Debatt: Malin Norrby om Lilla Hjärtat och de andra
18 dec 2012 • 5 min
”Barn och ungdomar är, liksom vi vuxna, omgivna av stereotypa skildringar av minoritetsgrupper. För de som tillhör en minoritetsgrupp som...
”Barn och ungdomar är, liksom vi vuxna, omgivna av stereotypa skildringar av minoritetsgrupper. För de som tillhör en minoritetsgrupp som förhåller sig till ett majoritetssamhälle och den bild detta majoritetssamhälle projicerar på dem går det, tror jag, i många fall rakt in och leder i värsta fall till en lång inre kamp mot ett internaliserat självförakt.”
Av Malin Norrby
Den står fortfarande kvar där i min bokhylla – Rym, Shelley, rym av Gertrude Samuels skriven 1974 och utgiven i Sverige som En bok för alla barn och ungdomar med stöd av Litteraturfrämjandet i mitten av 1980-talet. Den handlar om en amerikansk flicka som hamnar på ungdomsvårdsskola och jag måste ha fått den i min hand när jag själv befann mig i tidiga tonåren. Det enda jag minns av boken var hur den beskrev de lesbiska tjejerna på ungdomsvårdsskolan – eller lesborna som de genomgående kallas. De beskrivs som maskulina, dominanta mobbare som iförda herrkläder och med tillgjord grabbig gång ständigt antastar de andra flickorna sexuellt. Jag hade ett bestämt minne av att de luktade illa och var finniga också men nu när jag 25 år senare som vuxen läser om boken inser jag att det måste ha varit min av internaliserat självförakt kontaminerade hjärna som fyllde i de orden och bar dem med sig i ett kvartssekel.
För en lesbisk tonåring som bodde i södra Norrland på 1980-talet och inte kände några andra homosexuella, var detta en rent traumatisk läsning. Och inte blev det bättre av att den var utgiven som En bok för alla med stöd av Litteraturfrämjandet och att den fanns på bibliotekets boksnurra – något som även en så ung person som jag förstod var en kvalitetsmärkning från vuxenvärlden. Denna bok var faktiskt, inser jag idag, en direkt förödande läsupplevelse som hade en negativ inverkan på min utveckling till en trygg, välintegrerad minoritetsvuxen i ett majoritetssamhälle. Var det på detta sätt som det omgivande samhället såg på mig? Och än värre: var det så här jag skulle utvecklas till att bli? Nu gick det i mitt fall bra ändå inte minst tack vare motbilder som förmedlades via kloka vuxna och bra kompisar i min närhet. För tydlighetens skull skall jag säga att det jag hade (och fortfarande har) problem med i boken var inte att lesbiska tjejer beskrevs som bärare av traditionellt maskulina attribut utan att detta gjordes i en kontext där de var endimensionella – porträtten tecknades ensidigt negativt. De var alltså alltigenom negativa stereotyper.
Varför berättar jag denna högst personliga berättelse i en artikel till Biblioteksbladet? Jo, eftersom den tangerar en pågående litteratur- och biblioteksdebatt om stereotyper i barn- och ungdomslitteratur och andra kulturella uttryck – Tintin i Kongo på Kulturhuset och Lilla Hjärtat. Idag är jag chef för ett länsbibliotek och arbetar bland annat med att diskutera strategiska litteratur- och biblioteksfrågor. Denna debatt berör mig i mitt professionella liv men också som ni utifrån min berättelse ovan förstår på ett personligt plan. Den berör mig också som medmänniska när människor i min vänkrets talar om hur den berör dem som föräldrar till barn vars hudfärg inte är blekrosa. Den berör mig som förälder då jag tack vare debatten ser på böckerna jag läser med min son med öppna ögon. Jag ser hur många stereotyper han redan vid fem års ålder konfronteras med i böcker som Barna Hedenhös, Pippi i Söderhavet och Jan Lööfs Morfar är sjörövare där morfars ärkefiende är en kroknäst, skattsamlande, sniken och svärdviftande arab vid namn Omar. Andra stereotyper är mer subtila, som vesslorna som intar Paddeborg i Det susar i säven, som illustrerade med snusnäsdukar och guldringar i öronen direkt kopplar till stereotypa föreställningar om romer och resandefolk.
Barn och ungdomar är, liksom vi vuxna, omgivna av stereotypa skildringar av minoritetsgrupper. För de som tillhör en minoritetsgrupp som förhåller sig till ett majoritetssamhälle och den bild detta majoritetssamhälle projicerar på dem går det, tror jag, i många fall rakt in och leder i värsta fall till en lång inre kamp mot ett internaliserat självförakt. För barn och unga som inte tillhör en minoritetsgrupp bidrar det till, tror jag, till att forma en oreflekterad och omedveten världsbild. Många av dessa stereotypa representationer av ”den andre” tillhandahåller vi på biblioteken. Detta är något vi som biblioteksmedarbetare måste förhålla oss till, reflektera över och diskutera. Och det finns ingen tid för snabba svar, som en boktitel i ett helt annat sammanhang säger.
Borde vi inte bara rensa ut dessa böcker och filmer från biblioteken? Jag tror inte att det är så enkelt. Det här är en mycket komplex fråga och jag är långt ifrån färdig med mitt eget ”å ena sidan, å andra sidan”. Just nu läser och reflekterar jag ensam och tillsammans med andra. Det senaste bidraget jag läst i frågan kommer från tidskriften NEO som i sitt senaste nummer (Nr 6 2012) berör den i artikeln Den konstgjorda toleransen av Ivar Arpi. Det är en artikel som tyvärr griper över så mycket att jag i vissa stycken tycker att den missar målet men författarens tes är att om vi rensar ut oönskade stereotyper från biblioteken så riskerar vi dels att detta kommer att glida över i censur samt också att ge en förskönad och missvisande bild av oss själva och vår historia varigenom kontexten sedan blir obegriplig för unga personer. Artikeln ger också ett intressant lästips: Not in Front of The Children: Independence, Censorship and The Innocence of Youth av Marjorie Heins som bland annat diskuterar bibliotekens förhållande till litteratur med rasistiska stereotyper. Jag kommer att läsa den.
Jag säger inte att jag håller med artikelförfattaren om alla hans slutsatser men genom att läsa artiklar från olika håll inser jag mer och mer hur komplex frågan är och att behovet av fördjupning och ett förutsättningslöst samtal är stort. Detta är, påstår jag, en viktig uppgift för folk- och länsbibliotek. Jag längtar efter ett fördjupat samtal med alla er kloka biblioteksmedarbetare kring detta – utifrån era professionella och personliga erfarenheter av att konfronteras med och förhålla er till stereotyper i barn- och ungdomslitteratur. Det är bara genom en fördjupad och medveten diskussion utan skygglappar som vi kan hitta verktyg för att arbeta med barn och ungdomar kring de stereotyper de konfronteras med genom de litterära och andra kulturella representationer som faktiskt också tillhandahålls av oss. Detta är inte minst viktigt i en tid då rasism, antisemitism och antiziganism bubblar under ytan och där hbt-ungdomar fortfarande, enligt studier, mår sämre än andra i samma ålder; Där fördomar kring människor som lever med fysiska och psykiska funktionshinder fortfarande finns och där överviktiga barn stigmatiseras. Samtidigt skall vi värna bibliotekens oberoende identitet och demokratiska uppdrag som förmedlare och tillgängliggörande av det fria ordet. Vi ska inte heller bidra till en missvisande bild av oss själva och vårt historiska bagage.
Vårt arbete på biblioteken är viktigt och gör skillnad för både grupper och individer. Vi måste arbeta aktivt och medvetet med denna fråga och med den litteratur och musik, de filmer och konsolspel vi har på våra bibliotek. Jag tror att vi måste börja i den grundläggande frågan: vilken är vår roll och vårt uppdrag som biblioteksmedarbetare i förhållande till barn- och ungdomslitteraturen och dess målgrupper? Har vi det klart för oss kan vi sedan utifrån denna utgångspunkt ta oss an angelägna frågor som stereotyper i barn- och ungdomslitteraturen. Har vi dessutom med oss barnperspektivet tillsammans med andra för vår verksamhet viktiga principer, kan vi föra en konstruktiv diskussion där vi också har inlevelseförmåga med det av stereotypen berörda barnet. Jag hoppas att få många tillfällen att diskutera detta tillsammans med er alla.
Malin Norrby
Länsbibliotekarie
Länsbibliotek Gävleborg-Uppsala
Senaste nytt

Utrensningen av böcker sprider sig – ”Bibliotekarierna de verkliga hjältarna”
Höj rösten och stötta varandra. Det är Nadine Farid Johnsons uppmaning till världens bibliotekarier i tider när utrensningen av böcker pågår på bibliotek och i skolor. Men, som vd för Amerikanska Pen i Washington, varnar hon också för att plocka bort böcker med daterade formuleringar från bokhyllorna.
26 maj 2023 • 5 min

Bibliotekschefen i Högsbo: ”Vi är så, så, så ledsna”
Grethe Österberg, bibliotekschef på Högsbo bibliotek, är ångerfull. Hela personalgruppen inser att inlägget om Lena Anderssons böcker var olämpligt. "Det var fel forum."
26 maj 2023 • 2 min

Skarpt och smart eller ett övertramp?
"Sista veckan innan löning! Vi har fyllt på skåpet i entréhallen med utgallrade böcker", skrev Högsbo bibliotek på Instagram intill en bild av böcker av Lena Andersson som sorterats ut. En oskyldig kommentar till författarens uppmärksammade artikel om hungrande barn? Eller ett oförsvarligt agerande av ett folkbibliotek?
25 maj 2023 • 4 min

Om förberedelser för en oviss framtid
Hur ska biblioteken stå redo för det framtiden bjuder på i form av såväl kriser som digital utveckling? Det var temat när Biblioteksdagarna 2023 drog i gång på onsdagen.
24 maj 2023 • 2 min

Många biblioteksanställda kritiska till anmälningsplikt
En stor del av de som är anställda på bibliotek är mycket kritiska till Tidöförslaget om att offentliganställda ska vara skyldiga att anmäla papperslösa. Fackförbundet Dik har frågat sina medlemmar och bara en liten del av de svarande tycker att förslaget är bra.
24 maj 2023 • < 1 min

Tryckfrihetsförordningen blir världsminne
Unesco har utsett tryckfrihetsförordningen till världsminne. Den var den första i världen att reglera rätten att uttrycka sig fritt och ta del av allmänna handlingar. Det unika källmaterialet finns bevarat på Kungliga biblioteket och på Riksarkivet.
22 maj 2023 • 2 min

Förskönande bild av bibliotek i totalförsvaret
Diskussionen om bibliotekens roll i totalförsvaret tenderar att bli förskönande. Det är viktigt att stå tryggt med fötterna i sin egen verklighet. Hur andra valt att organisera sig är inget facit, skriver Helene Öberg, ordförande i Svensk biblioteksförening.
22 maj 2023 • 2 min

Har nya bibliotekarier kunskaperna som behövs?
Under arbetet med nya numret av Biblioteksbladet skickades frågor till bibliotek om nyutbildade bibliotekariers kompetens. Svaren tyder på ett glapp mellan det verksamheterna behöver och det de nyutbildade har med sig.
19 maj 2023 • 2 min

Färre bibliotek – men besökarna är (nästan) tillbaka
Antalet folkbibliotek fortsätter att minska. Men 2022 års biblioteksstatistik visar att besökarna nästan helt har återvänt efter pandemin.
17 maj 2023 • < 1 min

"Alla i Bibliotekssverige tycker att de känner mig"
Nu vänds allas blickar mot Cecilia Ranemo på Kungliga biblioteket. Hon är ansvarig för den årliga biblioteksstatistiken som släpps i dag.
17 maj 2023 • 5 min

Trots läskris: Inga besked om satsning på skolbibliotek
Nivåerna på svenska tioåringars läsning är så låg att skolminister Lotta Edholm talar om en läskris i svensk skola. Läslyftet förlängs meddelar ministern, men nämner inte skolbiblioteken när hon listar åtgärder för att komma till rätta med problemen.
16 maj 2023 • 2 min

Bibliotek och lokaltidningar har mycket att vinna på samarbete
Bibliotekarier och journalister kan inspireras av varandra i arbetet för demokratin. Det är en av slutsatserna i en rapport som släpps i dag.
16 maj 2023 • 3 min
0 kommentarer