Regeringens Läsråd har väckt reaktioner bland landets skolbibliotekarier. ”Irritationen är förståelig”, skriver Karin Linder. ”Den stora frågan för barn och ungas läsning och språkutveckling är när vi får bemannade skolbibliotek för varje elev.”

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

Under Bokmässans två första dagar presenterade regeringen det Läsråd som aviserats sedan länge och som var ett av Läsdelegationens förslag för att stärka läsandet bland barn och unga i Sverige.

Presentationen av Läsrådet presenterades genom snabb kommunikation på sociala medier om hur betydelsefull utnämningen var. Alla var inte lika glada. Flera skolbibliotekarier som till vardags arbetar med läsfrämjande blev förbannade och ifrågasatte vilken nytta ”random kändisar” kunde bistå med för barn och ungas läsande.

Irritationen är förståelig. Hela presentationen av Läsrådet följer den logik som regeringens utnämningar förväntas ha. Man är en viktig person som blir utnämnd till viktigt arbete och i kulturkretsar syns och hörs man därmed i bruset under Bokmässan. I den kontexten är det fullt förståeligt att avsaknaden av professionellt utbildade skolbibliotekarier i rådet blir provocerande.

Men vad ska Läsrådet egentligen göra? Uppdraget är att arbeta för att samla och samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning. Med den skrivningen blir kanske sammansättningen lättare att leva med. Det handlar om att samordna insatser, inte att arbeta med det praktiska hantverket. Det är det senare som de facto gör skillnad för både individ som samhälle och det är det arbetet som så sällan får uppmärksamhet.

Jag vill inte försvara Läsrådsidén för jag är i grunden skeptisk till den typen av manifestationer. Läsrådet är mer en PR-insats som behöver redovisas i slutet av en mandatperiod för att politiker ska kunna ha något att visa upp efter fyra år. En punkt på en power-point vid kommande pressträffar. Det var därför som Svensk biblioteksförening var skeptiskt till förslaget om Läsråd när det presenterades 2018.

Det läsfrämjande arbetet måste i stället bygga på en tydlig ansvarsfördelning och befintliga strukturer, inte kortsiktiga projekt. Det arbetet vilar till stor del på Sveriges folk- och skolbibliotek. Bara om dessa har har möjligheter att göra sitt jobb med hög kvalitet över hela landet kan det bli framgångsrikt.

Läsdelegationen föreslog också att skolbiblioteksverksamheten ska stärkas. Bland annat genom att skolbibliotek ska utredas och att skolbiblioteksverksamhet ska definieras på förordningsnivå. Det är den här frågan som är den viktigaste i deras förslag och som kommer att göra långsiktig nytta och öka den jämlika tillgången till utbildade skolbibliotekarier. När det nu finns en gedigen utredning som grund hade vi hoppats att regeringen skulle ha kommit längre.

Den stora frågan för barn och ungas läsning och språkutveckling är när vi får bemannade skolbibliotek för varje elev. Vi vill se mer substans och mindre show.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

1

Skriv ut