Närmar vi oss slutet av det skrivna ordets dominans?

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet 4/2025, ”Numret om Booktok”.

I den charmiga bokhandeln Daunt Books i Marylebone, i hjärtat av London, är det smockfullt. Mestadels är det yngre människor i tjugoårsåldern som bär runt på stora travar med böcker. Försäljningen går bättre än någonsin, säger personalen.

Ägaren James Daunt har blivit en ikon i bokbranschen globalt, just för att han satsar på kvalitet och integritet, snarare än att utgå från lägsta gemensamma nämnare. Han har de senaste åren anlitats av flera internationella bokhandelskedjor som hoppas lösa gåtan om hur boken kan överleva i en digital tid.

Titlarna som går bäst på Daunt är inte kommersiellt skräp, utan seriös skönlitteratur. På topplistan finns Bookerpris-nominerade poeter, klassiker av Dostojevskij, Orwell och Kafka, återupptäckta författare från 1900-talet som Natalia Ginzburg och Clarice Lispector och samtida författare som Sally Rooney och Zadie Smith.

Många av dem, erkänner en av försäljarna på butiksgolvet, har fått en rejäl skjuts i försäljningen tack vare Tiktok, som fått ett oproportionerligt stort inflytande över samtidens bokbransch.

Bokens höga status i storstaden

Daunt Books i London är inte den enda charmiga bokhandeln som blomstrar delvis tack vare en skjuts i försäljningen från unga konsumenter, som ofta hittat dit tack vare Tiktok eller Instagram. Den som vill betrakta litteraturens hälsostatus som ett halvfullt glas kan hitta gott om ljusa tecken. I min gamla hemstad New York klagar konstgallerierna på att det aldrig är fullsatt hos dem längre, “de unga och kreativa går hellre till poesiuppläsningar och litterära salonger”, skriver trendspanaren Sean Monahan i ett nyhetsbrev. I Stockholm hamnar jag i en tjock ström av unga människor vid Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan, där det också verkar vara proppfullt varje dag. I min hemstad Paris kan du knappt gå tio minuter genom staden utan att se en bokhandel. Utanför berömda Shakespeare & Company på vänstra stranden är det kö utanför redan när butiken öppnar.

Dessa anekdoter från en rad relativt välbärgade storstäder i världen tyder kanske på att boken mår bra. Samtidigt ser vi alarmerande statistik, i många länder, som visar hur läsandet minskar. Bland yngre försämras läskunnigheten och framför allt unga män har till stor del slutat läsa skönlitteratur eller böcker överhuvudtaget.

Den som vill se glaset som halvtomt har minst lika många skäl att se en mörk framtid för inte bara seriös skönlitteratur, utan själva läsningen och det skrivna ordet, som tycks vara på väg att bli än mer marginaliserade i den digitala offentligheten.

Utvecklingen i vår kulturkonsumtion och vår förståelse för omvärlden är oskiljaktig från den tekniska utvecklingen, där Tiktok de senaste åren blivit världens mest populära sociala plattform. Även om det främst är yngre som använder den håller appens globala inflytande på att förändra vår kultur, vår litteratur och vår offentlighet. En rad paradoxer präglar nu samtidens kulturella utbud och förutsättningar, där läsningen både verkar få högre status och samtidigt bli mer marginaliserad.

Pessimisterna ser gärna Tiktoks globala segertåg som ett bevis för att vi rör oss bort från det skrivna ordet. Den amerikanska kulturkritikern Ted Gioia har skrivit en rad alarmerande artiklar om den “dopaminkultur” som uppmuntras av Tiktok, där vi frenetiskt skrollar förbi korta videoklipp i flödet, på jakt efter digitala kickar, något roligt, något som tillfredsställer vår politiska vrede, vackra semesterorter att drömma om. Dessa appar skapar nya incitament för såväl underhållningsindustrin som för politiker, som alla jagar samma genvägar till våra känslor, på bekostnad av djupare reflektion och mer nyanserade budskap och berättelser.

Slutet för det skrivna ordet

Medieforskaren Jeff Jarvis har skrivit om det han kallar “Gutenbergs parentes”. Han varnar för att de senaste fem århundradena – sedan Gutenbergs tryckpress – var en period då boken och det skrivna ordet stod i centrum, men att detta tidevarv nu går mot sitt slut. Vi rör oss, enligt Jarvis och många av hans forskarkollegor, mot en ny digital offentlighet där bilder och videor dominerar, medan det skrivna ordet marginaliseras.

Redan för åtta år sedan besökte jag en Facebook-konferens i San Francisco där Mark Zuckerberg själv presenterade just denna teori. Företagets produkter hade börjat med text, rört sig mot foton, sedan vidare till video och i framtiden även AI och VR, virtual reality. Om prioriteringarna och investeringarna från Silicon Valley och riskkapitalisterna där är signaler på framtidens kulturkonsumtion så tyder mycket på att Zuckerbergs prognos stämmer.

Det skulle betyda slutet för boken som en kulturellt dominant kraft, men det skulle också kunna innebära slutet för en offentlighet där människor i demokratiska samhällen överhuvudtaget kan vara överens om grundläggande fakta och uppfattningar om vad som pågår omkring dem.

Så vad är det Tiktok har gjort med människan? Gör den oss dummare, eller har den givit unga en chans att nå ut, att hitta nya former av demokratisk agens?

Är det ett demokratiskt verktyg, eller ett gift?

Håller den på att ta död på läsandet? Eller tvärtom att rädda det?

I USA kan konflikten i synen på Tiktok delas upp på två framträdande röster i teknikdebatten.

På den ena sidan står psykologen Jonathan Haidt, som i många år varnat för att sociala medier i allmänhet, och Tiktok i synnerhet, förgiftar unga människors liv, distaherar dem från seriös bildning och från allt som faktiskt gör livet värt att leva – att leka utomhus, att träffa kompisar, dejta, spela fotboll.

I en rad uppmärksammade böcker och föreläsningar har Haidt lagt fram bevis för att unga i framför allt USA men även i de flesta rika länder mår fruktansvärt dåligt på grund av att de vuxit upp med en beroenderelation till internet och mobiltelefonernas sociala appar.

Det är inte bara en gammal mans muttrande över ungdomen. I såväl USA som i Australien, Norge, Frankrike och Sverige visar forskning hur majoriteter av unga säger sig ha ett självdestruktivt förhållande till sin mobiltelefon och till de sociala apparna.

I en studie av opinionsinstitutet Pew Research säger två av tre unga amerikaner att de aktivt försöker reducera sin egen skärmtid. I Norge säger 80 procent av unga att de använder internet för mycket och även i Sverige är det enligt Internetstiftelsen en klar majoritet av unga som säger att de “slösar bort tid“ på sociala medier.

På den andra sidan av teknikdebatten står journalisten Taylor Lorenz, som har ett mer optimistiskt perspektiv och betraktar Tiktok som en plattform som ger agens till unga. Lorenz hävdar att appen rivit traditionella grindvakter för offentligheten och ger unga nya chanser att göra sina röster hörda. I boken Extremely Online argumenterar Lorenz för att sociala medier i allmänhet och Tiktok i synnerhet har skapat mer mångfald i offentligheten, genom att släppa fram röster som marginaliserades eller utestängdes av de gamla medierna.

Med ett stråk av teknikpopulism beskriver hon utveckling med retorik hämtad från den franska revolutionen: en odemokratisk aristokrati styrde med järnhand de gamla institutionerna, med höga trösklar, elitism och nepotism. Sedan kom de sociala plattformarna och störtade den gamla ordningen, i en folkets revolution.

Lorenz resonemang var vanligt redan i de sociala mediernas tidiga världsherravälde i början av 2010-talet. Då skrev internetforskaren Clay Shirky den uppmärksammade boken Here Comes Everybody där han försvarade ett öppet internet och de sociala mediernas potential att ge fler röst i offentligheten. Ekonomijournalisten James Surowieckis The Wisdom of Crowds förde fram liknande argument: internet och de sociala medierna skulle göra mänskligheten klokare och våra samhällen mer demokratiska.

I dag krävs det rosafärgade glasögon för att se internet och inte minst Tiktok på det sättet. Det har skett en problematisk utveckling inte bara i USA, där Silicon Valleys oligarker lierat sig med Donald Trumps högerradikala vision, utan även i Kina, där teknikföretagen arbetar i samklang med kommunistpartiets totalitära ideologi.

Appar som Tiktok har onekligen tillåtit nya röster att ta plats i offentligheten och utmana gamla aktörer, men dessa röster kommer oftast från samma ideologiska klick: den yttersta högerkanten. I land efter land ser vi hur nationalister dominerar på sociala medier, med budskap som ofta demoniserar minoriteter, migranter, feminister och hbtq-personer. Jag skrev redan 2018, i boken Internet är trasigt (tillsammans med Karin Pettersson) att det inte är högerextrema som är bra på sociala medier utan sociala medier som är bra på högerextremism. Det här var inte bara en teori utan något som befästs i forskningen. I presidentvalet 2016 spreds exempelvis Donald Trumps videor till i genomsnitt sex gånger fler användare, helt oavsett kvalitet eller innehåll, än motståndaren Hillary Clintons videor.

Tiktok: från dans till övervakning

Maria Ressa, Nobels fredspristagare och journalist som länge hotats med fängelsestraff av den auktoritära regimen i Filippinerna, har visat hur detta hänger ihop med att lögner sprids snabbare än sanningen, inte sällan för att det är lättare att chockera och överraska med lögner eller vilseledande information. Det gynnar extremister och antivetenskapliga röster, klimatskeptiker och vaccinmotståndare.

Den amerikanska komikern David Cross uttryckte det kanske mest träffsäkert när han nyligen sade att de gamla medierna brukade “speak truth to power”, tala sanning till makten, medan de sociala medierna tvärtom “speaks power to truth”. Sanningen brukade granska makten och tämja korruption och maktmissbruk, men idag har de sociala plattformarna blivit verktyg för makthavare att tysta sanningen.

Det som gör Tiktok så beroendeframkallande är den mytomspunna algoritm som med en nästan gudomlig intelligens tycks förstå varje användares preferenser. När du öppnar appen möts du inte av innehåll från konton du valt att följa, utan från ett flöde styrt av deras unika algoritm, som faller under rubriken “For you” – För dig.

”TikTok blev mäktigt på grund av förmågan att förutse vad du vill titta på med hjälp av ledtrådar från det beteende du har när du använder plattformen, snarare än de prefeenser du säger att du vill ha” skriver journalisten Emily Baker-White i den nya boken Every Screen On the Planet.

Tiktok ger alltså inte användaren det de frågar efter, utan det som deras digitala beteendemönster faktiskt visar att de egentligen vill ha.

Det är subtilt, menar Baker-White. Om du dröjer dig kvar ett ögonblick vid en viss video, eller stänger av den i vredesmod skickar det signaler som du kanske inte tänker på som användarpreferenser, men som hjälper Tiktok att finjustera appen så att den blir allt bättre på att ge dig innehåll som får dig att tillbringa mer tid där.

Förmågan att inte bara läsa av vad användarna säger att de vill ha utan även att manipulera deras beteende så att de stannar kvar på plattformen gör Tiktok till ett förföriskt verktyg för marknadsförare, oavsett om det gäller oförarglig litteratur eller politiskt extrema kampanjer. Det är just därför Tiktok har en sådan ofattbar potential att forma både vår kultur och våra demokratier.

Ett banalt exempel på det är att alla videor som nämner den kinesiska leksaksdockan Labubu, som blev hutlöst populär i somras, verkar enligt flera granskningar under året ha manipulerats så att de får mer spridning än andra videor på Tiktok. Det kanske inte verkar så farligt när det gäller en liten leksak, men vad betyder det för vår demokratiska framtid om Peking kan styra flera miljarder människors digitala beteenden?

När Emily Baker-White gjorde research för boken upptäckte hon att även hon själv blev digitalt förföljd av företaget. Flera personer på Bytedance hade läckt känslig information till journalister och enligt Baker-White började hennes geografiska position kartläggas för att se om hon var i samma rum som anställda på företaget. Det anmärkningsvärda var att detta gjordes när hon befann sig i USA, inte i Kina.

Ändå fick moderbolaget i Kina, enligt Baker-White, tillgång till realtidsdata om var hon befann sig.

Appen där unga dansar till poplåtar framstod inte längre som så oförarglig.

Det är alltså befogat att oroa sig över de risker Tiktok innebär för det öppna samhället, men samtidigt går det inte att förneka att miljontals framför allt unga människor ser appens innehåll som meningsskapande. Dessa paradoxer visar hur svårt det är att hitta vettiga former att reglera Tiktok och åtgärda samhällsriskerna med appen. Det finns en klar kostnad för att låta Tiktok härja fritt i demokratier, men vi måste också se kostnaden för att förbjuda appen.

Boken som staussymbol

Enligt Jonathan Haidt betyder Tiktoks världsherravälde även att kulturen degraderas. I boken The Anxious Generation tar han specifikt upp Booktok, de litteraturtips som är populära bland Tiktoks användare, och som så ofta används som argument för att plattformen inte alls gör oss dummare, utan tvärtom stimulerar den globala bokförsäljningen.

Men Haidt menar att tipsen är performativa snarare än substantiella, att de estetiserar och trivialiserar böcker, och att litteratur på Booktok främst förvandlas till ännu en konsumtionsvara, som filtreras genom en dopaminberoende influerarkultur. Tiktok är framför allt det bästa exemplet på en kategori av digitala tjänster som saboterar unga människors koncentrationsförmåga och fokus, gör dem rastlösa, ångestfyllda och statusbesatta, den “oroliga generation” som bokens titel beskriver. Det är också konstaterat i forskningen, där den psykiska ohälsan och upplevda ensamheten bland dagens unga i USA saknar motstycke jämfört med tidigare generationer, även om det är svårt att befästa en glasklar korrelation med användandet av de sociala apparna.

Haidt menar framför allt att Tiktok saboterar de förhållanden och omständigheter under vilka läsandet gynnas.

Forskningen om Booktok är mer motsägelsefull. Det stämmer att det framför allt är genrelitteratur och ungdomslitteratur som gynnas av appens användare: romantik, skräck, science fiction, young adult-böcker som gärna ska ha traumatiska teman. Colleen Hoover, som skriver så kallad romantasy, är den enskilda författare som sålt flest böcker tack vare Tiktok – mer än åtta miljoner exemplar. Hon löper ingen risk att vinna Bookerpriset eller Nobelpriset.

Men det är inte enbart kitschig genrelitteratur som blomstrar på Booktok, utan även komplexa skönlitterära mästerverk som hittar en helt ny publik genom att någon med bred följarskara rekommenderar dem. Både James Joyces modernistiska mästerverk Odysseus och Dostojevkijs Vita nätter har blivit oväntade bästsäljare de senaste åren, efter virala inlägg på Tiktok. Vita nätter var den fjärde mest sålda översatta romanen i Storbritannien förra året. Den lågmälda mästerverket Stoner av John Williams och brittiska klassiker av Emily Brontë och Jane Austen har också fått en ny skjuts. Han Kang var förmodligen den första nobelpristagaren som redan var väldigt populär på Tiktok. Appen tycks också, enligt forskare som studerat Booktok, gynna global litteratur snarare än enbart engelskspråkiga författare. Japanska Yukio Mishima, den brasilianska modernisten Machado de Assis och turkiska Sabahattin Ali har alla fått uppsving tack vare appen.

Men dessa exempel är en skärva av den större litterära konversationen på Tiktok, där en överväldigande del av materialet är kommersiell genrelitteratur. Förra året gjorde den nederländske lingvisten Jeroen Dera en metastudie av forskning om Tiktoks inflytande på bokvärlden och fann att mer än 35 miljoner videor har använt taggen Booktok globalt sedan 2018. Dessa inlägg har totalt visats 200 miljarder gånger.

Det är också vanligt med “shelfies”, en selfie framför bokhyllan.

Booktok har haft en “unik inverkan på produktion, distribution och mottagande av litteratur, vilket markerar ett nytt kapitel i digitala mediers litteraturhistoria”, skriver Deras.

Studien visade att de mest sedda och delade videorna om böcker på Tiktok nästan alltid betonar känslor snarare än litterära kvaliteter. Böcker bedöms utifrån förmågan att få läsaren att gråta, “snarare än utifrån en rationell distans gentemot de tematiska och stilistiska egenskaperna”, skriver Dera.

Studien visade också att de flesta Booktok-influerare föredrar fysiska böcker framför digitala format, och det är också vanligt med “shelfies”, en selfie framför bokhyllan.

Det är en del av en bredare estetisering av litteraturen och den fysiska boken som kan tyckas ytlig, men som egentligen speglar just den paradox vi ser i den globala litteraturens utveckling: att seriös skönlitteratur marginaliseras när färre läser den, gör också de kvarvarande läsarna mer hängivna. Boken blir ett viktigare föremål för identifikation bland unga och den litterära kulturen får därmed prestige, när den inte längre når de breda folklagren. Att objektifiera fysiska böcker är knappast det värsta som sker på internet idag. Det tycks snarare fungera som en inkörsport till vidare läsning. Det förklarar inte minst köerna till berömda – och för all del väldigt fotovänliga – antikvariat som Shakespeare & Co i Paris eller The Last Bookstore i Los Angeles, eller charmiga boklådor som Daunt i London.

Unga bokläsares entusiasm för både seriös litteratur och charmiga boklådor tyder på att Gutenbergs parentes sträcker sig lite längre in i framtiden än pessimisterna tror.

Det vore en grov överdrift att påstå att Tiktok räddat boken. Tvärtom sker det en flykt från de sociala apparna bland unga, en längtan efter de gamla analoga formaten igen.

Försäljningen av vinylskivor har ökat med 300 procent globalt det senaste decenniet. Taylor Swift sålde mer än två miljoner exemplar av sin senaste skiva. Det hänger ihop med en bred renässans för taktila konstformer. Unga söker sig till keramik, textilkonst, trädgårdar och botanik, i försök att komma bort från internet och de sociala apparnas klaustrofobiska flöden.

På Daunt Books får jag också lära mig om en affärsidé som är så långt från Tiktok det går att komma. Inga algoritmer styr inköpen av böcker eller valet av titlar som syns i skyltfönster och på de främsta bokborden vid kassorna. Allt styrs bara av personalens egna preferenser, vad de egentligen tycker är bra litteratur. Tiktok har hjälpt en och annan ung litteraturstudent att hitta dit. Men det är i de här varma rummen, där omätbara kvaliteter växer, som vi nu ser en väg bort från Tiktok och de andra beroendeframkallande sociala apparnas världsherravälde.