Debatt: Anna-Stina Takala om Lilla Hjärtat

Thanks for any other informative web site. Where else
could I am getting that kind of info written in such a perfect way?
I’ve a undertaking that I’m simply now operating on,
and I’ve been at the glance out for such info.

My developer is trying to persuade me to move to .

net from PHP. I have always disliked the idea because of the costs.
But he’s tryiong none the less. I’ve been using Movable-type on several websites for about
a year and am concerned about switching to another platform.
I have heard excellent things about blogengine.net.
Is there a way I can import all my wordpress posts into it?
Any help would be really appreciated!

Everything is very open with a precise description of the challenges.
It was definitely informative. Your website is very useful.
Thanks for sharing!

Pelle, det är denna kontextlöshet som förbryllar även mig. De som anser att den enda möjliga tolkningen är att Lilla Hjärtat är en rasistisk stereotyp har helt struntat i tecknarens avsikter och budskapet av berättelsen. De vägrar acceptera att bilden kan tolkas på ett positivt sätt i kulturer utanför Nord-Amerika.

Jag kommer från Finland, där svastikan har varit en positiv symbol och i vissa sammanhang används som sådan även idag. Till skillnad från många asiater känner finländarna mycket väl de negativa konnotationer som svastikan har för flesta västerländska personer. Problematiskt med den finska svastikan är att den idag finns kvar mest i nationalistiska sammanhang och att Finland var på samma sida med nazi-Tyskland under fortsättningskriget.

Nuförtiden börjar dessutom kännedom av den andra betydelsen försvinna och många, särskilt yngre, finländare tänker enbart på nazism när de ser en svastika. Det är nog en rätt tolkning om svastikan klottras på en vägg av en skallig kille i pilotjacka och kängor. Men är det verkligen så att svastikan bara kan tolkas som symbol för ondska, oavsett kontext? Borde Finland på grund av historia t.ex. sluta visa Gallen-Gallelas tavlor eller ändra bl.a. i presidentens flagga?

Jag anser att det är möjligt att flera giltiga tolkningar av en bild existerar samtidigt. Den som säger att en blommig svastika är fortfarande en svastika har helt rätt. Men vad den betyder beror på vem man frågar. Varför den ritades är en ännu viktigare fråga.

Rasistiska eller ej, böckerna med Lilla Hjärtat är efterfrågade och de är inte olagliga. En bibliotekarie som pga personliga värderingar vägrar att köpa in rasistiskt men lagligt och efterfrågat material till biblioteket är som en läkare som vägrar utföra abort. Hur många av er som hyllar de bibliotek som gallrat Wirséns böcker skulle applådera åt skattefinansierade sjukhus som vägrar utföra abort?

Jag för min del är lyckligt lottad för jag bor i Stockholm, där bibliotekets ledning värnar om yrkesetik.

Eftersom Aminata länkar till detta forum, antar jag att hen refererar till diskussionen om censur (även) i bibliotekssammanhang. Aminata verkar ha missförstått vad har menats med censur. Föräldrar och mörkhyade har rätt till sina åsikter och upphovsmän bestämmer själv vilka ändringar de gör i nya upplagor, det är inte censur. Däremot är det censur när biblioteken väljer bort media baserad på moraliska åsikter. Sådana bibliotek motarbetar deras uppdrag att främja fri tillgång till information.

Aminata tror sig hitta stöd för gallring av Wirséns böcker i Lena Grönlunds artikel. Jag drar annan slutsats. Lena Grönlund vill att biblioteksmedarbetare blir mer medvetna av deras egna värderingar och tankesätt för att bättre lyckas i strävan i att representera olika perspektiv i bibliotekets samlingar. Vi är många som redan har påpekat att bibliotek inte är neutrala p g a att medarbetarnas personliga egenskaper och erfarenheter påverkar deras arbete. Men även om målet är onåbart, får biblioteksmedarbetarna aldrig sluta att sträva efter neutralitet.

Ett sätt att öka antalet olika perspektiv är att anställa biblioteksmedarbetare med varierande bakgrunder och egenskaper. Ett annat är det som Lena Grönlund efterlyser. Neutralitet som mål kräver att bibliotekarierna kritiskt kan granska egna motiv och se saker från flera perspektiv. Även de perspektiv de själva inte kan acceptera. Att gallra ökar inte antalet perspektiv, att köpa in media med de synsätt som än så länge inte har fått utrymme i samlingarna gör det.

Till skillnad från Aminata, ser jag inget beundransvärt med bibliotek som gallrat Wirséns böcker. Margareta Berg från Botkyrka bibliotek har rätt i det att urval är nödvändigt och folkbiblioteken har inte ett bevarandeansvar. Men uttalandet i detta sammanhang är bara ett missriktat försök att berättiga det maktmissbruket som Botkyrka bibliotek har gjort sig skyldig till.

Bevarandeansvar betyder att biblioteket behåller media i samlingarna även då efterfrågan inte finns. Att gallra efterfrågade böcker p g a att en grupp inte accepterar dem betyder att biblioteket anser att de inte behöver bry sig om de kunder som vill läsa böckerna. Dess motsvarighet skulle vara om biblioteket vägrade köpa in böcker som svarta människor önskar läsa.

Urval görs p g a begränsade resurser. Bibliotekariens uppgift är att matcha utbudet med användarna, dvs. välja böcker som förmodligen kommer att efterfrågas och så att ingen grupp blir obemärkt. Urval får aldrig göras utifrån egna preferenser och värderingar utan med tanke på alla användare. I Botkyrka har man inte ens strävat efter neutralt urval utan tillåtit en högljudd grupps åsikt att styra.

Nu är det ju fritt fram för andra grupper att kräva borttagning av kränkande böcker från Botkyrka bibliotek. Kommer Botkyrka ha kvar böcker med barn till samkönade föräldrar? Böcker med slöjbärande flickor? Med änglar eller häxor? Listan kan göras oändlig.

Som tur är, har Botkyrka bibliotek de rätta värderingarna, känner till de universella tolkningarna och vet hur deras kunder ska uppfostra deras barn. Kan även andra bibliotek som har uppfostringsuppdrag, främjar demokrati för vissa människor och tillåter yttrandefrihet för rätt sorts åsikter räcka upp handen?

Anne Appehl, jag har diskuterat med dig i många andra forum och då gång på gång förklarat min ståndpunkt. Du menar att biblioteken är ”opartiska och neutrala”. Jag menar att de är långt därifrån. Jag vill gärna göra en jämförelse, eftersom du inte förstår mitt perspektiv.

Om böckerna hade innehållit karikatyrer av judar, hade de då ens varit på tal att köpa in? Troligen inte, eftersom vi har en medvetenhet om vad det judiska folket ha fått genomlida i form av rasism, mord och utsatthet. Samma medvetenhet finns inte om historisk och nutida diskriminering och rasism som svarta utsätts för.

Varför är det så viktigt för dig, och många andra, att just de rasistiska stereotyperna av svarta ska finnas tillgängliga för barn? Det verkar som om du anser att det är ”jämlikt” och ”opartiskt” att barn ska möta detta. För vem är det jämlikt, för vem är det opartiskt?

Jag och många jag känner vill inte längre gå med våra barn till biblioteken, eftersom vi upplever att den syn som finns på oss och våra barn är långtifrån jämlik och opartisk. Det som biblioteken gör, som väljer att behålla böckerna, det är att exkludera. Jag inser att många inte förstår det och det är tragiskt.

Jag förstår också att du, Anne, inte tycker att biblioteken ska arbeta mot rasism. Där har vi en olikhet i värderingar. Jag tycker att det är bibliotekens uppgift att arbeta för ett inkluderande och demokratiskt samhälle som är till för alla.