Trots uppmärksamhet och uppskattning är framtiden för Biblioteksmuseet i Borås oviss. Det behövs bidrag till drift och fler engagerade individer – "och det brådskar", skriver Biblioteksmuseiföreningens ordförande Tommy Olsson.

Under 1980-talet väcktes tankarna på ett nationellt svenskt folk- och folkrörelsebiblioteksmuseum, kopplat till den då enda utbildningsorten för bibliotekarier, dvs Borås. Den bärande tanken vara att visa på bibliotekens betydelse, via folkrörelserna och kommunerna, för demokratins framväxt i vårt land.

Ett antal sammanträden med lokala, regionala och centrala myndigheter och organisationer resulterade emellertid inte i någonting eftersom ingen ville ta i den heta potatisen att det naturligtvis skulle kosta pengar.

I den situationen tog undertecknad tillsammans med lektor Magnus Torstensson vid BHS och folkbildaren Astor Emanuelsson, ABF, initiativet till att bilda den ideella Biblioteksmuseiföreningen 1989. Efter fem års arbete kunde Biblioteksmuseet öppnas i april 1994. Lektor Åke Åberg, BHS, idégivare och inspiratör, klippte bandet. Projektet möjliggjordes genom punktbidrag från Kulturrådet och Älvsborgs läns landsting och att Borås Stad ställde lokaler och en personalinsats till förfogande. Och naturligvis genom donationer av inredning, böcker och annat material från folkbibliotekssverige.

Ekonomiskt har det sedan haltat på genom ytterligare punktbidrag från Svensk biblioteksförening och Sparbanksstiftelsen och medlemsavgifter. De senare ligger på blygsamma 100 kr per år. Det tidigare institutionella medlemskapet för 300 kr har avslutats eftersom det blev administrativt ohanterligt för en helt ideellt driven liten organisation att klara av de många nya varianter på debitering som kommunerna infört.

Trots bristen på ekonomi har vi i styrelsen lyckats driva en framgångsrik verksamhet där man förutom driften av museet och projekt som t ex den rikstäckande sammanställningen av lokala bibliotekshistoriska skrifter särskilt kan nämna vår skriftserie med flera böcker och andra skrifter som En dag i biblioteket, Genom historien mot framtiden, Bibliotekens vänner och nu senast nr 14, Framstegens halvsekel. 50 år av folkbiblioteksutveckling. Mer om detta finns att läsa på vår hemsida.

Museet har också blivit uppmärksammat både i Sverige och utomlands. Forskare, studenter, bibliotekarier och folkbildare besöker museet regelbundet i samband med kurser och konferenser. Fram till pandemin hade vi årligen besökare från många olika länder med ett all time high-rekord Ifla-året då vi hade besökare från 33 länder och samtliga världsdelar.

Den ekonomiska och därmed personella situationen har emellertid blivit allt mer ohanterlig och påverkar också möjligheterna att engagera nya människor i verksamheten.

Frågan måste därför resas: finns det ett fortsatt behov av ett folkbiblioteksmuseum? Finns det behov av att förstå de folkrörelse- och demokratirötter som var drivande faktorer för framväxten av dagens folkbibliotek eller handlar ett sådant museum mest om nostalgi? Borde vi  helt enkelt överlåta åt forskningen inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap att – eventuellt – dokumentera och analysera hur det var, vad det blivit och vart vi är på väg?

Kort sagt, ska vi skrota Biblioteksmuseet och lägga ned Biblioteksmuseiföreningen? Frågan är brännande akut och måste få ett svar innan det här sker av sig självt. Vi har försökt ställa frågan till riksdagen som var väldigt intresserad innan vi startade föreningen/museet och till Kulturrådets nämnd för litteratur och bibliotek. Riksdagen svarade att man inte kan engagera sig i enskilda museer. Kulturrådet svarade överhuvud taget inte. Folkbildningsrådet har redan tidigare meddelat att man av principiella skäl avslutat sitt engagemang i föreningen. Dörrarna verkar således stängda.

Detta är läget. Vi som jobbar ideellt fortsätter men vi har kommit långt upp i ålder. Kön för att ta över är kort eller rättare sagt närmast obefintlig.

Ett årligt driftbidrag i kombination med fler aktiva och engagerade personer är helt enkelt nödvändigt om det ska gå att fortsätta. Och det brådskar! 

Tommy Olsson
Ordförande i Biblioteksmuseiföreningen