Samtidigt med en ny pliktlagstiftning behövs svar om hur materialet ska göras tillgängligt. ”Om bibliotekssektorn ska kunna använda digitaliseringens möjligheter krävs både en politisk vilja och en långsiktigt hållbar finansiering", skriver riksbibliotekarie Karin Grönvall.

I år fyller den svenska demokratin 100 år. Hur den långa rösträttsstriden till slut fördes till seger vet vi som lever nu 2021 mycket om. Tack vare en framsynt pliktlagstiftning har forskningen kunnat studera flygblad, affischer och skrifter som spreds för att driva igenom den allmänna och lika rösträtten.

Dagens politiska debatt riskerar att bli svårare att följa om 100 år. Teknikutvecklingen har gjort det enkelt för vem som helst att sprida sina tankar utan att behöva gå omvägen via ett förlag eller en TV-redaktion. Det är i grunden en positiv demokratiserande utveckling. Men tyvärr har samma teknikutveckling gjort den gällande pliktlagstiftningen föråldrad. Dagens pliktlagar täcker bara in en mycket begränsad del av de nya digitala medierna. Konsekvensen är att ingen har det utpekade ansvaret för att samla in och tillgängliggöra viktiga delar av dagens offentliga samtal för framtidens forskning.

Det är därför glädjande att ta del av förslagen som den statliga pliktmaterialutredningen för någon månad sedan överlämnade till regeringen i sitt betänkande ”Papper, poddar och … Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial” (SOU 2021:32).

Om utredningens förslag går igenom kommer Sverige inom några år att få en uppdaterad pliktlagstiftning, som gör det möjligt att samla in poddar, vloggar och andra digitala medieformat. Även uttryck för det offentliga samtalet som inte är utgivna av professionella aktörer ska omfattas av lagstiftningen.

Utredaren fastställer ett tydligt syfte med pliktlagstiftningen: ”pliktmaterialet är en demokratisk resurs som ska samlas in för att bevara uttryck för det offentliga samtalet och för att tillgodose rätten att ta del av och skapa kunskap, åsikter och andra uttryck.” Att det insamlade materialet är till för att användas görs också klart: ”Pliktmaterial är en del av vårt kulturarv som ska tillhandahållas över tid för forskning och annan användning.”

Samtidigt är utredaren tydlig med att en pliktlagstiftning inte är till för att lösa bibliotekens och samhällets informationsförsörjning. Tryckta pliktleveranser ska i framtiden bara gå till KB och Lunds universitet. Digitalt publicerat material, inklusive radio- och TV-sändningar, musik och film samt digitala tryckförlagor, ska levereras enbart till KB som också får möjlighet att göra egeninsamlingar av webben.

I praktiken kommer KB att kunna bygga upp ett nationellt digitalt bibliotek med musik, radio, TV, film, böcker, tidningar etc. Denna snabbt växande digitala samling öppnar stora möjligheter för forskningen och för allas tillgång till kulturarvet. Den digitala samlingen kan användas som forskningsdata i nya sammanhang och på så sätt skapa samhällsnytta.

Med en lagstadgat rätt för KB att samla in och bevara det offentliga samtalet följer ett stort ansvar för att det insamlade pliktmaterialet ska kunna användas av såväl forskare som av allmänhet över hela landet. Direktåtkomsten till det digitala materialet är dock, och kommer att vara, begränsad eftersom lagstiftningen för upphovsrätt och dataskydd sätter tydliga gränser. Det är omständigheter som varken vi eller utredaren råder över. Både upphovsrätt och dataskydd är i grunden fastställda genom EU-direktiv och bildar de juridiska ramar som vi måste hålla oss inom.

Den huvudväg som utredningen pekar ut för att lösa tillgängligheten inom den digitala domänen – utom för material som redan är fritt – heter avtalslicenser. Enligt utredaren är det ytterst är en politisk fråga, ”eftersom möjligheterna att teckna avtalslicenser är beroende av vilka resurser som avsätts till detta”.

Behovet av nationella digitala tjänster lyftes redan våren 2019 i KB:s förslag till nationell biblioteksstrategi. Frågan om hur licenserna, och de tjänster som måste byggas och förvaltas för att tillgängliggöra pliktmaterialet, ska finansieras är fundamental och måste få sitt svar parallellt med att en ny pliktlagstiftning införs. Om bibliotekssektorn ska kunna använda digitaliseringens möjligheter krävs både en politisk vilja och en långsiktigt hållbar finansiering.

Pliktmaterialutredningen är just nu ute på remiss och KB bjuder in alla remissinstanser till samtal efter sommaren. Vi kommer då att kort presentera vårt preliminära remissvar och öppna för dialog kring de möjligheter och utmaningar som en reformerad pliktlag kan medföra.

Karin Grönvall
Riksbibliotekarie