Lugn och ro viktigare än detaljstyrning  

Efter att Gustav Fridolin lade fram sin utredning har jag felaktigt stått som representant för åsikten att skolbibliotek inte är viktigt, skriver Friskolornas riksförbunds vd Ulla Hamilton. "Det är självklart viktigt att elever har tillgång till böcker, digitalt och analogt."

Debatten om skolbibliotekens roll blossade upp när Gustav Fridolins statliga utredning i frågan presenterades förra veckan. Själv har jag fått stå som representant för de som inte tycker skolbibliotek är viktigt. En inställning som är felaktigt återgiven och ett resultat av en styvmoderlig sammanfattning av ett längre resonemang från min och Friskolornas riksförbunds sida. 

Det är självklart viktigt att elever har tillgång till böcker, digitalt och analogt. Läsning är en hörnsten i ett fungerande öppet samhälle. Och lusten till att läsa börjar, med rätt stöd och hjälp, i skolåldern. Skolbiblioteken kan vara ett viktigt verktyg för detta. Det har också sedan länge funnits reglering kring att alla skolor ska ha skolbibliotek och Skolinspektionen granskar detta noggrant. Det gäller förstås även friskolor som även de har skolbibliotek idag. 

Jag menar att det gäller att använda resurserna i skolan smart. De allra viktigaste insatserna för att få upp läsförmågan och öka lusten till att läsa ligger i bättre lärarutbildning och fler speciallärare i kombination med studiero. Men en satsning på skolbibliotek kan utgöra en av flera insatser. Tyvärr innehåller dock utredningen detaljregleringar som jag inte tror gynnar läsning optimalt eller skolans användande av resurser totalt sett.   

Utredningen har en daterad syn på hur läsning både ska gå till och möjliggöras. Det kan ifrågasättas att vi i denna digitaliseringens tid i lag ska skriva hur ett skolbibliotek rent fysiskt ska vara utformat. Jag vågar lova att det på alla skolor är självklart att man ska kunna läsa och arbete ostört. Och i de skolor som inte kommer till rätta med detta finns långt större problem än skolbibliotekets utformning.

Möjligheten till läsro ligger för det första i tydliga regler och arbetssätt för studiero generellt. Ett område där den svenska skolan för övrigt har stora problem internationellt sett men där friskolor ligger långt fram, både enligt Skolinspektionens och Svensk kvalitetsindex enkät till skolans medarbetare. Men det är även viktigt att det finns fysiska rum avsedda för särskilt störningsfri aktivitet. Detta ska och borde vara en självklar del på skolor och inget som inte behöver detaljregleras nationellt. Att dessa rum behöver vara i exakt anslutning till själva böckernas hyllor tycker jag däremot inte är så självklart. 

Utredningens detaljorientering fortsätter med regler som exempelvis vem som ska vara chef över biblioteket och hur samarbeten får gå till. Regler som riskerar skapa en för stelbent verksamhet för att möta framtidens stora potential. En framtid som vi inte vet mycket om, mer än att den på kort sikt snabbt kan förändra förutsättningarna för såväl skolan som helhet som läsning specifikt. 

Så låt mig avslutningsvis vara tydlig med att det är självklart att läsförmågan och läslusten ska sättas i centrum. Ju tidigare, desto bättre. Det viktiga borde vara hur man lyckas med denna fråga och inte hur det som skolbiblioteket har att erbjuda praktiskt genomförs. 

Ulla Hamilton 

Vd, Friskolornas riksförbund