I den ideala framtiden flyter all kunskap fri på nätet och världens befolkning hjälps åt att förbättra den. Alla drivs av det gemensamma goda. Men än är det långt dit, skriver SLU:s bibliotekschef Karin Grönvall. Just nu måste vi prioritera och kompromissa.

Om bibliotekskollektivet fick makten att forma framtiden skulle upphovsrätten som vi känner den nu snart vara överspelad. I den bibliotekariska utopin utvecklar vi informationssamhället tillsammans med allas bästa för ögonen. All världens information ligger fritt ute på nätet, i nedladdnings-, uppstycknings- och analyserbar form. Alla med relevant kompetens hjälps åt att verifiera och förbättra informationen. Att ta hänsyn till varandras integritet är en självklarhet. I utopin är också bibliotekariens funktion överspelad. Denna nya sköna värld kräver inga informationsarkitekter, it-, open access- eller e-resursbibliotekarier. Sanningen är att vi bara behövs så länge världen är ofullständig.

Under en period på nittiotalet fick vi en föraning av Utopia. Internets födelse, och pånyttfödelse i webb 2.0, öppnade för sekundsnabb spridning av information och en öppen diskussion i demokratisk anda. En våg av framtidstro svepte över biblioteksvärlden. Ett par decennier senare inser vi att Internet i sig inte ändrade någonting. Det är fortfarande pengatörsten och egenintresset som styr, men nu i ett informationslandskap som inte går att tolka med vår analoga begreppsvärld. Upphovsrättslagen pratar om ”exemplar” och ”lånesökande”, men vi hanterar en oändlig mängd digitala kopior och vem vill låna när man kan ladda ner. En begränsning till användning av material i digital form ”på biblioteket” känns allt mer absurd.

I väntan på Utopia vill vi att biblioteken i kraft av sitt demokratiska uppdrag, fortsatt ska åtnjuta en särställning när det gäller spridning av upphovsrättsskyddat material. Om det ska vara möjligt måste vi prioritera och kompromissa. Vi måste också våga sia om vad nästa generations forskare behöver ha tillgång till och skapa opinion för att detta sparas och tillgängliggörs. När EU:s forskningskommissionär, Carlos Moedas, förra våren twittrade ”Open as possible, as closed as necessary” orsakade han en Twitterstorm i hoppets tecken. Låt oss skapa möjligheter för den digitala informationen att vara så öppen det bara går! Vi har ett jobb att göra. Varken upphovsrätt eller bibliotekarier är överspelade. Ännu.

Karin Grönvall, överbibliotekarie vid Sveriges lantbruks­universitet