Vill vi verkligen att alla unga killar ska läsa?

Är du ung, kille och hetero, samt inte kriminell och vill hitta bok-karaktärer att identifiera dig med, så har du det inte lätt idag. Kanske finns det en förklaring här till den försämrade läsförmågan hos pojkar, statistik där Sverige sticker ut.

Fundera på vad du gillar för böcker? Själv tror jag att många av oss gärna läser om karaktärer som vi känner igen oss i. Det betyder något. Att följa en sådan karaktärs kamp i tillvaron sätter ljus på vårt eget liv och hjälper oss att förstå oss själva.

I början av 80-talet, när jag var ung, var böcker på temat ung-man-söker-sig-själv så vanliga att jag och mina väninnor skämtade om det. Killar i min närhet frossade i verk av Ulf Lundell, Göran Tunström, Lars Ardelius, Håkan Nesser, Björn Ranelid och många flera. Fortfarande lästa författare – absolut, men världen ser väldigt annorlunda ut idag.

Naturligtvis är det viktigt och jättebra att det skrivs om kriminella unga män och att alla olika sexuella läggningar kan hitta litteratur som skildrar deras livssituation. Men även vanliga, “tråkiga” medelklassgrabbar behöver intressanta, nutida karaktärer att spegla sig i.

Kanske menar bokförlagen att böcker riktade till unga killar säljer för dåligt? Risken är dock att det blir en ond cirkel där unga medelklass heterokillar slutar läsa för att intressant litteratur saknas, såvida de inte vill läsa äldre fantasyserier eller deckare, där poliserna oftast är medelålders kvinnor.

Nyligen tvingades jag vända upp och ner på hela biblioteket för att hitta något mer som tilltalade killen som älskade Naiv Super, av Erlend Loe. Det vi hittade var Räddaren i nöden, av J. D. Salinger (från 1945).

För min del tror jag faktiskt att vi skolbibliotekarier, som ju ofta är kvinnor, aktivt måste se till att köpa in böcker som reflekterar alla elever. Det kan vara avgörande för läslusten att läsa om någon man känner igen sig i, som tampas med liknande problem som man själv.