Debatt: Anna-Stina Takala om Lilla Hjärtat

18 dec 2012 • 3 min

”Jag har förstått att många vill göra dessa böckers existens på biblioteken till en fråga om yttrandefrihet. Yttrandefrihet innebär alla...

”Jag har förstått att många vill göra dessa böckers existens på biblioteken till en fråga om yttrandefrihet. Yttrandefrihet innebär alla människors rätt att fritt framföra sina åsikter. Yttrandefrihet innebär inte alla författares rätt att få sina böcker representerade på ett barnbibliotek”

 

Av Anna-Stina Takala

Under hösten har en debatt ägt rum, i traditionella media och på nätet, om Stina Wirséns film- och småbarnsböcker Liten Skär och alla små brokiga, samt tillhörande merchandise. Debatten har specifikt handlat om figuren ”Lilla Hjärtat”.

Före höstens debatt har de flesta saknat en medveten blick på stereotypa bilder av svarta barn. En stereotyp bilds funktion är att överdriva vissa drag för att skapa maximal kontrast i rollen som ”den andre”. Man kan jämföra en stereotyp bild med en trafikskylt eller en toalettsymbol. Den är inte en gestaltning av en människa eller en individ utan ett inlärt grovt förenklat tecken för ett slags människa som lyfter fram och maximerar olikhet med fokus på det som avskiljer. En stereotyp kommunicerar mest av allt det som den INTE är, det vill säga en individ, en nyanserad beskrivning av en människa. En stereotyp bild är ingen vi – eller någon – identifierar sig som eller med.

Wirsén och barnboksförlaget Bonnier Carlsen har på grund av att nödvändig kunskap saknades om den stereotypa bildens betydelse, av misstag skapat några småbarnsböcker med en stereotyp och rasistisk bild av svarta barn. När Wirsén och Bonnier Carlsen nu har den kunskapen att figuren ”Lilla Hjärtat” är en typisk pickaninny, det vill säga en internationellt känd rasistisk ikon för svarta människor, har man beslutat att dessa relativt nyproducerade böcker ska sluta säljas. 

Därför gör det mig både förvånad och illa till mods att flera bibliotek nu låter de aktuella böckerna stå kvar på barnavdelningarna. Jag undrar vad som har hänt med barnperspektivet på biblioteken.

Jag har förstått att många vill göra dessa böckers existens på biblioteken till en fråga om yttrandefrihet. Yttrandefrihet innebär alla människors rätt att fritt framföra sina åsikter. Yttrandefrihet innebär inte alla författares rätt att få sina böcker representerade på ett barnbibliotek. Biblioteken har urvalskriterier för medier som köps in. När jag läser några stickprov ur medieplaner som jag hittar på nätet är rasism ett av de kriterier som i dessa planer renderar avslag ifråga om inköp.

På folk- och skolbiblioteken är barn och ungdomar enligt Bibliotekslagen en prioriterad grupp. FN:s barnkonvention gäller även på biblioteken. Den säger att:

 Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

ŸBarnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

Barn har inte samma kunskap och erfarenhet som vuxna. Undersökningar har visat att barn tidigt internaliserar normer av t ex rasistisk karaktär. Barn skuldbelägger sig själva då de möter någon eller något som avsiktligt eller oavsiktligt kränker dem. Därför kan de inte behandlas som om de vore vuxna.

Det som i praktiken har hänt i ”Lilla Hjärtat”-frågan på biblioteken är att man har satt en omtyckt och respekterad barnboksförfattare i ena vågskålen och de svarta barnen i den andra. Här har barnen befunnits väga alltför lätt.

Lena Grönlund lyfter en mycket viktig fråga i sin debattartikel i BBL nr 9/2012. Och det är den omedvetenhet som finns på biblioteken om de normer och föreställningsvärldar vi själva är en del av. Grönlund uppmanar oss att bland annat ställa frågan ”Hur påverkar vithet det bibliotek jag är verksam på?”. När vi väl ställer normkritiska frågor och rannsakar oss själva efter svaren blir det omöjligt att definiera en grupp barn som mindre viktig än en annan, baserat på hudfärg.

Min önskan är att man på biblioteken korrigerar de felaktiga inköp som gjorts och magasinerar eller gallrar småbarnböckerna med ”Lilla Hjärtat”. Låt alla barn få känna sig prioriterade på barnbiblioteket!

Anna-Stina Takala
Bibliotekarie och förälder till ett afrosvenskt barn

26 kommentarer

  1. Mycket bra och relevant skrivet! Just detta med barnperspektivet är ju något som många av oss har ifrågasatt under hösten, då förståelsen för att Lilla Hjärtat ska vara kvar tycks ha vägt tyngre än de barn som faktiskt blir bemötta av en rasistisk karikatyr. Även om det inte var Stina´s avsikt, så blev det ändå kontentan av det hela! Tack för en bra artikel!

  2. Jättebra skrivet!
    Blir glad av att läsa.Det är ju otrolgit viktigt att biblioteken som förskolor lånar böcker också drar in böckerna nu när Bonniers och Stina dragit in dem!

  3. Tack Anna-Stina!
    Vad skönt att inte att det finns bibliotekarier som vågar sticka ut hakan och säga vad de tycker i en så pass viktig fråga!

  4. Tack Anna-Stina, enkelt, pedagogiskt och solklart. Ditt inlägg är delat på ”Forum för föräldrar till afrosvenska barn” och på Facbook till vänner som är bibliotekarier och andra.

  5. Tack Anna-Stina för denna fina artikel, jag hoppas verkligen att dina bibliotekskollegor tar till sig detta. Inte minst nu när både författaren och förlaget själva tagit tillbaka böckerna. Synd att denna sajt inte kopplats till Facebook, ni missar alla hundratals gilla markeringar och 40-tal positiva kommentarer som artikeln fått där.

  6. Ur ett vuxenperspektiv kan man se Lilla Hjärtat som en stereotyp, och Stina Wirsén som naiv, men ingen vill väl påstå att hon haft som syfte att förmedla rasism eller någon form av nedvärdering av barn av annan etnicitet?
    Det är betydligt allvarligare att försöka rensa bort det annorlunda av risk för att stöta sig mot olika grupperingar, det ligger väldigt långt från bibliotekens uppdrag.

  7. Anna Stina (hittar inte bindestrecket på den här datorn), tack för din artikel. Jättebra och superviktigt och jag hoppas innerligt att fler tar efter Botkyrkas exempel och magasinerar dem.

    Tomas, jag undrar om du inte läst, inte förstått, inte vill förstå eller vad. Ingen har väl sagt att Stina Wirsén är rasist eller haft för avsikt att kränka.

    Att Lilla hjärtat är tecknad efter en nidbild med just den effekten och att resultatet blir kränkande, stötande, sårande för folk som hånats, diskriminerats, osynliggjorts och samtidigt varit osynliga, enkom pga sin hudfärg, det är nåt annat.

    Ska man utgå från Wirséns avsikt eller ska man titta på den effekt som hennes verk – just det här speficika verket, jag och andra vet att hon kan teckna svarta och bruna på ett schysst sätt – har på många många som bor i Sverige och går på bibblan och vill köpa böcker osv?

    Vem har tolkningsföreträde? Ska yttrandefrihet och konstnärlig frihet vara heligare kor än etik, moral och ansvar för barn och sårade vuxna? Räknas inte de människorna? Är rätten att få säga och rita vad man vill viktigare?

    Jag tycker inte det. Och det handlar inte bara om att jag känt rasism inpå bara skinnet, det är en fråga om att kunna vara medkännande.

    Ingen blir gladare än jag om Wirsén åter ritar bruna och svarta barn på det sätt hon kan. Men fylla en nidbild med nytt innehåll, tyvärr det går inte. Försök tänka dig en rosa och lila blommig svastika. Blir den gulligare för att man bestämt sig för att fylla den med nytt innehåll?

    Men som sagt, ingen jag vet har anklagat Wirsén för att med avsikt velat nåt ont, det är inte det som är frågan. Och hur man kan få för sig det undrar jag. Det ska till ganska mycket övertolkning av de artiklar åtminstone jag läst för att läsa in nåt sånt där.

    My two cents.

  8. Anna-Stina och representanter av de bibliotek som har gallrat/magasinerat Wirséns böcker pga att ni vill att alla ska känna sig välkomna i biblioteket, kan ni berätta vilka grupper ska ha tolkningsföreträde när det gäller bibliotekets mediebestånd? Och hur tycker ni att detta tolkningsföreträde passar ihop med bibliotekets strävan efter neutralitet? Eller anser ni kanske att neutralitet är ingenting att sträva efter?

    Om förutsättningen för att en människa kan känna sig välkommen i ett bibliotek är att bibliotekets mediebestånd inte innehåller material som hon tycker är kränkande, måste biblioteken antingen gallra hårt bland media eller vara restriktiv med människor vars tolkningar om lämpligt material speglas i bibliotekets mediebestånd. Jag antar att de flesta inte vill ha massiva rensningar i hyllorna, så det måste vara det senare.

    Så vilka tycker ni ska känna sig mera välkomna till biblioteket än alla andra och vilkas känslor behöver biblioteken inte bry sig om?

  9. Fantastiskt bra skrivet Anna-Stina och framför allt verkligen ngt som gör att man tänker till och förhoppningsvis bildar sig en mer genomtänkt och nyanserad åsikt.

  10. Anna-Stina och biblioteken som gallrat/magasinerat Wirséns böcker verkar inte ha hittat till detta forum (eller inte vill svara på frågor), vilket är synd för jag skulle verkligen vilja få veta hur de tänker att det är möjligt för ett opartiskt bibliotek att låta kränkta känslor av en grupp styra innehållet av bibliotekets mediebestånd men neka det för en annan grupp. Själv kan jag inte förstå det. Jag förstår överhuvudtaget inte varför de vill ta bort kränkande material. För jag vill nästan påstå att ett bibliotek vars mediebestånd inte kränker någon har misslyckat i sitt uppdrag.

    Jag anser nämligen att neutralitet och opartiskhet ska vara varje folkbiblioteks mål. Urvalskriterier ska inte främja enskilda åsikter eller värden och inget innehåll ska automatiskt väljas bort om inte det är förbjudet enligt lagen (t.ex. hets mot folkgrupp). Samhället består av olika människor, som tolkar saker olika baserad på deras erfarenheter, värderingar, sedvänjor osv. Alla dessa människor ska kunna komma till biblioteket och hitta medier som intresserar dem. Priset som vi måste betala är att människorna förmodligen kommer även möta innehåll som de tycker är osmakligt, motbjudande, felaktigt, farligt, dåligt, olämpligt osv. Beroende på egen inställning kan biblioteksbesökarna antingen strunta i det som inte passar deras egna värderingar eller så bekanta sig med olika sätt att se på världen. En del människor kommer säkerligen även i framtiden kräva att biblioteken tar bort material som de tycker är olämpligt. Det verkar alltid finnas människor som tror att de vet vad som är bäst även för alla andra och tror att deras tolkningar är universella sanningar. Men ett bibliotek som vill främja yttrandefrihet och fri tillgång till information kan inte gå med på sådana krav. Därför är det mycket oroväckande att det finns biblioteksmedarbetare som så lätt är beredda att strunta i neutralitet och så färdiga att missbruka sin makt.

    Det verkar som att empati för personer i utsatt position i det svenska samhället är orsaken till blindheten för eget maktmissbruk i detta fall. Många verkar också ha lätt att acceptera inskränkningar i det ena och det andra när de försvaras med barnets bästa. Inget fel med empati och barnets bästa. Men som någon uttryckte det: vägen till helvetet är kantat av goda intentioner.

    En bibliotekarie som försvårar tillgängligheten till böcker genom att flytta dem till magasinet (eller ännu värre, genom att gallra dem – eller allra värst: genom att förhandscensurera och inte alls inkludera dem i samlingarna) pga att böckernas innehåll inte motsvarar vissa värderingar, inser förmodligen inte att det handlar om maktmissbruk och censur. Hen kanske tror att alla civiliserade, goda och kloka människor tänker lika – och de andra behöver man inte bry sig om. Eventuellt tycker hen att det är hens plikt att uppfostra de andra så att också de kan lära sig att tänka på rätt sätt.

    Men bibliotekets uppdrag är inte att bestämma vilka värderingar eller tolkningar är rätta och acceptabla. Biblioteket ska inte ha egna värderingar, utan ska spegla samhällets värderingar. Det är inte bibliotekets uppdrag att uppfostra människor, varken barn eller vuxna. Vuxna bestämmer för sig själva och uppfostrar deras egna barn enligt egna värderingar. Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla ett brett bestånd där både minoriteter och majoriteter hittar medier som intresserar dem. Biblioteket ska främja frihet att presentera och förmedla alla tankar och åsikter, även dem som enskilda biblioteksmedarbetare eller -besökare tycker är kränkande.

    Anna-Stina påstår att biblioteken som har Wirséns böcker kvar i samlingen har valt författaren före svarta barn. Det är inte sant. Dessa bibliotek har valt jämlikhet och opartiskhet. De har valt att inte diskriminera eller förringa dem som vill låna ut och läsa Wirséns böcker. Anna-Stinas oro för att svarta barn ska möta kränkande innehåll i böckerna är utan grund, för det finns knappast föräldrar som låter deras barn under skolåldern att gå ensam till biblioteket. De föräldrar som tolkar Wirséns bilder som rasistiska har friheten att inte låna ut dem till deras barn. I ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet har dessa föräldrar, precis som alla andra, även möjlighet att agera för att få gehör för sitt synsätt i samhället och att försöka påverka lagstiftarna.

    Så länge medier efterfrågas, är i bra skick och har lagligt innehåll ska de finnas i bibliotekets samling – oavsett vad bibliotekarier, minoriteter eller majoriteter tycker om deras innehåll.

    1. Tack Anne för detta.
      Nu 2014 har turen kommit till
      Astrid Lindgrens populära figur
      Pippi Långstrump som SVT har gått
      in och gjort ändringar i för att
      man anser att där förekommer rasistiska
      inslag, det har gått för långt,vad blir
      nästa påhopp ?

  11. Anne Appehl, jag har diskuterat med dig i många andra forum och då gång på gång förklarat min ståndpunkt. Du menar att biblioteken är ”opartiska och neutrala”. Jag menar att de är långt därifrån. Jag vill gärna göra en jämförelse, eftersom du inte förstår mitt perspektiv.

    Om böckerna hade innehållit karikatyrer av judar, hade de då ens varit på tal att köpa in? Troligen inte, eftersom vi har en medvetenhet om vad det judiska folket ha fått genomlida i form av rasism, mord och utsatthet. Samma medvetenhet finns inte om historisk och nutida diskriminering och rasism som svarta utsätts för.

    Varför är det så viktigt för dig, och många andra, att just de rasistiska stereotyperna av svarta ska finnas tillgängliga för barn? Det verkar som om du anser att det är ”jämlikt” och ”opartiskt” att barn ska möta detta. För vem är det jämlikt, för vem är det opartiskt?

    Jag och många jag känner vill inte längre gå med våra barn till biblioteken, eftersom vi upplever att den syn som finns på oss och våra barn är långtifrån jämlik och opartisk. Det som biblioteken gör, som väljer att behålla böckerna, det är att exkludera. Jag inser att många inte förstår det och det är tragiskt.

    Jag förstår också att du, Anne, inte tycker att biblioteken ska arbeta mot rasism. Där har vi en olikhet i värderingar. Jag tycker att det är bibliotekens uppgift att arbeta för ett inkluderande och demokratiskt samhälle som är till för alla.

  12. Anna-Stina, jag förstår din ståndpunkt men jag accepterar den inte. Vid första blick verkar den ju harmlös: du vill inte att biblioteken har media som du tycker är rasistisk och därför kan vara skadlig för svarta barn. Men tittar man närmare så inser man att den är oacceptabel. Du vill att bibliotek ska välja vad människor har rätt att läsa. Du vill att bibliotek ska bestämma rätta värden och tolkningar för alla människor. En sådan syn på bibliotek är elitistisk och förlegad och utgör ett hot mot demokrati och yttrandefrihet. Diktaturer som håller p¬å med utrensningar i bibliotekshyllor och begränsar människornas tillgång till andra åsikter än de godkända av regimen är knappast någon bra förebild för svenska bibliotek. Jag hoppas att du med din ståndpunkt representerar en minoritet bland svenska biblioteksmedarbetare och att en sådan syn inte får fotfäste i Sverige.

    Som jag förstår det, är problemet din syn på demokrati och yttrandefrihet. Du verkar tycka att bara sådana åsikter får yttras som inte kränker någon. Du verkar tycka att bibliotek ska uppfostra människor, vare sig de vill det eller inte, för bara rätt uppfostrade människor förtjänar demokrati och yttrandefrihet, andra väljer fel och yttrar sig på fel sätt. Du verkar tycka demokratin är så svag att man måste skydda den från vissa människors åsikter.

    Men vad är det för demokrati och yttrandefrihet om inte människor själv får bestämma vad de ska läsa? Behöver man ha läst universitetspoäng i diskursanalys, genusteori och rasismforskning för att ha rätt att välja vilka böcker man läser för sina barn? Måste man låna seriös fack- och skönlitteratur och inte enbart healingböcker och deckare för att kunna ha rösträtt? Är folkbiblioteken för alla andra förutom sverigedemokraternas väljare?

    Arbete för demokrati och yttrandefrihet betyder att även åsikter som flesta inte gillar ska få plats i bibliotekens samlingar. Så om nu någon publicerar en bok som innehåller karikatyrer av judar (och som inte är hets mot folkgrupp), ska biblioteket köpa in den, om efterfrågan finns. Att köpa in en bok betyder inte att biblioteket tar ställning för de åsikter som presenteras i boken, utan bibliotekets samling ska spegla samhället. Det är inte exkluderande om biblioteken har böcker som en grupp inte tycker om. Exkluderande är om biblioteken vägrar ha böcker som denna grupp vill läsa. Och det är precis det du kräver att biblioteken ska göra!

    Låt mig också göra en jämförelse. Tänk om det var fråga om barnböcker där barnen äter kött. Just nu lever vi i ett samhälle där flesta människor inte tycker att det är fel att äta djur, inte ens sådana som föds upp i vidriga förhållanden. Men det finns människor som tycker att det är hemskt att barnen behöver möta sådant i barnböcker. Tycker du att biblioteken förespråkar köttätande och industriell djurhållning eftersom de har böcker där köttätande förekommer? Skulle du gå med på krav att ta bort de böckerna? Eller skulle du hellre köpa in böcker där vegansk livsstil beskrivs? Du skulle säkerligen inte exkludera sådana böcker från samlingarna.

    Trots strävan efter opartiskhet och neutralitet, kan biblioteksmedarbetare missa en minoritets synsätt i urvalsarbetet. Därför är det viktigt att minoriteternas röst hörs och i det tycker jag att du, Anna-Stina, gör utmärkt arbete. Jag antar att det är din oro för ditt barn som får dig se farhågor där de inte finns och ta till en George Bush-liknande retorik, ”if you’re not with us, you’re against us”. Men biblioteken som har Wirséns böcker i samlingarna är inte emot ditt barn, ingen tvingar hen att läsa just de böckerna. Fortsätt gärna prata om svarta människors position i svenska samhället och om det sättet du tolkar bilder, men kräv inte att biblioteken tar bort böcker som du tycker är rasistiska. Låt andra föräldrar och barn läsa dem om de vill. Att tillåta allas åsikter är inkluderande, demokratiskt, opartiskt och jämlikt. Jag tror att vi är överens om att ett svenskt samhälle med fungerande, äkta demokrati och yttrandefrihet är bäst även för barn.

  13. Eftersom Aminata länkar till detta forum, antar jag att hen refererar till diskussionen om censur (även) i bibliotekssammanhang. Aminata verkar ha missförstått vad har menats med censur. Föräldrar och mörkhyade har rätt till sina åsikter och upphovsmän bestämmer själv vilka ändringar de gör i nya upplagor, det är inte censur. Däremot är det censur när biblioteken väljer bort media baserad på moraliska åsikter. Sådana bibliotek motarbetar deras uppdrag att främja fri tillgång till information.

    Aminata tror sig hitta stöd för gallring av Wirséns böcker i Lena Grönlunds artikel. Jag drar annan slutsats. Lena Grönlund vill att biblioteksmedarbetare blir mer medvetna av deras egna värderingar och tankesätt för att bättre lyckas i strävan i att representera olika perspektiv i bibliotekets samlingar. Vi är många som redan har påpekat att bibliotek inte är neutrala p g a att medarbetarnas personliga egenskaper och erfarenheter påverkar deras arbete. Men även om målet är onåbart, får biblioteksmedarbetarna aldrig sluta att sträva efter neutralitet.

    Ett sätt att öka antalet olika perspektiv är att anställa biblioteksmedarbetare med varierande bakgrunder och egenskaper. Ett annat är det som Lena Grönlund efterlyser. Neutralitet som mål kräver att bibliotekarierna kritiskt kan granska egna motiv och se saker från flera perspektiv. Även de perspektiv de själva inte kan acceptera. Att gallra ökar inte antalet perspektiv, att köpa in media med de synsätt som än så länge inte har fått utrymme i samlingarna gör det.

    Till skillnad från Aminata, ser jag inget beundransvärt med bibliotek som gallrat Wirséns böcker. Margareta Berg från Botkyrka bibliotek har rätt i det att urval är nödvändigt och folkbiblioteken har inte ett bevarandeansvar. Men uttalandet i detta sammanhang är bara ett missriktat försök att berättiga det maktmissbruket som Botkyrka bibliotek har gjort sig skyldig till.

    Bevarandeansvar betyder att biblioteket behåller media i samlingarna även då efterfrågan inte finns. Att gallra efterfrågade böcker p g a att en grupp inte accepterar dem betyder att biblioteket anser att de inte behöver bry sig om de kunder som vill läsa böckerna. Dess motsvarighet skulle vara om biblioteket vägrade köpa in böcker som svarta människor önskar läsa.

    Urval görs p g a begränsade resurser. Bibliotekariens uppgift är att matcha utbudet med användarna, dvs. välja böcker som förmodligen kommer att efterfrågas och så att ingen grupp blir obemärkt. Urval får aldrig göras utifrån egna preferenser och värderingar utan med tanke på alla användare. I Botkyrka har man inte ens strävat efter neutralt urval utan tillåtit en högljudd grupps åsikt att styra.

    Nu är det ju fritt fram för andra grupper att kräva borttagning av kränkande böcker från Botkyrka bibliotek. Kommer Botkyrka ha kvar böcker med barn till samkönade föräldrar? Böcker med slöjbärande flickor? Med änglar eller häxor? Listan kan göras oändlig.

    Som tur är, har Botkyrka bibliotek de rätta värderingarna, känner till de universella tolkningarna och vet hur deras kunder ska uppfostra deras barn. Kan även andra bibliotek som har uppfostringsuppdrag, främjar demokrati för vissa människor och tillåter yttrandefrihet för rätt sorts åsikter räcka upp handen?

  14. Jag funderar på hur barnen känner när deras vita adoptivföräldrar med emfas deklarerar att denna bild, som de lätt kan identifiera sig med, är ondskefull. Att ett svart stiliserat barn endast kan tolkas som en nidbild, oavsett vad den som ritade hade för avsikt. Och att dennes avsikt behöver man inte bry sig om, det spelar ingen roll om någon avsåg att stödja och inkludera.

    Ingen eftertanke behövs, mest kränkt vinner. Eller ännu värre, Jimmy Åkesson vinner, nu har han svart på vitt att multikultur inte fungerar, man kan inte yttra sig för någon kan bli kränkt. Och referensramen den kan an hämta varifrån som helst oavsett om den är relevant eller inte.

    mvh,
    Pelle

  15. Pelle, det är denna kontextlöshet som förbryllar även mig. De som anser att den enda möjliga tolkningen är att Lilla Hjärtat är en rasistisk stereotyp har helt struntat i tecknarens avsikter och budskapet av berättelsen. De vägrar acceptera att bilden kan tolkas på ett positivt sätt i kulturer utanför Nord-Amerika.

    Jag kommer från Finland, där svastikan har varit en positiv symbol och i vissa sammanhang används som sådan även idag. Till skillnad från många asiater känner finländarna mycket väl de negativa konnotationer som svastikan har för flesta västerländska personer. Problematiskt med den finska svastikan är att den idag finns kvar mest i nationalistiska sammanhang och att Finland var på samma sida med nazi-Tyskland under fortsättningskriget.

    Nuförtiden börjar dessutom kännedom av den andra betydelsen försvinna och många, särskilt yngre, finländare tänker enbart på nazism när de ser en svastika. Det är nog en rätt tolkning om svastikan klottras på en vägg av en skallig kille i pilotjacka och kängor. Men är det verkligen så att svastikan bara kan tolkas som symbol för ondska, oavsett kontext? Borde Finland på grund av historia t.ex. sluta visa Gallen-Gallelas tavlor eller ändra bl.a. i presidentens flagga?

    Jag anser att det är möjligt att flera giltiga tolkningar av en bild existerar samtidigt. Den som säger att en blommig svastika är fortfarande en svastika har helt rätt. Men vad den betyder beror på vem man frågar. Varför den ritades är en ännu viktigare fråga.

    Rasistiska eller ej, böckerna med Lilla Hjärtat är efterfrågade och de är inte olagliga. En bibliotekarie som pga personliga värderingar vägrar att köpa in rasistiskt men lagligt och efterfrågat material till biblioteket är som en läkare som vägrar utföra abort. Hur många av er som hyllar de bibliotek som gallrat Wirséns böcker skulle applådera åt skattefinansierade sjukhus som vägrar utföra abort?

    Jag för min del är lyckligt lottad för jag bor i Stockholm, där bibliotekets ledning värnar om yrkesetik.

  16. Jag bor inte längre i Sverige, och har därför inte uppmärksammat debatten om Lilla Hjärtat, men då jag nu läser artiklar och kommentarer, kan jag inte annat än att dela Pelles funderingar över varför bilden av en liten svart flicka med flätor, som tillsammans med sina (olikfärgade) vänner är glad och aktiv, måste tolkas som en nidbild. Den kan ju lika gärna tolkas som en bild av ett starkt och jämställt barn, som är accepterat av de andra. Vilket säkert var Stina Wirséns avsikt.
    Risken blir, som Pelle också är inne på, att de verkliga rasisterna får vatten på sin kvarn, dels på grund av att de kan kategorisera oss anti-rasister som ”hysteriska”, och dels på grund av att reaktionen i sig ”bevisar” att gemenskap mellan människor med olika hudfärg inte är normalt.
    En karikatyr måste sättas in i sin kontext, och avsikten med ”Liten Skär och alla små brokiga” var uppenbart att motverka rasism och istället visa barn idag att vi kan vara olika och samtidigt vara bästa vänner.
    Vi gör oss själva en björntjänst, när vi är dem som allra högst ropar att det lilla svarta barnet inte passar in…

  17. My developer is trying to persuade me to move to .

    net from PHP. I have always disliked the idea because of the costs.
    But he’s tryiong none the less. I’ve been using Movable-type on several websites for about
    a year and am concerned about switching to another platform.
    I have heard excellent things about blogengine.net.
    Is there a way I can import all my wordpress posts into it?
    Any help would be really appreciated!

  18. Greate pieces. Keep writing such kind of information on your blog.
    Im really impressed by your blog.
    Hi there, You have performed an excellent job. I will definitely
    digg it and personally suggest to my friends. I am sure they’ll be benefited from this web site.

  19. Thanks for any other informative web site. Where else
    could I am getting that kind of info written in such a perfect way?
    I’ve a undertaking that I’m simply now operating on,
    and I’ve been at the glance out for such info.

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Essä

Politik utan det politiska gör det svårt att göra rätt

I en tid då politiken inte är konkret och tydlig utan bara sätter upp övergripande mål, blir det upp till tjänstepersoner att ta ut riktningen. Egna initiativ ses därför som tillgångar – men beskrivs ibland som hot mot demokratin. En motsägelsefull kritik som brister i kunskap och förståelse, anser Nick Johnson Jones.

15 okt 2021 • 5 min

Nyheter

Läge att ta bort förseningsavgifterna?

När förseningsavgifterna togs bort under pandemin visade det sig att det inte gjorde någon större skillnad på återlämningen. Nu funderar både Malmö och Trosa på om de över huvud taget behövs.

14 okt 2021 • 3 min

Nyheter

En värld helt utan män

På nästan vart fjärde svenskt folkbibliotek består personalen uteslutande av kvinnor. Biblioteksbladet undersöker en obalans som varken är omdiskuterad eller tycks ses som en brist. Text: Anne Ralf. Illustrationer: Nanna Johansson.

7 okt 2021 • 12 min

Nyheter

Efter attacken fanns en berättelse att rädda

Minst 21 bibliotek förstördes vid terrorattacken i New York för 20 år sedan. Många ville bidra till att rädda skadade samlingar, men det mesta var antingen borta eller helt oskadat så akuthjälpen behövdes inte. I stället visade sig behoven av dokumentation och arkivering stor efter katastrofen.

6 okt 2021 • 6 min