Därför måste folkbiblioteken samla sig kring e-böckerna

Sverige behöver en hållbar, framtidssäker och demokratiskt förankrad plattform för digitala böcker. Initiativet måste komma från biblioteken själva, skriver Tommy Bildström, bibliotekschef i Nordmaling.

Det är inte bara att tekniken utvecklas och tillgänglighetskraven skärps, även läsvanorna förändras och jag ska ärligt säga att jag tycker att det läsfrämjande arbetet med digitala böcker har varit under all kritik. Vi på biblioteken vill att människor ska läsa, men inte så mycket så vi inte har råd? Det går inte att ha ett fragmenterat system för digitala böcker – där varje kommun bär egna kostnader och inte vågar marknadsföra digitala böcker.

En nationell lösning har varit efterlängtad under lång tid, det som har hänt nu är att Kungliga biblioteket äntligen sitter med ett uppdrag att utreda det.

Något som dock blivit tydligt är att även om KB kan hjälpa till att bygga upp en sådanlösning så måste det vara folkbiblioteken som driver frågan och sedan tar det aktiva ansvaret.

Digitaliseringen kräver samordning – inte 290 små lösningar

Jag tycker att det är dags att vi tillsammans skapar en hållbar, nationell infrastruktur.

Frågan är inte längre om en gemensam plattform behövs, utan varför folkbiblioteken måste engagera sig i att bygga den och engagera oss är ett måste.

Över 60 procent av kommunerna ingår redan i någon form av samarbete kring digitala böcker. Det är ett tydligt tecken på att enskilda kommuner, särskilt de mindre, inte längre kan hantera kostnader, teknik och avtalsfrågor på egen hand. Lösningarna ser lite olika ut, men oavsett lösningar är det viktigt att vi mindre kommuner engagerar oss. Vi bibliotekschefer i små kommuner har inte alltid de bästa förutsättningar med tid och ibland energi, men just därför är det kanske viktigt att släppa mycket annat och engagera sig i den här frågan.

Umeåregionens bibliotekssamarbete, där Nordmaling ingår, skulle kunna vara en minimodell för en möjlig lösning där varje enskild kommun pytsar in pengar till drift av själva lösningen och delar på en gemensam digital katalog.

Min uppfattning är att det finns ett stort stöd för en digital plattform. Det skulle både skapa likvärdig tillgång till digitala böcker i hela landet och minska kommunernas ekonomiska och administrativa börda. Men först och främst stärka biblioteket roll som en jämlik samhällsresurs.

Sverige har länge haft en unik ”betalning per lån”-modell som gjort det svårt att förhandla fram rimliga villkor, särskilt gentemot internationella förlag. Resultatet har blivit höga kostnader för kommunerna och begränsningar i vilka titlar som ens går att låna ut digitalt.

Från och med 2027 omfattas digitala böcker av den nya tillgänglighetslagstiftningen. Marknaden kommer då att producera fler universellt utformade böcker, och folkbiblioteken får ett ökat ansvar att tillhandahålla dem – även till läsare med funktionsnedsättning. Dessa förändringar har vi lättare att hantera tillsammans. Det är varken rimligt eller effektivt att 290 kommuner försöker lösa detta var för sig.

De kommuner som har svårast att bära kostnaderna för digitala böcker är samma kommuner som ofta har störst behov av en digital infrastruktur: glesbygdskommuner, kommuner med svag ekonomi, och kommuner med mindre bemanning.

Sverige har nu ett tillfälle att göra vad andra nordiska länder redan lyckats med: att bygga en hållbar, framtidssäker och demokratiskt förankrad plattform för digitala böcker.

Det finns några orosmoln på vägen dit. Det kommer att behövas en lösning som fokuserar både på teknisk infrastruktur och avtalsfrågor, men också en satsning på aktivt redaktörsarbete. Kungliga biblioteket har varit tydliga med att de inte kommer att vara drivande i frågan, så någonstans måste en sådan här satsning finansieras av folkbiblioteken?

Oavsett lösning är det här en är fråga som borde drivas av de små kommunerna och där alla måste vara med på tåget.

Det är dags att ta ansvar tillsammans.