Var går gränsen?

18 jun 2013 • 2 min

Kommer ni ihåg Idea Stores? Eller kommer ihåg och kommer ihåg, de finns väl fortfarande. Men minns ni för några...

Kommer ni ihåg Idea Stores? Eller kommer ihåg och kommer ihåg, de finns väl fortfarande. Men minns ni för några år sedan då Idea Stores sågs som den nya typen av bibliotek?

Nina Frid

De prisades som tillgängliga mötesplatser utan trösklar, anpassade till besökare som inte var vana vid bibliotek, men som behövde slussas in i samhället med hjälp av språkkurser, ökad datorvana och några timmars studiero med ordnad barnvakt i samma hus. Allt från körkortsutbildningar till hjälp med att fylla i ansökningsblanketter kunde erbjudas. Självklart skulle besökarna kunna identifiera sig med personalen, och därmed åkte bibliotekarierna ut och de unga männen från lokalsamhället in. Om jag inte minns fel var de också utbildade väktare.

Vad är ett bibliotek? Jag minns att jag funderade på det då, det var kanske år 2005, under ett studiebesök på Idea Stores i London. Ingen kan ju förneka att Idea Stores gjorde nytta, att de fyllde ett behov. Det vet alla på folkbibliotek som har bistått med att fylla i bidragsblanketter, skapa e-postadresser eller konstaterat att den längsta kön på biblioteket inte är den till informationsdisken utan den till kopieringsapparaten.

Att biblioteket fyller en viktig funktion som social mötesplats, och som datoriserat studierum är heller ingen överraskning. Och kan man låna det ena så kan man väl låna det andra, och är efterfrågan större på verktygslådor, skor eller gångstavar dröjer det inte länge förrän biblioteket lånar ut det också.

Vad är ett bibliotek? Under Biblioteksdagarna i Örebro funderar jag på det igen, när meröppet utan personal och lokala mötesplatser istället för filialer kallas för utveckling, inte avveckling. Jag hörde också verktygsbiblioteket nämnas och säkert är det så att lånegarderober med dyra festklänningar och arrangerad stavgång i grupp för pensionärer är geniala idéer om man vill aktivera fler besökare och höja statistiken. Men var går gränsen? När är det inte längre ett bibliotek? Om outbildade frivilligarbetare skapar lägre trösklar för användarna, vad ska vi då med bibliotekarier till? Katalogisera skruvmejslar?

Men Idea Stores har ju också böcker! invänder ni kanske. Och det minns jag att de hade, också en del skönlitteratur, fast den övervägande delen var efterfrågad kurslitteratur. Det som saknades var kärleken till böckerna!

Och nu ler ni säkert och tänker att vadå kärlek, har inte hennes bibliotekarieidentitet tagit henne väl långt nu? Nej. Tänk skillnaden mellan att komma in i ett bibliotek eller en bokhandel där kärleken till och kunskapen om böckerna finns och syns i hyllorna. Ordningen är en sådan kärlek. Det städade och organiserade. Det omsorgsfullt utvalda. Och sättet man rör vid böcker, placerar dem tillsammans i temaskyltningar som om de kände varandra, kanske rullar runt dem i små vagnar och har personliga favoriter, läser dem, pratar om dem, delar dem, förmedlar dem.

Varför anser vi att vissa stadsdelar klarar sig utan det? Är sänkta trösklar alltid en hjälp eller döljer det någonstans ett förakt? Ni är inte värda bättre. Vi har inte tilltro till att ni kommer att växa och vilja ta stora kliv. Vi ser inte er potential. Vi älskar er inte. En mötesplats utan kärlek till litteraturen, utan kunniga bibliotekarier som vägledare – är det ett bibliotek? Vem ska då sätta Harry Martinsons Aniara i händerna på nästa Kristian Lundberg, 12 år?

12 kommentarer

  1. Bra fråga och kloka tankar! Stor risk att vi kastar ut barnet med badvattnet i våra försök att ”förnya” biblioteken. Visst måste biblioteken förändras i takt med samhället, men i en tid när läsförmågan sjunker och det digitala utanförskapet ökar, bör kraften och uppfinningsrikedomen läggas på att utveckla våra basuppgifter – läsandet och lärandet.

  2. Svaret på den frågan kanske finns i Tower Hamlets i östra London. Där gör man om sina bibliotek till något nytt. Man kallar dem för Idea Stores och fyller lokalerna med nya verksamheter. Men bokhyllorna får förstås också vara kvar.

  3. Jag har också besökt Idea stores och tycker att Nina ställer berättigade frågor. Hur många invandrare har inte kommit in i böckernas värld via biblioteket och tryggheten med den kunniga bibliotekarien? Hur många ensamma barn har inte haft en fristad i biblioteket? Jag har inget emot meröppna bibliotek, men det måste finnas generösa öppettider med bibliotekarier som främjar läsning också.

  4. Jag spekulerar i om det är vanligt hos bibliotekarier i ”icke-traditionella” roller där man förväntas kunna saker som man definitivt inte har utbildat sig för, men icke desto mindre har man en makalös förmåga att anpassa sig efter den ständigt skiftande miljö som man befinner sig i. Alla du försöker hjälpa är experter på sina ämnen, men vad kan du egentligen?! Kanske är man också lite av en perfektionist. Det första, eller ens tredje, utkastet till den där rapporten du skriver duger aldrig i dina ögon. Har man otur har man också en chef som aldrig blir nöjd.

  5. Måste det finnas en gräns mellan bibliotek och mötesplatse/Idea store, mellan bibliotekarier och annan kompetens? Vad händer när det finns flera kompetenser på samma ställe, det som både är en mötesplats och ett bibliotek? Den somaliska gruppen skulle inte självklart gå in till biblioteket, men de besöker gärna mötesplatsen och finner även tidningar och böcker med en bibliotekarie kan ge dem lästips. Pensionärsgruppen kommer särskilt för dagstidningarna, men även för kaffet och samvaron. Barnen som deltar i pysselgruppen får också lästips, förskolebarnen får träffa en pensionär som läser sagor för dem. Jag tror att mötesplatsen kan vara ingången till läsningen för många som inte skulle gå in till en biblioteksfilial. Alla platser som kan stimulera och ge tillgång till böcker och andra media behövs. För alternativet kan vara ingen plats alls och det är inte bra.

  6. Ungefär 80 % av de tillfrågade uppgav biblioteket som källa till information vad gällde periodikaläsning. Vid Vantaa kom 66% av låntagarna dagligen för att läsa periodika, vid Tapiola 25%. I mer än 80% av fallen hittades den information man sökte. Det mesta tid- skriftsläsandet gällde ens hobby, men ofta ögnades också periodika igenom utan någon specifikt fastställd anledning.

  7. Konceptet meröppet sprider sig. Under 2010 prövade biblioteken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp och Skara att ha meröppet, dvs ge tillgång till biblioteken under tider då lokalerna vanligtvis är obemannade. Hösten 2011 startade också SLU-biblioteket i Umeå Meröppet och våren 2012 har planeringen för ett införande i Ulltuna påbörjats.

  8. Konceptet meröppet sprider sig. Under 2010 prövade biblioteken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp och Skara att ha meröppet, dvs ge tillgång till biblioteken under tider då lokalerna vanligtvis är obemannade. Hösten 2011 startade också SLU-biblioteket i Umeå Meröppet och våren 2012 har planeringen för ett införande i Ulltuna påbörjats.

  9. Konceptet meröppet sprider sig. Under 2010 prövade biblioteken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp och Skara att ha meröppet, dvs ge tillgång till biblioteken under tider då lokalerna vanligtvis är obemannade. Hösten 2011 startade också SLU-biblioteket i Umeå Meröppet och våren 2012 har planeringen för ett införande i Ulltuna påbörjats.

  10. Konceptet meröppet sprider sig. Under 2010 prövade biblioteken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp och Skara att ha meröppet, dvs ge tillgång till biblioteken under tider då lokalerna vanligtvis är obemannade. Hösten 2011 startade också SLU-biblioteket i Umeå Meröppet och våren 2012 har planeringen för ett införande i Ulltuna påbörjats.

  11. Mycket av problemen som Norrköping hade har också med uppgraderingar att göra, arbete som lagts ner har ibland försvunnit helt (inte innehåll vad jag förstod men likväl strukturen på sidorna) Jag är också lite kluven till hur hon beskrev Arena utifrån en tunnelbana, där knutpunkterna i mitten motsvarar knutpunkterna för kunden/användaren. T.ex. träfflistan. I nästa mening nämnde hon dock att de i ett senare skede skulle lägga ner mer energi på träfflistan. Om den är en ”circle line” som binder ihop allt, varför då inte börja med att lägga fokus där? Så ska vi göra i Tyresö. Det kunden använder mest är viktigast att få att fungera bäst först. Dvs: Mina sidor (logga in, låna om, reservera) sökning -> träfflistan. Att föra över/pressa in allt annat info/redaktionellt material man skapat får komma i andra hand. Tredje föreläsningen var Anders Ahlerup från Axiell (Marknadsföring av bibliotek) som berättade lite om det kit som Axiell tagit fram för Axiell Arena när det gäller att marknadsföra biblioteket: webbmaterial samt posters och affischer. Jag vet förstås att bilder kommer att vara a och o när det gäller Arena…. men jag är inte överväldigad över detta material, man kan lugnt säga att allt beror på priset. Och vilka visioner, tapetsera reklam för bibblan på busskuren, på bussen, på en 5×10 meter banderoll i stockholm city. Snälla, jag efterlyser någon form av pragmatisk hållning. Sätt tyresö bibliotek på SL-bussarna en vecka och vi får strypa 30% av medieanslaget. Helt orealistiskt. Vad jag kan tänka mig, snygga funktionella flashfilmer som förklarar vad vi gör och vad kunden kan göra. Den dag 50% av biblioteken har Arena kan jag kanske tänka mig en samkampanj i stil med library lovers, men som det ser ut idag…. man måste vara realist.Nästa punkt var en presentation av Självbetjäningsiblbioteket i Veberöd.

  12. Ungefär 80 % av de tillfrågade uppgav biblioteket som källa till information vad gällde periodikaläsning. Vid Vantaa kom 66% av låntagarna dagligen för att läsa periodika, vid Tapiola 25%. I mer än 80% av fallen hittades den information man sökte. Det mesta tid- skriftsläsandet gällde ens hobby, men ofta ögnades också periodika igenom utan någon specifikt fastställd anledning.

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Digitalisering

Smart system delar bibliotekssektorn

För att frigöra tid och resurser införs intelligenta mediehanteringssystem på folk- och universitetsbibliotek. Det beskrivs som en vattendelare. ”Det är viktigt att vi lär oss hur vi kan arbeta med denna teknik", säger Lovisa Liljegren, bibliotekarie som skrivit en mastersuppsats om systemet.

8 aug 2022 • 4 min

Reportage

De vill påverka samtalet om källkritik

Det som lyfts fram som lösningen på spridningen av desinformation – källkritik – riskerar att användas i motsatt syfte av dem som vill sprida falska uppgifter. Forskarna Olof Sundin och Jutta Haider synar komplexiteten i sin nya bok.

2 aug 2022 • 5 min

Internationellt

Elefant i rummet – och få frågor besvarade

Efter några turbulenta månader av vittnesmål om den giftiga kulturen i Iflas ledning bad organisationens ordförande Barbara Lison om ursäkt när bibliotekens världskongress avslutades i Dublin på torsdagen. Men de som väntat sig grundliga förklaringar och en konstruktiv plan för vägen framåt fick inte mycket med sig från Irland.

29 jul 2022 • 2 min

Internationellt

Krav på oberoende utredning av Ifla

De missförhållanden som har uppdagats inom Iflas kansli och ledning har lett till att medlemmar kräver en oberoende utredning. Den europeiska sektionen har undertecknat skrivelsen, liksom Svensk biblioteksförening.

12 jul 2022 • 2 min