"Mina elever använde sin rösträtt – nu kallas de röstboskap"
30 sep 2026 • 2 min
Inför valet uppmanade Soledad Cartagena sina elever att rösta. "Hur trovärdig är jag i deras ögon när de använde den demokratiska rättighet jag talade om och därför pekas ut som hot mot demokratin?"
Soledad Cartagena.
Demokratiuppdraget, som är lagstadgat i bibliotekslagen, ska genomsyra mitt dagliga arbete. Jag är inte en neutral förvaltare av bokhyllor, utan en tjänsteman som arbetar i den fria åsiktsbildningens, yttrandefrihetens och folkbildningens tjänst.
Nu har en skrämmande debatt uppstått om vilka medborgare som avgjorde valet. Diskussioner som jag aldrig trodde att vi skulle ha i Sverige. I väst har den svenska demokratin setts som en av världens mest robusta, men bilden krackelerar mer och mer.
Min arbetsplats är en kommunal vuxenutbildning där elever från hela världen utbildar sig. Vi var många som uppmanades att få fler medborgare, särskilt utrikes födda, att använda sin demokratiska rättighet. Broschyrer från olika myndigheter och institutioner med budskap som ”Använd din röst” och ”Jag röstar. Röstar du?” kom i stora upplagor till biblioteket för att delas ut till eleverna. Vissa skrivna på andra språk än svenska.
Veckorna innan valet tog jag emot klasser och föreläste om hur röstningen går till i Sverige. Jag började lektionen med att utreda begreppet demokrati. Sedan gick jag igenom valsystemet och de olika partiernas prioriteringar och kärnfrågor.
Tre frågor återkom under föreläsningarna. En var frågan om SD och deras rötter. Den andra var om partiernas syn på islam. Och den tredje var den om svenskt medborgarskap och uppehållstillstånd och hur partierna ställer sig till de lagarna.
Mitt uppdrag är att informera, bilda och bidra till en demokratisk samhällsutveckling. När jag gick igenom partiernas ståndpunkter kring de tre frågorna – är jag då en vänstervriden bibliotekarie?
Diskussionerna veckorna efter valet är som att slängas in i en Kafkaliknade bubbla där demokratin, moralen och människovärdet drar runt i en torktumlare full av konspirationsteorier, postkoloniala rasistiska åsikter och rena förtal.
Valdeltagandet ökade i flera socioekonomiskt utsatta områden. Men istället för att jubla för demokratin debatteras nu frågor om etnicitet, religion, desinformation och moskéers roll i valrörelsen. En kandidat från Vänsterpartiet anklagas för valfusk. Något han förnekar. Han är inte dömd och inte heller häktad för något brott. Att han har somalisk bakgrund är tveklöst en bidragande orsak till hetsjakten. Och fler blir misstänkta.
Kent Ekeroth (SD) talar om ”röstboskap från utlandet” och SD:s partiledare menar att det är muslimerna i förorten som avgjorde valet. Märkliga uttalanden från ett parti som tjatat och tjatat om att muslimer behöver integrera sig bättre i det svenska samhället. När de gör det avhumaniseras de.
Jag tänker på hur jag uppmanade och peppade eleverna att använda sin rösträtt och våga ställa frågor om partierna och deras politik. Och hur det påverkar dem som individer men även samhället i stort. Men nu känner jag ett stort svek mot dem.
Ni ska inte vara oroliga, sa jag. I Sverige har vi valhemlighet, ingen kommer att veta vilka ni röstar på. Men hur trovärdig är jag i deras ögon när de använde den demokratiska rättighet jag talade om och därför pekas ut som importerad röstboskap och hot mot demokratin?
Samtidigt hoppas jag att mina elever och andra medborgare har varit kloka nog att göra valen utifrån sin livssituation. Det vill säga situationer där de riskerar tonårsutvisningar, deporteras till diktaturer och krig och vars medborgarskap kan återkallas. Att de inte lagt sin röst på partier som kallar dem för islamister och hot. Utan istället valde politiker som står upp för mänskliga rättigheter och humanism.
4 kommentarer
Väl talat ”Kajsa”. Vad jag eventuellt ”hoppas på” politiskt som privatperson och hur jag agerar i min yrkesroll är två skilda saker.
Karin Christensen, håller med dig. Och det är just det jag svarade Kajsa. För övrigt arbetar en bibliotekarie i demokratins tjänst. Det är till och med lagstadgat.
Hej Kajsa,
Var har jag gjort de osköna ”föredrag om antisemitism och å andra sidan ”israelisk kultur”? De politiska partierna vill ju att medborgarna ska få information om var de står i olika frågor. Så att de utifrån informationen kan göra medvetna val. Mitt uppdrag som bibliotekarie är att leverera informationen. Inte att leverera åsikter. Hur jag pratar i ett klassrum skiljer sig från vad jag skriver i ett debattinlägg.
Jag har som bibliotekarie uppmanats att informera om valet, hur det politiska systemet ser ut i Sverige och vilka som är de politiska partiernas kärnfrågor är. Det kallar jag inte aktivism utan en del av mitt uppdrag som bibliotekarie.
Soledad Cartagena har i ett antal tidigare texter i Biblioteksbladet propagerat för större och synligare aktivism (underförstått vänsteraktivism) i bibliotekariekåren, och också tidigare gjort en mycket oskön sammanblandning av å ena sidan föredrag om antisemitism och å andra sidan ”israelisk kultur” på våra bibliotek. Jag ber om ursäkt för denna ad hominem-inledning, men även i denna text misslyckas hon med att skilja på bibliotekarien som privatperson och bibliotekarien som yrkesroll. Det blir här särskilt tydligt i slutklämmen: ”Samtidigt hoppas jag att mina elever och andra medborgare har varit kloka nog att göra valen utifrån sin livssituation. /…/ Att de inte lagt sin röst på partier som kallar dem för islamister och hot. Utan istället valde politiker som står upp för mänskliga rättigheter och humanism.” Det räcker inte med att hennes elever ska rösta, de ska rösta rätt.
Jag har full förståelse för att framför allt somalier i Sverige just nu känner sig orättfärdigt utpekade, och i det offentliga samtalet har det aldrig varit viktigare att skilja på äpplen och päron. Ett ökat röstdeltagande bland utrikes födda är naturligtvis en seger för den svenska demokratin. Ett ökat personkryssande bland utrikes födda – om man tycker att personkryssande i sig är bra – är också en seger för den svenska demokratin. Men när det förekommer misstankar om förklistrade röstkuvert, otillbörlig påverkan, osv, osv, då kräver den svenska demokratin att detta utreds. Man ska ingenstans i Sverige – inte i Djursholm, inte i Botkyrka, inte i Liared – behöva oroa sig för att någon annan använder din rösträtt för sina egna syften. Att debatten kring detta innehåller en mängd ren rasism, det ser vi alla, men att vi som nation ser till att våra val fortsätter vara demokratiska och fria, det är grundläggande. Det är två separata frågor. Jag vet inte om det existerar någon bibliotekarie som inte har åsikter om det som just nu händer i svensk politik, men därför är det extra viktigt att vi påminner oss om vårt uppdrag och vad som krävs för att vi ska kunna uppfylla det på ett kompetent sätt.