Folkbiblioteken är relevanta genom att lyssna på sina besökare. "Man svarar på frågorna de ställer och man köper in litteraturen de vill läsa", skriver Rikard Jennische i sin replik på Krister Gustavssons debattartikel "Livsnerven skadas när låntagaren blir kund".

I sin debattartikel i Biblioteksbladet beklagar sig Krister Gustavsson över utvecklingen att folkbiblioteken har blivit för kundorienterade: ”Kommunbiblioteket ska likna butiker”, ”kundernas efterfrågan blir den överordnade principen för urval och inköp av alla media”, ”kundrelationen är på väg att bli den överordnade ideologin – den är så självklar att det inte går att diskutera saken.” Han bygger sitt missnöje på att ett bibliotek i Smedjebacken har gallrat en bok av Peter Handke. Någon debatt ser han inte till, man undrar var har han tittat.

Krister Gustavsson hävdar att det breda utbudet – ”bibliotekets livsnerv” – skadas på bibliotek som har kunderna i fokus, eftersom sådana mest skulle bestå av nya deckare, som till exempel Camilla Läckbergs, och kanske inte en enda diktsamling av Rainer Maria Rilke.

Det verkar alltså som att han tycker att alternativet – ett bibliotek där en liten personalgrupp ensamt bestämmer medieurvalet – blir bredare och intressantare i sitt utbud än ett bibliotek som öppnar sig mot kommuninvånarnas efterfrågan. Vi hade de biblioteken förut; i deras utbud fanns inga Marvelserier, knappt någon fantastiklitteratur, inga hårdrocksskivor eller tv-spel och de saknade definitivt en stor mängd skönlitterära författarskap. De var sannerligen inte breda.

Folkbiblioteken ska aktivt jobba läsfrämjande med barn och unga i främsta fokus. Folkbiblioteken är inga lagerlokaler, andra har i uppdrag att bevara för eftervärlden. Om man då gallrar en bok som förmodligen ingen rört vid det senaste decenniet är det onekligen ingen större sak.

Det viktigaste för folkbiblioteken framöver är att vara relevanta och det är man genom att lyssna till sina besökare, man svarar på frågorna de ställer och man köper in litteraturen de vill läsa. Man låter helt enkelt användarna vara delaktiga i beslut som rör dem. Folkbibliotek som inte gör det har ingen livsnerv alls. Dessutom bör man undvika att ställa folkligt mot höglitterärt, de allra flesta bibliotek kan vara både och, framförallt nu när Handke finns i nyupplaga.