Superspridare av demokrati – så varför stänger bibliotek?

Kul att besökarna på ditt bibliotek är helt fantastiska Sonja! Det är de dock inte på mitt bibliotek. Här går besökare och hostar mest hela tiden. Tre eller fler personer sätter sig gärna tillsammans vid någon dator, trots att vi tagit bort och spridit ut stolar jämfört med hur det vanligen ser ut. Både jag och vissa av mina kollegor har sedan epidemins början blivit hostade och nysta rätt i ansiktet när vi försökt hjälpa någon låntagare. Och visst kan man tycka att våra låntagare kring 90 som fortfarande besöker oss (trots att vi gärna levererar böcker hem till dem!) har rätt att ta vilka risker de vill, men utsätter man sig för risker i en pandemi utsätter man automatiskt även andra för risker.

För övrigt är ju inte frivillighet och eget ansvar vad en majoritet av världens smittskyddsforskare rekommenderar, men bibliotekschefen i Mora kanske har lyckats läsa sig till något de missat?

Hej! Jag har följt diskussionerna sedan i våras, och tycker mig se ett mönster. De som står på den ena ytterkanten och med hänförares heta glöd hävdar att ”hålla öppet” är, när man kollar, ofta personer i ledningsfunktion, alternativt inte aktiva medarbetare på bibliotek längre, eller har uppdrag i verksamheter/myndigheter näraliggande bibliotekssfären. Gemensamt för dem är att de i ingen eller mindre grad själva möter många låntagare dagligen och därmed torde känna mindre eller ingen oro för att smittas i sitt arbete. Jag tror alltså inte alls att det är lycka över att slippa ”dryga besökare” utan lättnad. Jag vågar påstå att de flesta av oss som valt att arbeta på bibliotek tycker om besökarna dagligen finner att det ger oss glädje och energi att få arbeta i en verksamhet som betyder så mycket för så många. Men, till skillnad mot det Sonja ser, så ser många av oss en slapp attityd till avstånd och en svårighet att upprätthålla den när man ska visa och instruera de som behöver mest service, tillfällen då man flera gånger dagligen kommer alldeles för nära fysiskt. En del skulle även anse att det är slappare hållning nu än det var i våras.
Jag efterlyser en större förståelse för att medarbetare känner oro och rädsla.
Det är inte utan att det gamla ordspråket som lär komma från Cherokeeindianerna känns aktuellt, ni vet, det som sa ” “Don’t judge a man until you have walked a mile in his shoes”.
Vill samtidigt framhålla att jag inte själv jublar av biblioteksstängningar. Det finns bättre medelvägar att gå anser jag, och tänker på de bibliotek där man löst det så att man får gå in, göra sin grej och gå ut, men inte längre sitta, umgås eller ”hänga, strosa runt på bibblan”.
Vänligaste hej och sköt om er!
/ Monica Linell, bibliotekarie

Instämmer i varje ord och tanke! Som pensionerad biblioteksman kan jag numera inte påverka vad som sker annat än indirekt, men jag är beroende av bibliotekets service för mina förenings- och folkbildande uppdrag, och det vore en smärre katastrof för mig om Ängelholms bibliotek gick samma väg som t ex Båstad gjort. Jag JO-anmälde i våras Lunds UB för att de stängde tillgången till samlingarna. JO brydde sig tyvärr inte om det, och motiverade heller inte avslaget, så jag fick inte veta om ämbetet värdesätter biblioteken mindre än vad Stockholms stad gör. Men allt stöd till förra kollegan i Mora!
Johan Brinck, Ängelholm