För vi har redan byggt in det som en sak vi ska ha i verksamheten. Istället för att det bygger på att vi får statsbidrag, säger Pernilla Holmberg.

Deras vision är att förståelsen för vad skolbiblioteket kan bidra med ska öka successivt. Till slut ska skolorna själva avsätta mer pengar i sin budget och så vips är skolbiblioteket en ännu mer naturlig del av verksamheten.

Emanuel Forsell är ordförande i nämnden för förskola och grundskola i Kungsbacka och har mejlsvarat på Biblioteksbladets frågor. Han understryker att Kungsbacka alltid har prioriterat läsningen men att det har sett olika ut på skolorna eftersom rektor ”själv ansvarar för sin organisation”.

– I samband med att lagkraven skärptes tog vi initiativ till ytterligare en förstärkning, som skulle komma alla skolor till gagn. Med sex skolbibliotekarier ansvarar de för tre till fem skolor var, vilket bedöms vara lagom i inledningsskedet. Självklart kommer arbetet utvärderas, och framgångsrecept vill vi som alltid skala upp, förklarar Emanuel Forsell.

Han skriver också att den nya lagen i grund och botten är bra men att han samtidigt som kommunal skolpolitiker ”alltid är aningen reserverad när det gäller ytterligare statlig styrning av skolan, men i det här fallet så är det till det bättre”.