Biblioteken gör redan mycket för att öka svenskarna deltagande i den digitala samhällsutvecklingen. Men de borde få resurser så att de kan göra ännu mer, skriver Jannike Tillå, affärsområdes- och kommunikationschef på Internetstiftelsen.

Nästan alla använder internet i Sverige. Vi beställer nya linser, receptjagar mustiga höstgrytor och delar söta kattklipp med våra vänner. Vi deklarerar, läser nyheter och adressändrar. Vi gör allt det här, oftast utan att vi ens reflekterar över att det sker just på nätet.

När pandemin var ett faktum blev det ett uppvaknade för många hur beroende vi trots allt är av internet. Behovet av att kunna ta del av uppdaterad och säker information var enormt. Och när vi uppmanades att begränsa våra fysiska kontakter var vi tvungna att använda andra sätt för att hålla kontakten med släkt och vänner.

Vana internetanvändare hade rätt förutsättningar att ställa om. Kunskapen fanns redan där. Att ta del av myndighetsinformation digitalt. Att handla mat, kläder och andra förnödenheter på nätet. Att videochatta med kompisar eller äta digital påskmiddag med föräldrar.

Regeringens digitaliseringsstrategi säger att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Det är bra att spänna bågen ordentligt, och ambitionen är helt rätt. Men digitaliseringen måste ske i rätt takt och på ett sätt som gör att ingen ofrivilligt lämnas kvar på perrongen. I Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet ser vi år efter år att det finns människor som redan är, eller riskerar att hamna, utanför det digitala samhället.

För trots att nästan alla i Sverige använder internet är det inte alla vet hur man tar del av nyheter på nätet, hur man handlar mat online, eller hur man genomför ett videosamtal.

Det pratas mycket om begreppet digital kompetens, ofta som något med endast två lägen; antingen är man digital kompetent eller så är man det inte. Vi menar att vi måste se på digital kompetens som ett brett begrepp som innefattar många olika delar. Bara för att man kan googla eller betala räkningar på nätet betyder det inte att man behärskar andra digitala aktiviteter som att tanka över foton från mobil till dator eller att e-handla. Även om man använder sociala medier så innebär det inte att man har verktygen för att avgöra vad som är sann eller falsk information, eller att man vet hur man ska skydda sig mot internetbedrägerier.

De flesta som behöver digital hjälp vänder sig till sin partner, barn eller till en vän. Men vem hjälper dem som inte har någon att fråga?

Svenska bibliotek har 81 miljoner besök om året, enligt Sveriges officiella biblioteksstatistik. På folkbiblioteken ökade under 2019 antalet aktivitetstillfällen med 10 procent, bland annat inom it-utbildningar.

Många bibliotek stöttar, vägleder, utbildar och hjälper människor som helt eller delvis saknar digital kompetens. Som det kringresande centret i jämtländska Krokom, som turnerar runt på bibliotek i kommunen och hjälper till med digitala utmaningar som att handla mat på nätet eller ta del av myndighetsinformation. Eller som den kostnadsfria kursserien ”Lätt internet för dig som är 60+” i värmländska Storfors, där deltagare på plats i biblioteket bland annat lär sig att boka resor via nätet eller att läsa och skicka mejl.

Det är fantastiskt att se hur dessa kontaktytor på biblioteken hjälper till att stärka allmänhetens digitala kompetens. Och hjälpen tar olika former. Ibland som en enskild eldsjäl på biblioteket, andra gånger under mer formaliserade satsningar som DigidelCenter. Många gånger innebär det att man kan hjälpa människor som inte har någon annan att vända sig till. Det om något är att göra skillnad på riktigt.

För det är många som behöver hjälp med olika aktiviteter på internet. Störst behov har, av naturliga skäl, de som använder internet mer sällan än dagligen eller inte alls. Men även många av de dagliga internetanvändarna behöver hjälp.

Nära en av fem svenskar behöver till exempel hjälp med att installera mobilt bank-id eller med skapa ett e-postkonto. Dessa tjänster är ofta en förutsättning för att kunna ta del av digitala samhällstjänster. Att nästan var femte svensk inte klarar att ordna det på egen hand säger mycket om behovet av stöd och utbildning. Och när nyhetsförmedling, myndighetsinformation och samhällstjänster i större utsträckning sker på nätet behöver vi säkerställa att alla ges rätt förutsättningar. Det är en demokratifråga.

Det här är ett stort uppdrag som ingen klarar att bära ensam. Många aktörer har en roll att spela. Myndigheter, skolan, arbetsgivare, utbildningsaktörer och bibliotek, för att nämna några. Personer som saknar eller har låg digital kompetens riskerar att hamna i ett digitalt utanförskap där man inte har möjlighet att vara delaktig i samhället på lika villkor.

Många bibliotek har tveklöst gått i bräschen. Vi vill att fler bibliotek ges rätt förutsättningar – både vad gäller kompetens och resurser – att sälla sig till den skaran. Och att arbetet kan fortsätta med satsningar som Digitalt först och DigidelCenter, och samverkan dem emellan och med andra aktörer.

Det behövs långsiktighet, tålamod och en förståelse för att om Sverige ska bli världsbäst på att ta vara på digitaliseringens möjligheter krävs att medborgarna ges möjligheten att vilja, våga och kunna göra det.

Jannike Tillå, Internetstiftelsen