Replik: Ingen ifrågasätter att rasismen existerar

8 feb 2022 • 2 min

Även om begrepp som "vit skörhet" är onödigt konfrontativt, håller Einar Ehn-Briem med om grundtesen i Milia Rahman Olssons krönika. "Om medarbetarna inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen så ska det åtminstone finnas en öppen och självkritisk diskussion kring detta."

Jag sympatiserar med Milia Rahman Olssons grundtes, som jag förstår den. Det vill säga att den annars så progressiva svenska biblioteksvärlden har en blind fläck när det kommer till hur inkluderande man egentligen är inför medarbetare och andra som avviker.

Vad jag vänder mig emot i hennes resonemang är, förutom det onödigt konfrontativa och polariserande begreppet ”vit skörhet”, att hon ställer politiskt avvikande bibliotekariers erfarenheter mot berättelser från anställda som rasifieras som icke-vita. Varför denna falska dikotomi? Ingenstans i Oscarsons text eller vad jag vet i den efterföljande debatten har någon ifrågasatt att det finns rasism i biblioteksvärlden.

Varför denna falska dikotomi? Ingenstans i Oscarsons text eller vad jag vet i den efterföljande debatten har någon ifrågasatt att det finns rasism i biblioteksvärlden

Det centrala i Oscarsons text, såväl som mina egna tankar i ämnet, är heller inte huruvida biblioteket ska vara en arena för högerextrema debattörer, utan snarare hur verksamhet och debattklimat påverkas av en progressiv hegemoni bland personal och personer i ledningen. På en arbetsplats vars verksamhet lyder under lagar som ska bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning för landets invånare är en sak central: Om medarbetarna inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen ska det åtminstone finnas en öppen och självkritisk diskussion kring detta, och de problem det kan medföra. Och jag är inte ensam om att kunna intyga att medarbetarna på Sveriges bibliotek inte utgör ett tvärsnitt av landets befolkning.

Läs också ›› Samtal om färgblindhet viktigare än prat med nazister

När nu yrkeskåren är så homogen som den är uppstår ibland situationer när den egna självbilden krockar med verkligheten

I sin text om rasifierade bibliotekariers erfarenheter skriver Rahman Olsson att ”den homosociala reproduktionen som råder inom kåren – i stort – skapar en ohälsosam grogrund för inskränkthet utan självdistans”, och där är jag helt enig. Jag har på interna forum bland Stockholms stadsbiblioteks medarbetare lyft frågor om ideologisk hegemoni och den svåra rågången mellan det demokratiska uppdraget och förutsättningarna i en politiskt styrd organisation. Men där anser man i regel att jag driver en egen politisk agenda och det saknas intresse för att diskutera ämnet. (Den här texten kommer heller inte stärka min ställning bland kolleger i det avseendet.) Detta trots att Biblioteksbladets båda artiklar om Milia Rahman Olsson delats och gillats av flera på forumet. Mångfalds- och inkluderingsfrågor engagerar, bara inte när det kommer till ideologisk mångfald.

När nu yrkeskåren är så homogen som den är, och det ofta finns höga tankar bland personal om såväl uppdraget som den egna moraliska och politiska hållningen, uppstår ibland situationer när den egna självbilden – individuell såväl som organisatorisk – krockar med verkligheten. Därför önskar jag att de av oss som på olika vis inte är del i majoriteten skulle göra gemensam sak av att försöka bryta de hegemonier som finns, och inte i onödan ifrågasätta och misstänkliggöra varann.

Einar Ehn-Briem
Bibliotekarie på Vällingby bibliotek i Stockholm

6 kommentarer

  1. En mycket välformulerad artikel som uttrycker exakt mina egna uppfattningar. Varför ställa olika grupper mot varandra på det sätt som Rahman Olsson gör? Mer mångfald på landets bibliotek, såväl ideologisk mångfald som etnisk, språklig, social och kulturell mångfald.

  2. Utmärkt text! Vi behöver fler bibliotekarier som vågar säga sitt hjärtas mening om åsiktsförtrycket på svenska bibliotek. Som konservativt lagd kvinna med afrikanskt påbrå är det dessutom uppfriskande med en person som tycks förstå att ideologiskt förtryck kan vara minst lika påfrestande som enstaka smårasistiska besökare.

  3. Bra text.
    ”Vi rör oss sannerligen i olika världar”, skriver Milia Rahman Olsson i sin krönika, och det hade väl egentligen räckt med det? Eller? Skall man tro de anekdotiska och kvalitativa beskrivningarna av vår bransch, och det tycker jag man ska, verkar det ju nämligen finnas minst två parallella (kanske även växelverkande) homosociala normstrukturer, där den ena utgår från en normativ ”kulturvänster” och den andra från en normativ ”vithet”. Att avvika från någon av dessa normer, eller ens vilja diskutera dem, renderar uppenbarligen hot, hat, munkavle, misstänkliggöranden, mm. Det finns väl ingenting som utesluter att de ”olika världar” Einar, Milia och ”Peter” har erfarenhet av, är EN OCH SAMMA värld? Om man till vithetsnormen och ”kulturvänsternormen” lägger ”kvinnonormen” (som uppenbarligen är fullständigt ointressant att ens problematisera. Här snackar vi diskursiv hegemoni.), så får vi en djupt osmickrande bild av bibliotekssverige, speciellt eftersom vi många gånger identifierar oss som inkluderande förebilder och goda allierade , med uppdrag att dra den Allmänna Meningen åt rätt håll.

    Tack Einar och Milia för att ni fortsätter att vara obekväma. Ni behövs!

Senaste nytt

Ledare

Omfamna, bemästra och använd AI

Bilderna i nya numret av Biblioteksbladet är AI-genererade. Skulle tidningen även kunna skrivas av en chatbot? "Svaret är nej, men jag ändrar mig kanske om någon lyckas instruera en AI att skriva texter som berör på samma sätt som Annika Nordenskiölds bilder", skriver Thord Eriksson.

30 nov 2023 • 2 min

Digitalisering

Gammal data hotas av utrotning

Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.

28 nov 2023 • 3 min