Journalisten Lotta Olsson skriver i Dagens Nyheter att vi lever i en kollektiv samhällsdepression där nya idéer omedelbart möts med uppgivenhet och kritiseras sönder. Trots det vågar hon lägga fram en egen idé. Att samhället ska satsa mer på biblioteken. Låta dem bli den centrala delen i större kulturhus i alla stadsdelar och ge en massa olika verksamheter plats, med teverum, datorrum, läxläsning, restauranger och organisationer som Stadsmissionen som driver verksamhet. Biblioteken behöver växa och anställa fler, skriver hon. 

Och så är det ju. På många håll är biblioteket det enda som finns att gå till för oss som inte gillar sport. Eller för oss som inte har några pengar kvar att roa oss för. Tillsammans är de landets mest besökta kulturinstitution med nära 86 miljoner besök om året. Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Karin Linder startade årets upplaga av Biblioteksdagarna med att kalla dem en allemansrätt.

Ändå finns det mer att göra innan biblioteken verkligen är till för alla. I det här numret berättar Bibliotek Botkyrka om ett inkluderande projekt där de tittat på själva biblioteksrummets läsbarhet. Vem kan egentligen orientera sig där?

Själv undrar jag när vi får se A handmaid’s tale, dramatiseringen av Margaret Atwoods roman, på biblioteket. Vi som inte har HBO.

Samma dag som Olsson  efterlyste satsningar ljöd det motsatta ropet från Expressens Malin Siwe: Varför ska bibliotek ha datorspel? Det kostar pengar. Varför ska de låna ut frön? Det kostar arbetstid. Varför ska de ha meröppet? Det funkar inte. Varför ska de ha vandaler som förstör?

Siwe vill rädda grunduppdraget att främja litteraturens ställning, bildning, kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning genom att lägga de pengarna på väktare.

Och i Kalmar vill Sverigedemokratiska landstingspolitiker stryka skrivningarna i biblioteksplanen som handlar om flerspråkig service. Det kostar nämligen också.

I den här fajten håller jag stenhårt på Olsson eftersom satsningar på bibliotek lönar sig.

Under hösten tar jag en skrivpaus med en bok som behöver bli klar och ni får i stället njuta av journalisten och författaren Thord Erikssons sällskap. Han kommer senast från Dagens Samhälle och jobbade för länge sen med mig på Dagens Nyheter.

Han var den jag gick till när jag körde fast, för att han alltid hade koll på någon angelägen forskare som skrivit något kul. Ring Noam Chomsky kunde han säga. Ring Richard Dawkins. Ni fattar. Ingen svindel. Innebörden: gasa! Jag tror ni får en spännande höst.