”Folkbiblioteken är kärnan i delningsekonomin”

Vilken roll kan folkbiblioteken spela i delningsekonomin? Väldigt stor, svarar forskare som i studien Upscale följt danska och norska bibliotek strävan för ökad hållbarhet.

Biblioteket är en av de första hållbara infrastrukturerna i vårt samhälle, som stöder cirkulär ekonomi och gemensam konsumtion: Vi investerar i material som till glädje för gemenskapen lånas, används och återlämnas. Vi behöver inte var och en äga för att sedan, när vi är färdiga med vår konsumtion, spara eller kasta bort.

Som en förlängning av ett allt större engagemang för hållbarhet och globala mål har många bibliotek under de senaste åren arbetat med att stärka denna delningsaspekt ytterligare. Till exempel lånar vissa folkbibliotek i dag ut verktyg, bärbara datorer, fiskeutrustning och stickningssatser. Andra tillhandahåller symaskiner där man kan uppgradera sina kläder eller har reparationsstationer där man kan fixa sin cykel. Flera bibliotek erbjuder reparationscaféer där man kan reparera i stället för att slänga, eller arrangerar evenemang där medborgare kan byta kläder och annat. Allt för klimatets och gemenskapens skull. Sådana här initiativ kan ofta vara kortlivade och locka relativt få användare. Därför behövs mer kunskap om hur delning kan skalas upp och göras attraktivt för en större del av befolkningen.

Behovet av mer kunskap inom området är utgångspunkten för forskningsprojektet Upscale: Upscaling sustainable collaborative consumption using public libraries. Projektet startade 2020 och avslutas hösten 2024, finansieras av Norges Forskningsråd och leds av Cicero, Senter for klimaforskning i Oslo. Forskarna i projektet kommer bland annat från Tromsö universitet, Köpenhamns universitet och Syddansk universitet.

Samtidigt innebär antalet bibliotek och deras lokala förankring att de har en särskild potential – och kanske till och med ett ansvar för – att engagera medborgare och lokalsamhällen i denna process.

Ett av de större projekten som Upscale både har initierat och följer intensivt handlar om att ge norska biblioteksanvändare möjlighet att med sina lånekort låna verktyg och maskiner, som till exempel maskiner för mattrengöring, hos järnvarukedjan Jernia. Tyvärr blev covid-19 ett hinder för lanseringen av projektet, så insamling och analys av data har skjutits upp. Därför måste spridningen av erfarenheter från detta konkreta projekt vänta. Å andra sidan kan vi i denna artikel förmedla erfarenheterna från studier av två andra delningsaktiviteter, som kan bidra med kunskap om förhållanden som kan hämma eller främja bibliotekens möjligheter att bidra till att stärka delningsekonomin och kollaborativ konsumtion.

Ett av de initiativ som vi i Upscale har fokuserat på är projektet ”Det Bæredygtige bibliotek” (Det hållbara biblioteket) på Odense centralbibliotek.

Under perioden 2021–2022 erbjöd biblioteket medborgarna att låna så kallade hållbarhetskit bestående av väskor med utrustning för en mängd olika inom- och utomhusaktiviteter. Idén utgick från övertygelsen att inte alla bör investera i saker som kanske bara används en enda gång. Dessutom skulle erbjudandet också ge medborgarna möjlighet att prova på en ny fritidsaktivitet utan att själva behöva investera i dyr utrustning som kanske skulle hamna på vinden.

Det handlade bland annat om politiskt motstånd, anklagelser om snedvridning av konkurrensen och begränsad utlånsaktivitet.

Det råder nog ingen tvekan om att projektet hade stött på betydligt mindre motstånd om den hade lanserats idag. På bara några år har hållbarhet blivit aktuellt inom biblioteksområdet – både nationellt och internationellt. Vi ser också att utlån av otraditionella material har blivit mer utbrett och mindre kontroversiellt. Men erfarenheterna från Odense visar att det är viktigt med en gemensam förståelse av hållbarhet och kunskap om hur biblioteket kan spela en aktiv roll i den hållbara utvecklingen.

I detta sammanhang kan man rimligen anta att de danska bibliotekens engagemang i DB2030 (nätverk för att förankra FN:s hållbarhetsmål, reds anm), inklusive arbetet med hållbarhetsambassadörer och målcertifieringar, kommer att påverka uppfattningen om bibliotekens, och inte minst bibliotekariernas, roll som förändringsagenter i den hållbara omställningen.

Om biblioteket ska bidra till att skala upp delningsekonomin och göra delning mer attraktivt pekar vår undersökning på att en utgångspunkt bör vara konkret kunskap om vad medborgarna faktiskt vill dela. Dessutom är det avgörande att verksamheten med delning integreras i organisationen och bland medarbetare. Det kräver en gemensam ansträngning för att sådana åtgärder ska kunna bli en hållbar del av biblioteket.

För att utöka bibliotekens bidrag till delningsekonomin gäller det inte bara att möta de konkreta behoven utan också om anpassade förhållningssätt. Det gäller både bibliotekspersonalens stöd för sådana projekt och de attityder bland medborgarna som är kopplade till att behöva dela med andra. Från Drammen har vi exempel på båda delarna.

Drammen bibliotek har deltagit i flera delningsinitiativ, och nyligen har till exempel 3D-skrivare och musikinstrument gjorts tillgängliga eller lånats ut till biblioteksanvändare. Båda initiativen har uppstått ur enskilda bibliotekariers intresse och expertis och en stark önskan att dela engagemanget och aktiviteterna med biblioteksanvändarna. Initiativet har dock utmanats av en frustration över bristande ekonomiskt och logistiskt stöd, som har varit förödande för bibliotekariernas engagemang och utgjort hinder för en fortsättning av initiativet.

Detta visar hur viktigt internt stöd i organisationen är för att underhålla medarbetarnas drivkraft när det gäller hållbarhet, även med avseende på att skala upp delningsekonomin.

I Drammen har vi också kunnat iaktta attityden till delning bland medborgarna. Biblioteket har, liksom på flera andra ställen i Norge, ingått ett samarbete med den icke-kommersiella organisationen BUA, som lånar ut fritidsutrustning för utomhusaktiviteter.

Det kan alltså vara förknippat med en viss stigmatisering att dela utrustning. Med andra ord: Är man fattig lånar man, annars äger man.

Det som är särskilt intressant för oss är att ett närmare samarbete mellan biblioteket och utlånaren potentiellt kan bidra till att ändra denna uppfattning. Medborgare som tycker att det är problematiskt att låna utrustning uppger att de skulle göra det i högre grad om biblioteket var mer involverat och platsen för utlåning fysiskt placerad vid biblioteket.

Detta säger oss att biblioteket har en särskild betydelse och en särskild potential. Kanske för att biblioteket är för alla – och kanske för att biblioteket just är kärnan i delningsekonomin.

Henrik Jochumsen
Lektor vid Institutet för kommunikation, Köpenhamns universitet
Mia Høj Mathiasson
Adjunkt vid Syddansk universitet i Odense

Texten är översatt med hjälp av AI och bearbetad av Thord Eriksson