AI-sökverktyg kan demokratisera tillgången till forskning

Debatten om generativ AI har hittills dominerats av risker och farhågor. Samtidigt gör AI-baserade verktyg det möjligt för människor utan specialistkunskaper att sätta sig in i forskning. Det förändrar bibliotekens roll i det demokratiska ekosystemet, skriver Stefan Norinder.

En demokrati kräver informerade medborgare. För att ta ställning i samhällsfrågor behöver människor kunna orientera sig i kunskapsunderlag och forskning. Vi lever i en tid där tillgången till information är större än någonsin, men där begrepp som faktaresistens och desinformation allt oftare präglar den offentliga debatten. I en sådan situation blir möjligheten att själv kunna ta del av vetenskapligt granskad kunskap särskilt viktig.

Problemet är att vägen till forskningsresultaten länge har varit svår. Att hitta relevanta artiklar kräver ofta specialistkunskaper i informationssökning. Akademiska databaser bygger på avancerade sökstrategier, kontrollerade vokabulärer och boolska operatorer. Dessutom är vetenskapliga texter skrivna för experter och kan vara krävande att orientera sig i för den som saknar ämneskunskap. För många medborgare har forskningen därför i praktiken varit svår att både hitta och tolka.

Den nya generationen AI-baserade sökverktyg kan förändra detta. De bygger på tekniker som gör det möjligt att ställa frågor i naturligt språk och få en syntes av forskningen tillsammans med källhänvisningar till originalartiklarna.

Den första förändringen gäller sättet att söka. I stället för att formulera avancerade boolska söksträngar kan användaren skriva sin fråga i vanligt språk. Verktyget analyserar frågan, utökar den med relevanta begrepp och genomför sökningen i forskningsdatabaser. Det som tidigare krävde kunskap om akademiska söksystem kan i större utsträckning ske i bakgrunden.

Den andra förändringen gäller hur resultaten sammanställs och presenteras. Med hjälp av så kallad Retrieval Augmented Generation (RAG) kan verktyget sammanställa en sammanfattning av resultaten. I stället för att användaren måste läsa ett stort antal artiklar för att få en överblick kan verktyget ge en syntes baserad på den forskning som identifierats.

Den tredje komponenten är möjligheten att kontrollera källorna. De flesta akademiska AI-baserade sökverktyg presenterar tydliga källhänvisningar och länkar till de artiklar som ligger till grund för syntesen. Användaren kan därför kontrollera påståenden och själv läsa originalkällorna.

Sammantaget innebär detta att tröskeln till vetenskaplig kunskap kan sänkas och att fler människor kan orientera sig i forskning utan specialistkunskaper.

Det innebär inte att tekniken saknar problem. Språkmodeller kan uppvisa bias, de kan filtrera eller prioritera information på sätt som inte alltid är transparenta och de kan fortfarande generera felaktiga påståenden. Dessutom finns legitima frågor om teknikens miljöpåverkan.

Samtidigt är det viktigt att sätta dessa problem i perspektiv. Bias finns inte bara i algoritmer utan även i mänskliga tolkningar. Hallucinationer är ett verkligt problem, men just därför har många forskningsverktyg utvecklat RAG-baserade system där språkmodellen ankras i faktiskt retrieval-material och där källorna görs synliga för användaren. När det gäller miljöpåverkan är det en etisk fråga som måste vägas mot andra samhälleliga nyttor, precis som i många andra delar av samhället.

Det är också viktigt att understryka att AI-baserade sökverktyg inte ersätter kritiskt tänkande. De förändrar hur människor kan hitta och orientera sig i forskning, men de befriar ingen från ansvaret att själv värdera information och rimlighet i de slutsatser som presenteras.

Mot bakgrund av de möjligheter som AI-baserade sökverktyg öppnar blir bibliotekens uppdrag tydligt. Bibliotekslagen slår fast att biblioteken ska bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Om AI-baserade forskningsverktyg kan göra vetenskaplig kunskap mer tillgänglig för medborgare berör detta direkt bibliotekens demokratiska uppdrag.

Det leder till två möjliga vägar framåt.

För det första behöver biblioteken ta en aktiv roll i att stärka medborgarnas AI-litteracitet. Precis som bibliotek länge har arbetat med informationskompetens kan bibliotekarier hjälpa människor att förstå hur dessa verktyg fungerar, hur deras svar bör tolkas och hur källor kan granskas.

För det andra bör biblioteksväsendet arbeta för att det utvecklas och tillhandahålls säkra, tillförlitliga och transparenta AI-baserade sökverktyg för forskning som allmänheten kan använda. Om sådana verktyg ska bli en del av samhällets kunskapsinfrastruktur är det rimligt att också offentliga institutioner bidrar till att göra dem tillgängliga.

Bibliotekslagen slår fast att biblioteken ska bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. AI-baserade forskningsverktyg kan göra vetenskaplig kunskap mer tillgänglig och begriplig. Mot den bakgrunden bör biblioteken ta en aktiv roll i utvecklingen: att tillgängliggöra dessa verktyg och stärka medborgarnas AI-litteracitet.

Stefan Norinder
Systemarkitekt på Södertörns högskolebibliotek.