Replik: Ingen ifrågasätter att rasismen existerar
8 feb 2022 • 2 min
Även om begrepp som "vit skörhet" är onödigt konfrontativt, håller Einar Ehn-Briem med om grundtesen i Milia Rahman Olssons krönika. "Om medarbetarna inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen så ska det åtminstone finnas en öppen och självkritisk diskussion kring detta."
Einar Ehn-Briem jobbar som bibliotekarie i Vällingby.
Jag sympatiserar med Milia Rahman Olssons grundtes, som jag förstår den. Det vill säga att den annars så progressiva svenska biblioteksvärlden har en blind fläck när det kommer till hur inkluderande man egentligen är inför medarbetare och andra som avviker.
Vad jag vänder mig emot i hennes resonemang är, förutom det onödigt konfrontativa och polariserande begreppet ”vit skörhet”, att hon ställer politiskt avvikande bibliotekariers erfarenheter mot berättelser från anställda som rasifieras som icke-vita. Varför denna falska dikotomi? Ingenstans i Oscarsons text eller vad jag vet i den efterföljande debatten har någon ifrågasatt att det finns rasism i biblioteksvärlden.
Varför denna falska dikotomi? Ingenstans i Oscarsons text eller vad jag vet i den efterföljande debatten har någon ifrågasatt att det finns rasism i biblioteksvärlden
Läs också ›› Samtal om färgblindhet viktigare än prat med nazister
När nu yrkeskåren är så homogen som den är uppstår ibland situationer när den egna självbilden krockar med verkligheten
När nu yrkeskåren är så homogen som den är, och det ofta finns höga tankar bland personal om såväl uppdraget som den egna moraliska och politiska hållningen, uppstår ibland situationer när den egna självbilden – individuell såväl som organisatorisk – krockar med verkligheten. Därför önskar jag att de av oss som på olika vis inte är del i majoriteten skulle göra gemensam sak av att försöka bryta de hegemonier som finns, och inte i onödan ifrågasätta och misstänkliggöra varann.
Einar Ehn-Briem
Bibliotekarie på Vällingby bibliotek i Stockholm
6 kommentarer
Angående detta så publicerade DIK nyligen en text om sitt arbete för ”ökad mångfald”, där mångfald typiskt nog ses som identiskt med olika etnisk bakgrund och inget annat…
(https://dik.se/om-oss/nyheter/sa-arbetar-dik-for-okad-mangfald)
Mycket bra text av Einar Ehn. Tack!
Bra text!
Bra text.
”Vi rör oss sannerligen i olika världar”, skriver Milia Rahman Olsson i sin krönika, och det hade väl egentligen räckt med det? Eller? Skall man tro de anekdotiska och kvalitativa beskrivningarna av vår bransch, och det tycker jag man ska, verkar det ju nämligen finnas minst två parallella (kanske även växelverkande) homosociala normstrukturer, där den ena utgår från en normativ ”kulturvänster” och den andra från en normativ ”vithet”. Att avvika från någon av dessa normer, eller ens vilja diskutera dem, renderar uppenbarligen hot, hat, munkavle, misstänkliggöranden, mm. Det finns väl ingenting som utesluter att de ”olika världar” Einar, Milia och ”Peter” har erfarenhet av, är EN OCH SAMMA värld? Om man till vithetsnormen och ”kulturvänsternormen” lägger ”kvinnonormen” (som uppenbarligen är fullständigt ointressant att ens problematisera. Här snackar vi diskursiv hegemoni.), så får vi en djupt osmickrande bild av bibliotekssverige, speciellt eftersom vi många gånger identifierar oss som inkluderande förebilder och goda allierade , med uppdrag att dra den Allmänna Meningen åt rätt håll.
Tack Einar och Milia för att ni fortsätter att vara obekväma. Ni behövs!
Utmärkt text! Vi behöver fler bibliotekarier som vågar säga sitt hjärtas mening om åsiktsförtrycket på svenska bibliotek. Som konservativt lagd kvinna med afrikanskt påbrå är det dessutom uppfriskande med en person som tycks förstå att ideologiskt förtryck kan vara minst lika påfrestande som enstaka smårasistiska besökare.
En mycket välformulerad artikel som uttrycker exakt mina egna uppfattningar. Varför ställa olika grupper mot varandra på det sätt som Rahman Olsson gör? Mer mångfald på landets bibliotek, såväl ideologisk mångfald som etnisk, språklig, social och kulturell mångfald.