"Vad bibblan behöver är pengar"

I USA leder påtryckningar från politiker till utrensning av böcker på bibliotek – och samma tendens finns i Sverige. Men är det verkligen det största hotet mot biblioteken? frågar sig frilansskribenten Egil Sturk.

I dokumentären The Librarians, som hade Sverigepremiär den 1 december, får vi följa en grupp bibliotekarier som står i skottgluggen i en av kulturkrigets senaste fronter. I delstater som Texas och Florida har nämligen kapitalstarka grupper som Moms for Liberty organiserat kampanjer för att rensa ut “misshagliga” böcker från skolbibliotek för att “skydda barnen från osunda idéer.” Sedan 2021 har 23 000 sådana utrensningar ägt rum, riktade mot böcker om bland annat hbtqi, rasism, diskriminering och minoriteter. Att denna kampanj på något sätt – som gruppens namn antyder – skulle främja frihet är barockt, och dokumentären skildrar bibliotekariernas kamp för att värna åsiktsfriheten mot dessa censurivriga biblioteks-arier.

Enligt Svenska PEN finns tecken på en liknande utveckling i Sverige, och man har därför startat en tjänst där bibliotekarier kan anmäla försök till otillbörlig påverkan. Fackförbundet DIK uppger i en rapport från 2023 att 1 av 10 bibliotekarier upplevt sådana påtryckningar från politiker – där inte minst SD sticker ut – och hela 1 av 4 rapporterar påtryckningar från allmänheten. Mot den bakgrunden är det positivt att biblioteken i Norrbotten mellan den 17 november och 14 december uppmärksammar bibliotekens uppdrag för att främja fri åsiktsbildning och yttrandefrihet genom kampanjen ”Ordet är fritt”. Dokumentären borde ingå i kampanjens fortbildning för bibliotekarier jämte Svenska PEN:s anmälningstjänst.

Men är sådana påtryckningar verkligen det främsta hotet mot bibliotekens verksamhet? För ett tag sedan besökte jag biblioteket i Pajala för en litterär afton med Mikael Niemi. Längst bak i publiken satt en man i 50-årsåldern, som visade sig vara långtidssjukskriven på grund av en ryggskada. Under frågestunden berättade han att han sedan skadan hade besökt biblioteket varje dag, där han fick umgås och förkovra sig i allt från Palmemordet till bygdens historia istället för att bara sitta hemma. Men just idag var han upprörd. Han hade nämligen fått nys om att bibliotekets öppettider skulle minska, och nu krävde han svar från politikerna: varför gör ni såhär? Svaret var symptomatiskt för mitt län: personalbrist.

För som Svensk biblioteksförening visar i rapporten Vid vägs ände har folkbibliotekens finansiering stått still sedan 2014, och vart tionde bibliotek har tvingats stänga sina dörrar sedan dess. Att statsbidraget Stärkta bibliotek (2018–2023) har dragits in leder tillsammans med pressade kommunbudgetar till en urholkning av verksamheten. Filialerna har blivit färre i hälften av länets kommuner i takt med att lokalkostnaderna ökat, och bokbussarnas turer blir allt kortare. Det får störst konsekvenser för glesbygdskommuner och små orter, där de ofta är en av få samlingsplatser, digitala servicepunkter, och kulturinstitutioner med programverksamhet som gynnar det lokala kulturlivet.

Så yttrandefrihet i all ära, men vad bibblan behöver är pengar. För vem kan hålla låda på tom mage?

Egil Sturk
Frilansskribent