Vill vi ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism

23 nov 2023 • 3 min

Bibliotek präglas av systematisk rasism och omedvetna fördomar. Den skeva representation avskräcker synliga minoriteter från yrket, skriver bibliotekarien Surrah al-Himidy.

“Det är meriterande om du har kunskaper i andra språk än svenska och engelska…”

Så står det på de flesta kravprofilerna för bibliotekarietjänster. Ändå är det få bibliotekarier som kan andra språk än svenska och engelska. Hur många anställda bibliotekarier känner du som pratar urdu? Dari? Arabiska? Somaliska? Swahili? Kurdiska? Hur många av dem jobbar i din organisation? Sannolikheten att svaret är ingen eller en, är väldigt hög.

Det vi märker i biblioteksorganisationerna (och kulturförvaltningar i stort) är att ju högre upp i hierarkin vi kommer desto mer homogent rekryterat är det. Stadsbibliotekarier, chefer och anställda bibliotekarier tillhör ofta samma sociala grupp; vita och medelålders. Det är längst ner i bibliotekshierarkin som vi ser mångfald i personalen: biblioteksassistenter, biblioteksmedhjälpare och timvikarier. Ibland är det till och med först hos bibliotekens samverkanspartners och biblioteksbesökare som landets mångfald reflekteras. Vad säger det om biblioteksbranschen?

Jag kan berätta vad mina egna sociala cirklar säger när jag berättar att jag är bibliotekarie. De säger att bibliotekarieyrket är “ett vitt yrke” i Sverige.  Det är få yrken som har en så segregerad klang som vårt yrke har, och vill vi omarbeta den etiketten krävs medvetenhet kring interna processer och aktiva arbetssätt för förändring.

Det finns en elefant i rummet som alla går på tå runt. Vi låtsas att elefanten inte alls är en elefant. Vi viskar om den – men inte tillräckligt högt för att den ska påverkas. Elefanten heter systematisk rasism.

Människor existerar inte i ett tomrum. Vi har vissa tendenser och fördomar som härrör från systematiskt förtryck, och tills vi bemöter dem kommer de fortsätta att prägla oss, våra tankar, och våra beslut. Fördomarna är ofta implicita (omedvetna) och just därför behöver vi ta en stund att reflektera inåt en extra gång.

Det är få yrken som har en så segregerad klang som vårt yrke har.

Likhetsbias (ibland kallat affinitetsbias) kallas tendensen att dras mot människor med liknande bakgrunder, intressen och övertygelser. Vi gynnar dem som ser ut eller beter sig som vi själva gör. Även om vi vill och tror att vi gör aktiva val att omge oss med människor baserat på deras karaktärer snarare än deras utseenden, är vi i verkligheten inte alls objektiva kring vilka vi gillar och umgås med. Man drar sig till dem som påminner om en själv. Dessa tendenser genomsyrar rekryteringsprocesserna.

Likhetsbias är en potentiell förklaring. Men det är inte den enda förklaringen.

Från engelskans “racial bias” (rasbias) kommer termen rasfördomar. Rasfördomar förklarar de implicita tankarna eller förutfattade meningarna om människor baserat på sociala konstruktioner om ras (nyckelord: sociala konstruktioner). Rasfördomar är alltså associationer och stereotyper som omedvetet påverkar våra beteenden. Associationer som att biblioteksyrket är “ett vitt yrke”.

Att den utbildade personalen i huvudsak utgörs av personer som är vita och den outbildade personalen av icke-vita, påverkar oundvikligen associationerna kring ”ras” på biblioteken. Bibliotekarier anställs utifrån förutfattade meningar om hur en bibliotekarie ser ut, och övrig personal anställs utifrån förutfattade meningar om hur en bibliotekarie inte ser ut.

En vanlig kommentar är att det finns för få utbildade icke-vita bibliotekarier, men någonstans längs vägen har det gått från att vara ett bekymmer till att användas som en ursäkt som nästan rättfärdigar bristen på anställda icke-vita bibliotekarier.

Den skeva representationen på biblioteken avskräcker synliga minoriteter från yrket och utbildningen, medan underrepresentationen i utbildningen fortsätter att användas som en ursäkt för bibliotekens skeva representation. Emellertid har ursäkten ”det finns för få utbildade icke-vita bibliotekarier” nästan avsagt sig ansvar till synliga minoriteter; att problemet är att de inte utbildar sig till bibliotekarier, och inte att det är ett samhällssystematiskt problem att synliga minoriteter undviker biblioteksyrket när de gör akademisk karriär.

De som studerat till bibliotekarie vet att synliga minoriteter är underrepresenterade i utbildningen. Men underrepresentationen bör inte användas för att stötta eller rättfärdiga bristen på mångfald bland bibliotekarier.

“Vi är alla rasister” säger min kollega. Hon säger det som ett skämt, men vi vet båda att det finns en sanning i det.

Alla har vi en eller en annan rasistisk fördom – det innebär inte att vi är rasister, men det innebär att vi har rasistiska associationer och stereotyper som vi behöver behandla, annars riskerar de att omedvetet påverka våra beteenden, och därmed rekryteringarna.

Sådana fördomar skapar och upprätthåller systematisk rasism. Ingen vill antyda att de är rasister och därför pratas det inte om rasism och rasistiska fördomar på arbetsplatsen. Men den bittra sanningen är att rasism omger oss. Våra organisationer är präglade av systematisk rasism. Vi har olika möjligheter och förväntningar placerade på oss baserat på våra bakgrunder. Vi förväntas leverera och klara av olika mycket beroende på våra etniciteter. Våra besökare bemöter oss annorlunda utifrån våra utseenden.

Man behöver inte vara rasist för att upprätthålla systematisk rasism. Man behöver vara rädd och okunnig. Att vara rädd för vad det innebär att erkänna organisationen som rasistiskt präglad möjliggör och upprätthåller systematisk rasism. Att vara okunnig kring hur rasism ter sig möjliggör och upprätthåller systematisk rasism.

Undvikandet av att diskutera rasism möjliggör och upprätthåller systematisk rasism.

Vill vi bryta den systematiska rasismen behöver vi erkänna den som sådan, prata om den med rätt termer, och radikalt motarbeta den. Vill vi ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism.  

Surrah al-Himidy
Socionom och bibliotekarie. Hon fick sin socionomexamen vid Malmö universitet med fördjupningarna psykisk ohälsa, och kön och sexualitet. 2023 tog hon sin masterexamen i ABM vid Lunds universitet och jobbar nu som bibliotekarie i Skåne.

26 kommentarer

  1. Jätteintressant debattartikel, bra att du lyfter frågan Surrah! Oavsett orsaken till varför vi är en så pass homogen arbetskår tänker jag att vi självklart vill ha mer mångfald på biblioteken. Ju fler olika typer av erfarenheter i personalgruppen, desto mer olika typer av kunskap och kompetenser kan vara med och forma verksamheten. Vilket troligtvis och förhoppningsvis leder till bättre och mer varierad verksamhet för våra besökare.

    Instämmer med ovanstående Karin, det handlar inte om att anklaga vita personer, utan att komma åt problemet med en alldeles för homogen bibliotekarie.

  2. Tack för din artikel Surrah! Jag håller med dig i mycket. Jag tror att många i branschen gör det också, och att många jobbar hårt för att bekämpa den snedfördelning som till stor del beror på systematisk rasism (och andra förtryckande maktstrukturer). Till exempel så hörde jag senast häromdagen en person som arbetar med en av landets bibliotekarieutbildningar efterlysa idéer på hur de kan få en bredare mångfald på de som söker till utbildningen .

    Men det är också tydligt att vi behöver påminnas om detta och prata om det ännu mer inom yrkeskåren. Om inte annat syns det i kommentarsfältet till din text. Det är positivt att det blir en diskussion – som sagt tycker jag att vi behöver prata mer om dessa frågor. Däremot tycker jag det är det tråkigt att se att många kommentarer är långt ifrån sakliga. Att anklaga skribenten för att bara vilja ”ha uppmärksamhet” (som om det vore något negativt när det gäller att väcka opinion…) och ”inga hårda fakta, inga konkreta förslag, bara floskler” för att sedan själv göra några ”enkla konstateranden” som inte förankras i någon källa eller empiri… Det är knappast något som för diskussionen framåt.

    Sen apropå utropet ”alla vita är inte rasister så sluta anklaga mig”… Det handlar inte om att någon enskild individs eventuella åsikter (eller hudfärg för den delen) ska ändras utan om att hela samhället genomsyras av dessa förtryckande strukturer. Hur kan vi tillsammans arbeta för att motverka de strukturernas effekter, och i längden även för att nedmontera strukturerna?

    1. ”Det handlar inte om att någon enskild individs eventuella åsikter (eller hudfärg för den delen) ska ändras utan om att hela samhället genomsyras av dessa förtryckande strukturer. Hur kan vi tillsammans arbeta för att motverka de strukturernas effekter, och i längden även för att nedmontera strukturerna?”

      Att nämna detta som om det vore den mest självklara sak i världen är en del av problemet. Påståendet om rasistiska ”strukturer” ovan är djupt kontroversiellt och inte på något sätt en vedertagen sanning annat än hos den intersektionella genus- och hudfärgsbesatta vänster som menar att allt ifrågasättande av dess existens i sig är ett utslag av rasism/sexism/homofobi. Inom vår yrkeskår verkar denna debatt i det närmaste okänd då de flesta helt okritiskt anammar ovannämnda verklighetsbeskrivning. Alla seminarier och föreläsningar som jag tagit del av online och i verkliga livet som behandlar s k ”strukturell rasism” och ”normkritik” utmynnar utan undantag i samma två slutsatser utifrån det intersektionella perspektivet:

      Vill man förgöra de ”rasistiska strukturerna” måste man göra slut på kärnfamiljen och krossa kapitalismen — lika klassiskt som unket marxistiskt tankegods.

      Med tanke på den närmast totala vänsterlutningen inom vårt yrke är det kanske inte så konstigt att inte fler kollegor protesterar eller åtminstone höjer på ögonbrynen.

      1. Hej Thomas! Kul att du först anklagar ”minoriteter” för att fultolka för att sedan hävda att vänstern vill ”göra slut på kärnfamiljen”. Berätta gärna för oss alla i vilket seminarium du hörde detta.

        1. ”Kul att du först anklagar ”minoriteter” för att fultolka för att sedan hävda att vänstern vill ”göra slut på kärnfamiljen”. ”
          Ironiskt att du själv fultolkar mina ord för att anklaga mig för fultolkning.
          Fultolkning nr. 1: Jag anklagade inte ”minoriteter” för ”fultolkning.” Jag sa att människor har möjlighet att själva välja hur de bemöter en situation på ett bibliotek där de befinner sig i minoritet i någon form. Korrelation är inte detsamma som kausalitet. Allt är inte rasism — trots sektens insisterande på motsatsen.
          Fultolkning nr. 2: Jag sa inte ”vänstern.” Jag sa ”den intersektionella genus- och hudfärgsbesatta vänstern.” Att du anser att de är en och desamma får stå för dig.
          När det gäller den intersektionella vänsterns åsikter om kärnfamiljen och kapitalismen räcker det att läsa vilka forum som helst som är tillägnade den politiken. Vi hade en HBTQ-certifiering på vårt bibliotek för ett drygt år sedan, där man hänvisade till just det ”intersektionella perspektivet” och menade att homo- och transfobi är intimt förknippat med ”vithet,” ”kärnfamiljsnormer” och ”kapitalism.”
          Fram till för två-tre år sedan stod det på BLM:s hemsida (kan ses på internetarchive.org) att de som ”intersektionell rörelse” i förlängningen vill ”dismantle the nuclear family and destroy capitalism.”
          Ordföranden för Unga Feminister sa för något år sedan att ”man kan omöjligen vara feminist utan att vara socialist.”
          Listan kan göras hur lång som helst. En enkel sökning på youtube ger otaliga exempel.

  3. Angående Jonathan Haidt uppmanar jag alla som läser detta att bekanta sig med hans forskning. The Righteous Mind är en bra startpunkt. Greg Lukianoff, som samskrivit läsvärda The Coddling of the American Mind med Haidt, har liknat mycket av den aktivism vi ser vid (bland annat) amerikanska universitet vid en slags omvänd KBT – en träffande poäng enligt mig.

    @Valentina: Som Magnus faktiskt nämner i sin kommentar visar studier att icke-vita missgynnas något på arbetsmarknaden. Studierna du nämner är jag inte bekant med. Fanns en kontrollgrupp bestående av vita överkvalificerade kandidater?

    Det tycks mig hursomhelst fullt rimligt att anta att flera olika faktorer bidrar till underrepresentationen. Frågan är i vilken utsträckning rasism bidrar, och vilka åtgärder som faktiskt fungerar. Sedan anser jag det vara naivt att tro att samhällets demografi ska återspeglas i alla branscher. Inflytandet från biologi (vad gäller kön) och kultur är – det vågar jag satsa hela mitt sparkonto på – större än noll. Homogena arbetsgrupper behöver således inte vara ett sjukdomstecken, men visst kan det vara en indikation på att någon form av barriärer existerar. Jag tror hursomhelst att mångfald på arbetsplatser är av godo – inte minst vad gäller åsikter. För att återknyta till Haidt menar han att institutioner utan åsiktsmångfald riskerar att bli strukturellt dumma. Det behövs helt enkelt individer som kan (och vågar) ifrågasätta bra som dåliga idéer.

  4. Jag håller inte med debattören om att det är ett problem. Som grundskolelärare har jag besökt biblioteket med mina klasser otaliga gånger, vi har lyssnat på trevliga bokprat av bibliotekarier, träffat författare och botaniserat bland böckerna. Det som slår mig varje gång är hur oerhört proffsiga alla bibliotekarier är. När bibliotekarierna tipsar om böcker och läser för mina elever så har de verkligen tänkt igenom det urval av böcker som presenteras, det ska finnas något för alla, så att alla kan identifiera sig med någon karaktär. Jag ser att de valt böcker med omsorg och att det finns en tanke bakom varför just den där boken finns med, kön/etnicitet/klass/sexualitet/mm har beaktats för att få en bra blandning av böcker – vilket är toppen! Eleverna känner sig speglade och att biblioteket är till för dem alla.
    Huvudsaken är som jag ser det att vi bemöts väl när vi kommer till ett biblioteket och att min klass uppför sig bra, det är viktigt och det är ett samspel som vi har gemensamt ansvar för.
    Att det är en viss typ av människor som söker sig till biblioteksyrket är väl för att bibliotekarier ofta är språkintresserade, läsande människor, gärna med något specialintresse, ruskigt allmänbildade och med sinne för ordning och reda!
    Jag tror att om man får det hemifrån, får se att föräldrar läser och tycker om böcker, att de visar att biblioteket är viktigt, då tror jag att många, oavsett ursprung, kan se bibliotekarie som ett möjligt yrkesval.
    Till alla bibliotekarier – ni är guld värda. Tack för att ni hjälper oss så mycket!

  5. ”mängden medelålders vita kvinnor (jag medger att jag är träffad på alla punkter) avskräcker de som inte är medelålders vita kvinnor från att söka sig till yrket (eller ens utbildningen)”

    Så nu läggs skulden på ”medelålders vita kvinnor”. Jag blir galen. Har man den inställningen att man ”skräms av” en viss grupp människor ja men då ligger väl problemet RÄTT MYCKET HOS EN SJÄLV. Eller menar du att, i enlighet med den senaste raskritiska bestsellern, att vi är genomgående onda människor?

  6. Okej, det kanske trots allt kan vara värt besväret att sammanställa en kort genomgång av varför jag anser konceptet ”systematisk rasism” (alt. ”strukturell rasism”) vara så förkastligt?

    1. Till att börja med har vi då själva benämningen. Ordet ”rasism” har faktiskt en mycket specifik innebörd enligt ordböckerna, nämligen den explicita tron att vissa människor är mer värda än andra enbart på grund av sitt genetiska arv, vilket ju dock som regel inte är vad konceptet handlar om. Alltså bidrar benämningen till en urvattning av ett viktigt begrepp. Men inom vänstern har man förstås länge urvattnat både detta och andra negativt laddade begrepp till oigenkännlighet i syfte att bättre kunna kleta dem på sina meningsmotståndare (jag minns fortfarande när Lars Leijonborg jämfördes med nazister för att han ville villkora medborgarskap med språktest…). Något som inte bara är djupt ohederligt, utan även potentiellt farligt när många människor vänjer sig vid att se orden som enbart tomma skällsord.

    2. Jag vill även mena att konceptet ”systematisk rasism” i praktiken döljer en hög grad av komplexitet i verkligheten. Vi har alla fördomar och att icke-vita generellt sett drabbas hårdare än flertalet av sådana ifrågasätter jag förvisso inte, men som jag nämnde i en tidigare kommentar finns studier som visar att hudfärg knappast är den enda eller ens den största grunden för i praktiken diskriminerande beteenden och att icke-vita är underrepresenterade i ett visst sammanhang kan ibland mycket väl förklaras av helt andra saker än diskriminering i någon som helst form. Ibland kan det rent av vara en fördel att vara icke-vit, för att det finns officiella eller inofficiella kvoter att fylla, eller helt enkelt för att människor vilka är väldigt ”woke” vill kunna klappa sig själva på axeln för att de gynnat en ”rasifierad” framför en vit… Och jag tycker inte vi ska förneka att fördomar ofta upprätthålls av två parter. Att vara mer rädd för ett mörkhyat än för ett helsvenskt gäng tonårskillar är trots allt knappast ologiskt sett till brottsstatistiken, eller hur?

    3. Sedan har vi då skuldbeläggandet som är implicit i konceptet. Ett skuldbeläggande av såväl enskilda individer som ett helt samhälle, vilket nästan alltid är djupt orättvist. De allra flesta människor i detta samhälle försöker trots allt att behandla sina medmänniskor med åtminstone ett minimum av respekt och vänlighet i sin vardag och de förtjänar enligt min mening helt enkelt inte att få ”rasism” kletat på sig i tid och otid. Inte heller förtjänar det västerländska samhället som sådant att utmålas som särskilt rasistiskt, eftersom det är det minst rasistiska samhälle världen någonsin skådat och ett samhälle där allt som ens avlägset påminner om rasism motarbetas. Ja, det är rent av så icke-rasistiskt att även med en SD-stödd regering förs här i landet en migrationspolitik som innebär att icke-vita blir en allt större andel av befolkningen för varje år som går! (Läs förresten gärna Fredrik Segerfeldts bok ”Den svarte mannens börda” för en saklig genomgång av hur försöken att utmåla den västerländska civilisationen som unikt rasistisk och destruktiv knappast håller för en närmare granskning!) Men skuldbeläggandet är nu såvitt jag kan bedöma tyvärr inte en bieffekt av talet om ”systematisk rasism”, utan snarare dess syfte. Många vita, inte minst medelklasskvinnor, har ju uppenbarligen någon slags masochistisk läggning som gör dem väldigt snabba med att såväl ösa pengar över som ge efter för krav från de som anklagar dem för att vara dåliga människor…

    4. Frågan är väl därtill ifall inte talet om ”systematisk rasism” är skadligt även för många av dem det utger sig för att vilja hjälpa? För om unga icke-vita under sin uppväxt hela tiden får höra om hur de lever i ett samhälle präglat av sådan, varför ska de då anstränga sig för att bli något? Eller ja, de flesta inser nog ändå rent intellektuellt att samhället erbjuder dem möjligheter, men föreställningen kan om inte annat bli en ursäkt för att t.ex. ge efter för det kriminella livets lockelser.

    När det sedan gäller just biblioteken tycker jag att den implicita anklagelsen är lite extra osaklig. Bibliotekspersonal i allmänhet är enligt all min erfarenhet trots allt öppna och toleranta människor, och undantagen riktar så gott som uteslutande sin intolerans mot sådana som sverigedemokrater och vita heterosexuella män. Jag har i min yrkesutövning definitivt sett fler exempel på att icke-vita särbehandlats positivt än negativt. Att då som Torbjörn Nilsson (vilken uppenbarligen har betydligt lägre tankar om sina medarbetare än vad jag har) begära att biblioteken ska ”verkligen göra något”, det kan om det realiseras bara leda till att många bland personal och besökare som inte köper den överdrivna problembeskrivningen stöts bort. Men okej, det kanske ses som enbart önskvärt…

    1. Tack för denna synnerligen viktiga – och i sammanhanget tydligen helt nödvändiga redogörelse. Jag vill bara tillägga, med måhända ett mer vardagligt språk: är det rimligt att vi ”medelålders vita bibliotekarier” ska gå med en ständig klump i magen och veta att vi blir bedömda utifrån vår hudfärg? Att vi har fått våra jobb för att vi är vita förtryckare? Det är ju barockt. Det är inte några för den mentala hälsan (och vill jag påstå, verksamheten i stort) gynnsamma auspicier att gå till jobbet med ständigt denna ”skuld” på axlarna. Det känns inte som att sådana här tankar bidrar till en bra arbetsplats, utan underblåser bara misstänksamhet och polarisering. Men jag är tacksam för debatten här. Ett svepande och anklagande inlägg MÅSTE få ett mothugg, och inte bara hejas på med att vi kan bli bättre, att vi aldrig duger, att vi minsann inte ska tro att vi är något.

    2. Ytterligare en punkt borde definitivt ha varit med i min genomgång:

      5. Konceptet ”systematisk rasism” är i praktiken alltid en del av ett större identitetspolitiskt åsiktspaket vars grundläggande samhällssyn och värderingar går helt på tvärs mot den liberala demokratins fundament. Och visst, den liberala demokratin är kanske inte perfekt, men det är ändå det politiska system som bringat de som lever under det störst välstånd, trygghet och frihet. Må sedan vara att många inom vänstern samt dess allierade grupper knappast värderar individuella friheter särskilt högt och hellre ser sig som del av en grupp än som en individ. Flertalet människor i det moderna västerlandet är jag dock övertygad om inte alls vill ha något fundamentalt annorlunda. Liksom jag är övertygad om att många som idag säger sig vilja ha något annorlunda i slutänden ändå även de föredrar liberal demokrati framför ett identitetspolitiskt baserat system.

  7. Jag går själv på bibliotekarielinjen, och kan bara konstatera att vi är ett väldigt vitt klassrum. Jag har visserligen inte gjort någon formell etnisk studie av oss, men det är helt uppenbart att vi inte är ett representativt urval från hela svenska befolkningen. Någonting är fel, någonstans har det blivit fel. Jag är inte insatt nog för att kunna säga vart felet är eller hur det kan lösas. Det kan mycket väl vara systematisk rasism vid anställningar, jag litar på att Surrah vet bättre än jag som inte är ”inne” i biblioteksverksamheten än. Det kan också vara en självuppfyllande profetia, att mängden medelålders vita kvinnor (jag medger att jag är träffad på alla punkter) avskräcker de som inte är medelålders vita kvinnor från att söka sig till yrket (eller ens utbildningen).

    Ända sedan jag började utbildningen har jag lite i bakhuvudet jämfört bibliotekarieprofessionen med IT-yrken, som har liknande problem fast med mansdominans.

    Oavsett hur problemet kan lösas så är det ett problem. Extremt homogena arbetsgrupper är ett sjukdomstecken, och utan att gå in allt för djupt i grälet i kommentarsfältet så vill jag anmärka på den närmast barnsliga tendensen en del tidigare kommentarer visar. Tendenser som att bli aggressiva och utåtagerande när de skymtar minsta antydan till ifrågasättande av status quo. Jag förstår att det kan vara skrämmande när ett system man själv tjänar på ifrågasätts, men det bevisar egentligen bara att Surrah har en poäng.

    1. ”utan att gå in allt för djupt i grälet i kommentarsfältet så vill jag anmärka på den närmast barnsliga tendensen en del tidigare kommentarer visar. Tendenser som att bli aggressiva och utåtagerande när de skymtar minsta antydan till ifrågasättande av status quo. Jag förstår att det kan vara skrämmande när ett system man själv tjänar på ifrågasätts, men det bevisar egentligen bara att Surrah har en poäng.” – Ett system man själv tjänar på? Jag är, som du kanske noterat man och höger, och därigenom knappast normen inom biblioteksvärlden, så nej jag reagerar definitivt inte utifrån någon maktposition här.* Tvärtom känner jag just nu en oerhört stor maktlöshet inför det faktum att så många inom biblioteksvärlden är beredda att riskera bibliotekens position i samhället för att få lajva aktivister och tillämpa diverse vänsteridéer i verksamheten, samtidigt som borgerliga politiker uppenbarligen är så irrationellt rädda för kulturarbetare att de inte förmår sätta ner foten. (Och i vilket fall som helst säger inte min ilska ett dugg om huruvida Surrah har rätt eller inte. Du kan aldrig ha vare sig rätt eller fel bara för att du känner på ett visst sätt!)

      *: Fast visst, på en nivå kan jag hålla med dig om att jag försvarar ett privilegium. Det privilegium det innebär att vara uppväxt och leva i ett samhälle präglat av liberala principer, med allt vad det innebär av ekonomiskt välstånd, demokrati, frihet, trygghet och rationalitet. Liberala principer vilka idag i högsta grad är hotade av en identitetspolitik där konceptet ”systematisk rasism” är en av beståndsdelarna.

  8. ”Ursäkta mig men menar ni att alla icke-vita inte kan svenska språket?”
    Magnus sa inte så, Valentina. Vad han sa — klart och tydligt — var att ”en stor del av landets icke-vita är ännu första generationens invandrare med bristande språkkunskaper.” Är det faktamässigt fel, anser du? Ej heller har någon här påstått att: ”det inte går att hjälpa för att inga icke-vita söker till utbildningen.”
    ”När man som icke-vit besöker bibliotek och det är bara svenska anställda så känner man sig som att det inte är en plats för oss.”
    Är det dina egen upplevelse av att vara på ett bibliotek? Om så är fallet tycker jag nästan synd om dig. För egen del vägrar jag att tro att de flesta icke-vita inte känner sig välkomna på bibliotek (eller någon annanstans, för den delen) om de inte kan se exakt rätt fördelning av hudfärger bland personalen som speglar samhällets övriga sammansättning. Om man har det som krav i sitt dagliga liv blir det snart omöjligt att lämna hemmet utan att känna sig ovälkommen överallt.
    Tillhör man en minoritet i ett land är det ofrånkomligt att konfronteras med situationer där man är just en minoritet. I dessa lägen har man ett val att göra:
    Antingen väljer man att stå emot sina fördomar, låta bli att fultolka eller tro det absolut sämsta om sina medmänniskor baserat på deras hudfärgs majoritet i en given situation eller plats, eller så utgår man ifrån att människor som jobbar på, säg, ett bibliotek inte har något emot dig för att du ser annorlunda ut eller har brytning.
    Den absolut största skada som den intersektionella woke-sekten åsamkat västvärlden under de senaste åren är att så split mellan grupper av människor, fostra misstänksamhet, odla och vapenisera offerskap, förvandla vanlig kommunikation människor emellan till ett verbalt minfält, skapa paranoia kring förmenta ”mikroaggressioner” och främja värdegrundscertifierad rasism, givetvis i ”antirasismens” namn.
    ”Utbildade, överkvalificerade icke-vita (med perfekt svenska OCH fler så meriterande språk) får oftast inte jobben.”
    Ett mycket intressant påstående som jag gärna skulle vilja se konkreta siffror på. Hur mäter man ens sådant?

  9. Alla här som ifrågasätter och kommenterar med egna påståenden, de håller inte. Att icke-vita ”siktar högre”, vad är det för generaliserande? Jag, icke-vit valde biblioteksutbildningen, trots att jag vet att det är dåligt betalt, för jag brinner för biblioteksväsendet. Att anledningen till att man inte anställer icke-vita pga att svenska språket är så viktigt, ursäkta mig men menar ni att alla icke-vita inte kan svenska språket? Jag flyttade hit som 9-åring och kan flytande svenska. Och att det inte går att hjälpa för att inga icke-vita söker till utbildningen, först, inte sant, men visst i minoritet, för att när man som icke-vit besöker bibliotek och det är bara svenska anställda så känner man sig som att det inte är en plats för oss. Anställda på folkbibliotek ska spegla områdets invånare, det är så vi får fler biblioteksanvändare, fler läsande, fler medborgare som inte står utanför samhället. Sanningen är och detta är dokumenterat och det har diskuterats om i både Biblioteksbladet och Magasin K tidigare. Utbildade, överkvalificerade icke-vita (med perfekt svenska OCH fler så meriterande språk) får oftast inte jobben. Säg mig varför. Vilken anledning ska ni hitta på nu.

    1. Valentina: 1. Den unga invandraren vars föräldrar pressar hen att läsa till läkare fast hen egentligen vill bli konstnär är väl något av en populärkulturkliché, men jag har definitivt stött på detta en hel del även ute i verkligheten. Och det är väl som jag varit inne på ganska logiskt att den som under stora umbäranden tagit sig till ett främmande land för att starta ett nytt liv är mån om att barnen verkligen tar tillvara på de möjligheter som därigenom ges, och då de flesta människor är ganska materialistiska… // 2. ”ursäkta mig men menar ni att alla icke-vita inte kan svenska språket?” – Det är det väl ändå ingen som varit ens i närheten av att påstå??? // 3. ”när man som icke-vit besöker bibliotek och det är bara svenska anställda så känner man sig som att det inte är en plats för oss” – Det där köper jag inte riktigt, för har man växt upp i det moderna Sverige har man hela tiden blivit itutad att man kan bli vad helst man vill och åtminstone i tonåren borde de flesta vara så intellektuellt utvecklad och ha så bra koll på samhället att de fattar att även om det bara finns vita tanter på det lokala biblioteket så kan man bli bibliotekarie också om man är man eller mörkhyad. // 4. ”Anställda på folkbibliotek ska spegla områdets invånare” – Ja, om man anser att människor i första hand är medlemmar av grupper och inte individer kan man ju tycka att sådant är viktigt… Dock: Även jag kan, av lite olika skäl, se en poäng i att det återfinns många olika sorters människor inom biblioteksvärlden (inklusive sådana som definitivt inte är ”typiska för området”). Så ja, trots allt bra med lite fler invandrare, men också bra med fler män och fler högeranhängare. Fler män är det dock få som pratar om, och fler högeranhängare är jag väl nästan ensam om att se som något positivt, så ursäkta mig om jag ser det mesta som sägs inom biblioteksvärlden om behovet av mångfald som eländigt hyckleri!

  10. Jag vill ha kompetenta kollegor. Precis som besökarna vill möta kompetent personal. De flesta av oss bryr oss lite om varifrån kollegor eller personal kommer ifrån.
    Att vi inte ser fler ”icke-vita” bibliotekarier beror knappast på att biblioteket inte vill rekrytera dessa. Däremot kan man undra hur många ”icke-vita” som tar en examen inom Biblioteks- och informationsvetenskap. Även om det finns ”icke-vita” kandidater till en tjänst är det mycket som väger in vid en anställning. Är du till exempel ung kan du inte förvänta dig att vara först i kön till ett jobb. Det tar tid att bygga upp meriter och självförtroende i kombination med självkritik i sitt yrke, saker de flesta chefer vill se hos sina medarbetare.
    Det vore önskvärt för alla att den här debatten upphörde. Att vi istället tittar mer på vilka kompetenser vår framtida kollegor ska ha, än hudfärg och födelseland.

  11. Det är fler personer med utländsk bakgrund (två utlandsfödda föräldrar) än personer med svensk bakgrund som utbildar sig vid högskola. Personer med utländsk bakgrund väljer också i högre grad högprestigeprogram (läkare, tandläkare, jurist). Det skulle inte kunna vara så att bibliotelarieutbildningen är oattraktiv för personer med utländsk bakgrund, inte primärt för att bibliotekarieyrket är ”vitt” utan för att det har dålig status och lön? Man siktar ”högre” helt enkelt. Därav att man primärt hittar mångfald i biblioteksverksamhetens outbildade yrken?

  12. Historielöst att kalla ”exemplen” i texten rasism. Systematisk rasism? Jag vill inbilla mig att våra besökare efterfrågar god service, kompetent personal och ett gott bemötande snarare än en hudfärgsnyans som ligger nära ens egen. För inte kan väl artikelförfattaren mena att hudfärg är en slags kompetens vitt skild från all annan livserfarenhet?

  13. Det här anklagande debattinlägget kan bara inte få stå oemotsagt. Jag håller med föregående skribenter och pustar ut när jag hör att ovetenskapliga debattörer som Di Angelo et alii är på väg ut.
    När jag nu säger att jag ogillar dessa ”teoretikers” resonemang, så kanske det är motsägelsefullt att jag hänvisar till mina egna känslor. Men jag kan tyvärr inte bara annat än säga att jag är väldig trött på att anklagas för rasism bara för att jag råkar att vara vit och svensk. Det här debattinlägget är obegripligt för mig. Det är debatt så därför svarar jag. Min kanske banala känsla, min första magkänsla är, vad är det vi har gjort? Jag fylls av ilska och sorg. Det handlar om känslor, inte bara för inläggets skribent, utan för mig också. Och kanske andra som liksom jag ställer sig frågan, återigen, ”vad har vi gjort”?

  14. Johan, jag håller med om att kommentaren du citerar var os(m)aklig. Tyvärr ges väl många av Magnus och Thomas kritiker ett slags alibi att ducka argumenten de lägger fram, som faktiskt ofta är tänkvärda och om inte annat bidrar till viss nyansering i en bransch som starkt präglas av vänsterns problembeskrivningar.

    Jag välkomnar hursomhelst utbildningar som lyfter frågan om olika former av diskriminering om de sker politiskt neutralt, evidensbaserat och efter behov. Om det som efterfrågas är ”utbildning” under de former vi ser tvärs över Atlanten, alltså DEI-”seminarium” som lär ut DiAngelo och Kendi som gospel så tack men nej tack. Jag är väl förtrogen med litteraturen, och även om här finns en del resonemang som stämmer till eftertanke är det tankesätt som DiAngelo med fler representerar som helhet faktiskt ganska rasistiskt och kontraproduktivt (och nej, då avser jag inte i främsta rum rasism mot ljushyade individer).

    Men låt säga att Surrah har rätt och våra arbetsplatser genomsyras av strukturell rasism. Hur lyder de konkreta förslagen? Hur görs biblioteksyrket mindre ”vitt”? Vilka är de rätta termerna för diskussionen?

  15. ”En vanlig kommentar är att det finns för få utbildade icke-vita bibliotekarier, men någonstans längs vägen har det gått från att vara ett bekymmer till att användas som en ursäkt som nästan rättfärdigar bristen på anställda icke-vita bibliotekarier.”

    Ett fullkomligt absurt påstående utan tillstymmelse till presenterat bevis som stödjer det. Dessutom är det implicit att det är andras ansvar än de ”icke-vitas” att se till att det utbildas fler bibliotekarier som inte är vita. Hur menar textförfattaren att det ska gå till? Ska man tvinga in dem på utbildningen? Ska man kvotera in sökande till utbildningen under alla omständigheter, även om deras meriter skulle råka brista i jämförelse med andra sökande?

    Korrelation är inte detsamma som kausalitet, en tidlös sanning som rasexploaterande, antiintellektuella charlataner som Robin DiAngelo och Ibram X. Kendi gjort allt i sin makt för att avskaffa under senare år. Det finns inget konkret som stödjer textförfattarens påståenden om ”strukturell rasism” annat än känslor och de egna intersektionellt identitetspolitiska åsikterna som inte tillåter någon annan förklaringsmodell än just västerländsk ”rasism.”

    Glädjande är det dock att detta unkna tankegods tappat mark under senaste tiden och kommer till slut att hamna på historiens sophög tillsammans med alla andra sinistra ideologier.

  16. Superbra skrivet. Ja vi behöver prata om rasism på biblioteken och inte längre tro att vi är bäst i klassen. Hög tid nu att gå från passivitet till att verkligen göra något.

  17. ”Söker uppmärksamhet”? Så korkad kommentar. Planerade några sekunder på att bemöta dig med ett genomtänkt inlägg men har helt enkelt tröttnat. Skärp dig och hitta något sätt att ventilera din uppenbara ilska. Jobbar du ens på bibliotek? Så trött på ert (ja du vet precis vad jag menar) trams så fort någon med annan hudfärg eller möjligen läggning öppnar munnen.

    1. ”Så korkad kommentar.” – Jag vet inte om den var direkt korkad, men ja, lite väl tillspetsad och jag hade nog inte formulerat mig så om jag tagit mig tid att lugna ner mig lite… (Ledsen för just den Surrah!) // ”Skärp dig och hitta något sätt att ventilera din uppenbara ilska.” – Ja, jag är ilsken. Ilsken efter att gång på gång ha försökt föra en saklig diskussion i olika laddade biblioteksfrågor bara för att i slutänden tvingas konstatera att mina meningsmotståndare är orubbliga fanatiker som antingen är totalt oförmögna att förstå andra argument än den egna sidans eller så helt enkelt intellektuellt ohederliga. (Den amerikanske socialpsykologen Jonathan Haidt har utfört experiment där höger- resp. vänsterstudenter fått skriva en argumentation utifrån den andra sidans perspektiv, varvid det visat sig att högerstudenterna varit fullt kapabla att återge sina motståndares tankegångar medan vänsterstudenter bara presterat någon slags karikatyrer… Så empati bortom ”tycka synd om”-nivån är väl kanske inte vänsterns starka sida…) // ”Jobbar du ens på bibliotek?” – Ja, jag jobbar som bibliotekarie sedan många år. Har du svårt att tänka dig att folk utanför din egen åsiktsbubbla gör det? (Känns det rent av lite läskigt att så kan vara fallet?) // ”Så trött på ert (ja du vet precis vad jag menar) trams så fort någon med annan hudfärg eller möjligen läggning öppnar munnen.” – Nä, jag vet inte vad du menar. Och nä, jag har inga problem med att folk med annan hudfärg eller läggning öppnar munnen. Vilket jag faktiskt sakligt sett inte gett dig den minsta anledning att tro. Men det underlättar förstås om man i varje situation kan anklaga sina meningsmotståndare för att vara rasister, homofober, transfober, osv. istället för att faktiskt ta diskussionen…

  18. Jaha, ännu en ”rasifierad” person som vill ha uppmärksamhet genom att beskylla vita för att vara rasistiska… Inga hårda fakta, inga konkreta förslag, bara floskler. Men av någon anledning tenderar ju sådant här att gå hem hos den typ av vänsterlutande vita medelklasskvinnor som utgör majoriteten inom biblioteksvärlden, så det kan säkert bli några välbetalda föreläsningar för Surrah… Och ja, det finns väldigt mycket att säga om saken, men detta kommentarsfält är inte rätta platsen för några längre utläggningar om varför ”systematisk rasism” är ett antiintellektuellt begrepp, förvridande en komplex verklighet och i slutänden enbart syftande till skuldbeläggande. Några saker kan dock enkelt konstateras: 1.) Att icke-vita är underrepresenterade inom bibliotekarieyrket har givetvis att göra med att språket är viktigare här än inom nästan något annat yrke, och en stor del av landets icke-vita är ännu första generationens invandrare med bristande språkkunskaper. Dessutom verkar det vara så att många invandrare när det kommer till yrkesval av förståeliga skäl är måna om att de och deras barn verkligen ska ta tillvara på de möjligheter Sverige erbjuder dem, och då framstår knappast det underbetalda bibliotekarieyrket som det mest lockande. 2.) Jag har sett ett antal studier där man jämfört hur olika grupper missgynnas på t.ex. arbetsmarknaden och även om de verkligen visar på ett visst (inte särskilt stort) missgynnande av icke-vita så visar de också att överviktiga och personer vilka helt enkelt är oattraktiva missgynnas ännu mer. 3.) Ska vi dessutom se specifikt till biblioteksvärlden så är nog personer vilka politiskt står till höger betydligt mer underrepresenterade än vad icke-vita är. Se t.ex. den studie Biblioteksbladet publicerade i samband med senaste valet enligt vilken inte en enda biblioteksarbetare kandiderade på någon som helst nivå för landets näst största parti! (Och nej, trots vad vissa tycks tro om mig har jag ingen som helst vilja att personligen bättra på den statistiken. Är i grund och botten trots allt ganska liberal.)

Senaste nytt

Nyheter

Nytt råd ska rädda kulturarvet

Kungliga biblioteket får tillsammans med en rad andra myndigheter i uppdrag att bilda ett råd för att skydda kulturarvet. ”I en orolig värld blir bibliotekens och arkivens betydelse ännu mer central.”

1 mar 2024 • < 1 min

Krönika

Ingen kan väl vara emot öppen vetenskap?

Demokrati, kunskap och att forsknings­resultat ska göra största möjliga nytta. Det borde räcka som drivkrafter för att göra vetenskapen öppen till 2030, skriver Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Silvia Ernhagen.

1 mar 2024 • 2 min

Ledare

140 miljoner argument för öppen tillgång

De vetenskapliga förlagen tjänar obegripligt mycket pengar. Det drabbar alla, från allmänheten till forskare, när miljoner som kunde ha gått till forskning i stället blir vinst hos världens största kapitalförvaltare.

28 feb 2024 • 2 min

Internationellt

Möter attacker med öppna dörrar

Enda sättet att möta antidemokratiska attacker som har drabbat bibliotek i Berlin är att göra precis tvärtom: öppna dörrarna för samtal om demokrati. Det säger Boryano Rickum, bibliotekschef i Tempelhof-Schöneberg, ett av biblioteken som har råkat ut för högerextrema attacker där böcker förstörs.

22 feb 2024 • 2 min