Låt oss stärka svenska studenters förmåga att läsa

Många studenter på universitet och högskolor har svårt att läsa längre texter. Därför borde läsfrämjande arbete bli en del av lärosätenas uppdrag, skriver 21 bibliotekarier.

Det är en självklarhet att högre utbildning bygger på att studenter läser och diskuterar vetenskapliga texter. Att läsa är också en synonym för att bedriva studier i vårt vardagsspråk:  vi talar om att läsa en viss utbildning eller att läsa vid det ena eller andra lärosätet. Förmågan till läsning av komplexa texter och en utvecklad språkbehandling är en grundläggande kompetens som universitet och högskolor förutsätter hos studenterna. Men studenternas förmåga till läsning av längre, sammanhängande texter har diskuterats i debattartiklar och andra forum under fjolåret. Röster höjdes både för att studenternas förmågor har blivit sämre och att insatser behövs, men även för att det är överilat att tala om en generell läskris. Debatten fick gensvar. I december kallade utbildningsministern till en träff om frågorna och utlovade satsningar. I vårbudgeten får nu SCB och UKÄ i uppdrag att kartlägga studenternas läsning. När läsning lyfts som en samhällsutmaning, borde inte vi, som akademiska bibliotek, också vara en del av lösningen?

När läsning lyfts som en samhällsutmaning, borde inte vi, som akademiska bibliotek, också vara en del av lösningen?

När dessa frågor aktualiseras och diskuteras på lärosätena ger det en möjlighet för biblioteken att vara aktiva. Våra resurser både i form av kompetenser och tillgång till litteratur och texter och som mötesplatser är viktiga i sammanhanget. Samtidigt är det till stora delar en ny fråga för lärosätesbiblioteken att arbeta aktivt med läsfrämjande. Stödinsatserna vid lärosätena har i stället fokuserat på till exempel akademiskt skrivande och akademisk litteracitet, samt informationskompetenser och källkritik i vetenskapliga kontexter. Är vi nu i en annan situation där lärosätenas bibliotek mer kommer att arbeta med läsfrämjande i en bredare bemärkelse? Den och andra frågor diskuterades vid en konferens som Malmö universitetsbibliotek och Högskolebiblioteket i Borås arrangerade i november och som samlade bibliotekarier från 14 lärosäten.

För folk- och skolbiblioteken är läsfrämjande arbete en integrerad del av verksamheten sedan länge och för lärosätenas bibliotek är det viktigt att ta del av dessa erfarenheter och beprövade metoder när vi utforskar vad vi kan göra kring läsande. På läskonferensen fick vi exempel på hur Latinskolans gymnasium i Malmö arbetar med olika insatser och metoder och hur folkbiblioteken i Lomma använder shared reading. Upplägget var att vi behöver dela och lära av varandra. I och med att någon typ av bibliotek finns med under elevens och senare studentens hela utbildningsgång har vi som sektor också möjlighet att följa och stötta kunskapsutvecklingen hela vägen. Vilket lässtöd är de nyblivna studenterna vana att få från sina gymnasieskolor? Genom att ha god kunskap om detta kan lärosätesbiblioteken få en ännu viktigare roll för övergången till högre studier.

Läsning utvecklar språk, förståelse och gemenskap – och det är värden som högre utbildning inte har råd att förlora.

Vi var många som kände att det inte saknas inspiration och idéer. En aktivitet som flera arbetar med är bokcirklar för studenter. Läsning är inte bara en individuell aktivitet – den är också social. Bokcirklar bidrar till att mötas och samtala med varandra och få nya perspektiv genom skönlitteratur och bygger på lustläsning, men kan också bidra till att minska trösklarna till vetenskaplig litteratur. Att arbeta med läsfrämjande är en relativt ny fråga för lärosätesbiblioteken men som framgick av diskussionerna på konferensen är det i dag något som flera arbetar med, mer eller mindre systematiskt.

Kommer vi att få se en utveckling där det läsfrämjande arbetet med rekreativt läsande av skönlitteratur blir en integrerad del i lärosätesbibliotekens uppdrag? Det vill vi. En viktig fråga är då vilka resurser och kompetenser som krävs för detta och hur det relaterar till andra former av stöd som studenterna har tillgång till när det gäller akademisk språkförmåga och informationskompetenser? Vi menar att det är viktigt att lärosätesbiblioteken är aktiva i den här diskussionen och tar stöd i de beprövade erfarenheter som finns hos folk- och skolbiblioteken. Läsning bidrar till att bygga broar mellan människor, tankar och kunskap. Den utvecklar språk, förståelse och gemenskap – och det är värden som högre utbildning inte har råd att förlora.

Jonas Gilbert, Högskolebiblioteket i Borås,
Lena Holmberg, Högskolebiblioteket i Borås,
Sara Kjellberg, Malmö universitetsbibliotek,
Pernilla Fröjdh, Malmö universitetsbibliotek
Ewa Stenberg, Malmö universitetsbibliotek,
Pernilla Tejera, Malmö universitetsbibliotek,
Lotta Wogensen, Malmö universitetsbibliotek,
Emma Frisk, Göteborgs Universitetsbibliotek, Samhällsvetenskapliga biblioteket,
Karin Emanuelsson, Göteborgs Universitetsbibliotek, Biomedicinska biblioteket,
Linn Bech-Hanssen, Göteborgs Universitetsbibliotek, Samhällsvetenskapliga biblioteket,
Ylva Albertsson, Högskolebiblioteket Jönköping,
Rebecka Sverker, Avdelning för Bibliotek och Studiestöd, Högskolan Väst,
Sara Sjöström, Biblioteket, Högskolan i Skövde,
Birgitta Ekstrand, Universitetsbiblioteket, Linnéuniversitetet,
Karin Sahlin Häll, Universitetsbiblioteket, Linnéuniversitetet,
Kerstin Broden, Universitetsbiblioteket, Linnéuniversitetet,
Marie-Louise Axelsson, Linköpings universitetsbibliotek
Emelie Estling, Ekonomihögskolans bibliotek, Lunds universitet,
Gabriella Brandin, Juridiska biblioteket Lunds universitet,
Karin Thoma Savatovic, Konstnärliga fakultetens Bibliotek, Lunds universitet
Kristina Smedeby, Mälardalens universitetsbibliotek