Att gallra är ingen stor sak

24 jan 2020 • 2 min

Folkbiblioteken är relevanta genom att lyssna på sina besökare. "Man svarar på frågorna de ställer och man köper in litteraturen de vill läsa", skriver Rikard Jennische i sin replik på Krister Gustavssons debattartikel "Livsnerven skadas när låntagaren blir kund".

Rikard Jennische, enhetschef, Östra enheten, Bibliotek Uppsala

I sin debattartikel i Biblioteksbladet beklagar sig Krister Gustavsson över utvecklingen att folkbiblioteken har blivit för kundorienterade: ”Kommunbiblioteket ska likna butiker”, ”kundernas efterfrågan blir den överordnade principen för urval och inköp av alla media”, ”kundrelationen är på väg att bli den överordnade ideologin – den är så självklar att det inte går att diskutera saken.” Han bygger sitt missnöje på att ett bibliotek i Smedjebacken har gallrat en bok av Peter Handke. Någon debatt ser han inte till, man undrar var har han tittat.

Krister Gustavsson hävdar att det breda utbudet – ”bibliotekets livsnerv” – skadas på bibliotek som har kunderna i fokus, eftersom sådana mest skulle bestå av nya deckare, som till exempel Camilla Läckbergs, och kanske inte en enda diktsamling av Rainer Maria Rilke.

Det verkar alltså som att han tycker att alternativet – ett bibliotek där en liten personalgrupp ensamt bestämmer medieurvalet – blir bredare och intressantare i sitt utbud än ett bibliotek som öppnar sig mot kommuninvånarnas efterfrågan. Vi hade de biblioteken förut; i deras utbud fanns inga Marvelserier, knappt någon fantastiklitteratur, inga hårdrocksskivor eller tv-spel och de saknade definitivt en stor mängd skönlitterära författarskap. De var sannerligen inte breda.

Folkbiblioteken ska aktivt jobba läsfrämjande med barn och unga i främsta fokus. Folkbiblioteken är inga lagerlokaler, andra har i uppdrag att bevara för eftervärlden. Om man då gallrar en bok som förmodligen ingen rört vid det senaste decenniet är det onekligen ingen större sak.

Det viktigaste för folkbiblioteken framöver är att vara relevanta och det är man genom att lyssna till sina besökare, man svarar på frågorna de ställer och man köper in litteraturen de vill läsa. Man låter helt enkelt användarna vara delaktiga i beslut som rör dem. Folkbibliotek som inte gör det har ingen livsnerv alls. Dessutom bör man undvika att ställa folkligt mot höglitterärt, de allra flesta bibliotek kan vara både och, framförallt nu när Handke finns i nyupplaga.

0 kommentarer

Senaste nytt

Nyheter

Om nationalismens påverkan på kulturen

Färre översättningar, mindre utländsk litteratur och stängning av Världskulturmuseet. Det är några, av många, farhågor som en sent insatt panel lyfte på Bokmässan, med anledning av Sverigedemokraternas framgångar i valet.

23 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Hur ska bibliotekspersonalen behållas?

Förändrade arbetsuppgifter kan vara en förklaring till att många som arbetar på bibliotek funderar på att byta yrke. Men det behövs också mer resurser och fler yrkesgrupper på biblioteken, konstaterades i ett samtal på Bokmässan.

22 sep 2022 • 2 min

Debatt

Slutreplik: Låt oss mötas och diskutera

Vi vill stötta, men stöttandet måste också få innehålla konstruktiv kritik. Det skriver Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov i sin slutreplik om Malmö stadsbiblioteks ”känsliga ämnen”-koncept.

21 sep 2022 • 4 min

Ledare

Används bibliotekens potential som läsfrämjare?

Det talas mycket om bibliotekens viktiga roll för att främja läsandet i Sverige. Men bibliotekspersonalen ges ingen eller väldigt lite tid för egen läsning. Och allra konstigast är att de inte ens pratar om det själva, skriver Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.

19 sep 2022 • 2 min