Replik: "Tycker Ehn-Briem det är rimligt att kallas för röstboskap?"
19 okt 2026 • 2 min
Soledad Cartagena om Einar Ehn-Briems kritik av debattartikeln om hur hennes elever använder sin demokratiska röst och pekas ut som röstboskap.
Einar Ehn-Briem har i flera inlägg – senast det här – kritiserat bibliotekarier som problematiserar den systematiska rasismen som finns i vår yrkeskår.
Surrah al-Himidy skrev i ett inlägg att om vi vill ”ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism”. Istället för att ta till sig al-Himidys budskap och visa solidaritet mot en kollega replikerade han genom att snöa in på diskussioner om färgskala på vithet.
Mila Rahman Olssons ville i sin krönika ”Samtal om färgblindhet viktigare än prat med nazister” få bibliotekssektorn att rikta blicken inåt och göra upp med sin egen färgblindhet och vithetsnorm. Repliken från Einar Ehn-Briem var en utredning om hegemoni (ett begrepp han verkar ha noll koll på) utan förmåga att uppfattta vad skribenten satte fingret på.
Samma visa med mitt debattinlägg. Så fort rasism nämns i samband med bibliotek spetsar Ehn-Briem öronen, blundar för verkligheten och gör samma konklusion som i de andra texterna: Allt handlar om vänsteraktivism.
Har Einar Ehn-Briem ens läst min text? Den handlar nämligen inte om mitt starka engagemang i mina vuxna komvuxelevers politiska ställningstaganden. Utan om besvikelse och känsla av svek efter valet. Trots att valdeltagandet ökade i socioekonomiskt utsatta områden präglades efterdebatten av misstänkliggörande, konspirationsteorier och rasism. Tycker Ehn-Briem att det är rimligt att kalla människor som använder sin demokratiska röst för röstboskap? Det kommenterar han inte.
Han menar att jag ”förfäras” av elevernas åsikter och att jag ”menar att dessa bygger på bristande kunskap. Kunskap som hon då beredvilligt bistår med”. Naturligtvis gjorde jag det. Informationen hämtade jag från Dags att rösta. Valskola 2026. Går att ladda ner gratis från nätet.
Som jag skriver hoppas jag att människor som inte brukar rösta gjorde det nu. Valdeltagandet har varit betydligt lägre bland personer som bor i socioekonomiskt utsatta områden och utrikesfödda medborgare. Forskning och SCB pekar på några huvudsakliga orsaker till att det sker. Brist på tid, information eller kunskap om hur det politiska systemet fungerar. Personer med svagare förankring i samhället (utan arbete, utanför föreningslivet eller boende i områden med låg tillit) påverkas mindre av det sociala trycket att rösta.
Här kommer biblioteken och bibliotekarierna in som viktiga aktörer i den demokratiska valprocessen.
Ehn-Briem frågar sig också om det kan ”vara så att det lätt blir så här när man är omgiven av människor som liknar en själv, åsiktsmässigt?”. Vilka är de personerna? De vita homogena bibliotekarierna som är i majoritet? Eller de rasifierade bibliotekarierna som är i minoritet?
Han får intrycket av att jag är ”en person som inte är rustad för sitt uppdrag som tjänsteperson i en verksamhet som lyder under bibliotekslagen”. Det får mig att tänka på ett kinesiskt ordspråk:
”När ilskan kommer, tänk på konsekvenserna. När dumheten talar, tänk på vem som lyssnar.”
3 kommentarer

”Ehn-Briem frågar sig också om det kan ’vara så att det lätt blir så här när man är omgiven av människor som liknar en själv, åsiktsmässigt?’. Vilka är de personerna? De vita homogena bibliotekarierna som är i majoritet? Eller de rasifierade bibliotekarierna som är i minoritet?” – Det här kan jag ju tycka var ett intressant sammanblandade av åsikt med hudfärg… Dessutom kan jag tycka det är intressant att många inom biblioteksvärlden absolut inte ser något värde i att diskutera hur egna åsikter skulle kunna påverka bemötande och urval, samtidigt som de skriker om behovet av åtgärder mot föreställd rasism och homofobi inom kåren. I det ena fallet anses bibliotekarier alltså inte ha några som helst problem med att vara principfast professionella, medan de i det andra fallet anses totalt inkapabla att bemöta icke-vita och hbtq-personer och deras behov utan hjälp av dyra utbildningar…
Jag har inte mer att tillägga. Allt jag har velat säga finns i mina inlägg.
”När elever säger att partier som SD gör vad de måste ber jag dem att lusläsa varje partis program. /…/ Jag väljer också texter som sätter ljus på hur repression kan se ut och låter eleverna tänka och resonera tillsammans.”
Byt ut ”SD” och ”repression” mot ”V” och ”förstatligande”. Blir det lättare att förstå vad jag menar då?
Och nej, jag tycker inte det är rimligt att kalla människor för röstboskap. Däremot begriper jag inte hur det har med min roll som bibliotekarie att göra vad jag tycker om det?