Skolbibliotekarie är inte ett hopplöst yrke
26 maj 2026 • 2 min
Brister och misslyckanden präglar ofta historierna om skolbibliotek. Men den som arbetar där får vara med och förändra barns och ungas förståelse av världen. Vi måste tala mer om det, skriver Jonna Bruce.
"När bilden av skolbibliotekarieyrket nästan uteslutande präglas av brist och hopplöshet påverkar det också vilka som faktiskt kan tänka sig att söka sig dit", skriver Jonna Bruce.
När Biblioteksbladet nyligen intervjuade bibliotekariestudenter om framtiden var det en sak som stack ut: ingen ville bli skolbibliotekarie. Jag blev både bekymrad och fundersam. För samtidigt som skolbiblioteken genomgår stora förändringar och många kommuner bygger långsiktiga strukturer kring verksamheten fortsätter bilden av skolbibliotekarieyrket att vara nästan genomgående negativ.
Och jag tror att vi behöver prata om det.
Missförstå mig rätt: kritiken mot bristande skolbiblioteksverksamheter är ofta helt berättigad. Under många år har skolbibliotekarier arbetat ensamma, utan tydliga uppdrag, ledningsstöd eller rimliga organisatoriska förutsättningar. Det är viktigt att fortsätta granska huvudmän som inte tar skolbibliotekens uppdrag på allvar. Jag har själv återkommande lyft undermåliga platsannonser och kritiserat arbetsgivare som reducerar skolbibliotek till bokrum eller sidouppdrag. Men det får konsekvenser när den dominerande berättelsen om ett helt yrke handlar om de sämsta exemplen.
I offentligheten framställs skolbibliotekarie ofta som ett ensamt yrke där man saknar status, får låg lön, inte blir lyssnad på och ständigt måste försvara sin existens. Det påverkar självklart hur studenter ser på yrket. När bilden av skolbibliotekarieyrket nästan uteslutande präglas av brist och hopplöshet påverkar det också vilka som faktiskt kan tänka sig att söka sig dit.
Samtidigt händer något annat i många kommuner just nu. Nya lagkrav har gjort att huvudmän bygger centrala funktioner, anställer skolbiblioteksutvecklare och arbetar mer systematiskt med kvalitet, likvärdighet och samverkan mellan bibliotek och undervisning. På många håll utvecklas skolbiblioteken från isolerade verksamheter till en integrerad del av skolans pedagogiska arbete, med samplanering, undervisning och långsiktigt arbete kring läsning och MIK.
Det betyder inte att problemen är lösta eller att alla skolbibliotek fungerar väl. Skillnaderna är fortfarande stora. Men verkligheten är mer komplex än den bild som ofta dominerar debatten.
Skolbibliotek har länge betraktats som biblioteksvärldens lågstatusområde. Parallellt har rollen förändrats kraftigt och rör i dag undervisning, läsfrämjande, MIK och nära samverkan med lärare och skolledning. Vi kan inte kräva att skolbibliotek ska vara centrala för elevers lärande och demokratiska bildning och samtidigt tala om skolbibliotekarieyrket som biblioteksvärldens mest marginaliserade återvändsgränd.
Vissa bilder av skolbibliotek har blivit så etablerade att de nu är självklara. Ja, många skolbibliotekarier har pressade arbetsvillkor. Men bilden av att skolbibliotekarieyrket automatiskt innebär sämre villkor eller lägre löner än andra biblioteksområden gäller inte överallt.
Det finns en risk att vi blivit så vana vid att beskriva skolbibliotek utifrån brist och misslyckande att vi glömmer att tala om varför yrket faktiskt är värt att välja. För skolbibliotekarieyrket är också ett kreativt, intellektuellt och djupt meningsfullt arbete. Ett yrke där litteratur, demokrati, språk, undervisning och relationer möts varje dag. Ett yrke där man får vara med och förändra barns och ungas möjligheter att förstå världen.
Om vi vill att fler ska vilja bli skolbibliotekarier måste vi också börja tala om den delen av berättelsen.
5 kommentarer
Jag har jobbat som skolbibliotekarie ett tag och letar nya jobb. I min kommun (räknas ändå som några av de bättre ställena) är det sååå eftersatt i många aspekter, spritt språngande kataloger, aviga lärare, rektorer och så många skolor. Så kul att ha prövat på och jag hoppades verkligen att det skulle vara för mig. Jag har träffat många coola skolbibliotekarier som absolut stormtrivs genom nätverk. Jag tror jag hade gillat jobbet om det var på EN skola.
Det hade varit kul om skolbibliotek hade varit högre status på, och att det fanns mer positivt utåt, jag håller med. Men verkligheten? Jag tror inte på det. Eller så är det bara för att det inte riktigt stämmer överens med min egen arbetsvardag.
Jag har ingen lust att vara inofficiell chef åt mig själv, lärare och rektor på X antal skolor med den dåliga lönen jag har och en arbetstid som inte räcker till. Då jobbar jag hellre som administratör i samma lönespann tills ett annat jobb inom biblioteksbranschen dyker upp. Jag har tjänat ungefär lika mycket i min tidigare yrkesbana med mycket mindre ansvar än nu.
Det är en inspirerande text som belyser skolbibliotekariens viktiga roll, men hur kan vi konkret göra yrket mer attraktivt för framtidens bibliotekarier? Hälsningar Telkom University Jakarta
Nyss hemkommen från studiebesök på två helt olika skolbibliotek i Oskarshamn kan jag inte annat än att hålla med. Vilken ynnest att få jobba med barn och unga i biblioteksmiljön. Att få bidra till deras lärande, fånga upp nyfikenheten och glittret i ögonen när tioåringarna pratar om sina speciella böcker. Och att få bidra till gymnasiearbeten i sluttampen på skoltiden. Skolbibliotekarier har en mycket viktig roll och det är verkligen glädjande att se att vissa kommuner och skolor nu gör det de ska. Jag hoppas verkligen att fler väljer detta yrke som kan spela en stor roll för barn och unga både här och nu, och för framtiden.
Tänk – jag vill absolut inte jobba på KB! Jag vill jobba i skolbibliotek. Det ville jag redan under utbildningen för några år sen, även om jag visste att skolan, efter att ha jobbat som journalist i över 20 år och bevakat lärare och skolvärlden, är en speciell plats. En egen värld. Bråkigt ibland, stökigt ibland, svårt ibland. Lärare är stressade och måste testa elever på allt möjligt med jämna och ojämna mellanrum. Det tar tid att bygga upp relationer. Man måste bevisa och förklara att man kan mer än att enbart sitta i biblioteket och låna ut böcker.
Men, som Jonna skriver: man kan förändra barns och ungas förståelse av världen, ja faktiskt kanske deras liv. Man kan vara och bli en väldigt viktig vuxen i ett barns liv – vilket förtroende! Man kan småprata med elever om allt möjligt när de kommer till bibblan. Man kan öppna en ny värld för någon genom att tipsa om rätt bok. Man kan se lyckan i en åttaårings ögon när man säger att den visst får låna en faktabok, eller en ”alldeles för tjock bok”.
Jag vill vara där det händer. KB är säkert också intressant. Men på ett helt annat sätt.
Ja, yrket kan verkligen vara jättebra! Det är fritt och det finns stora möjligheter att utvecka, påverka osv! Dock krävs några saker; kreativitet, självständighet och hög tolerans för att arbeta ensam. Men om man bara får till bra samarbeten med lärarna så är det väldigt kul!
/Viktoria