Var är visionerna i Stockholm?

13 apr 2021 • 4 min

Våra nordiska grannländers huvudstäder har fått nya stadsbibliotek och nationalbibliotek under årens lopp, men inte Stockholm. Varför, frågar sig Mats Myrstener.

Mats Myrstener

Jag har under åren skrivit en lång rad artiklar och debattartiklar om folkbibliotek. Som forskare har jag ägnat stor möda åt Stockholms stadsbiblioteks historia, men även åt Hudiksvalls och Eskilstunas stadsbibliotek. Men luften gick ur mig när Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt med ett pennstreck plötsligt slängde planerna på ett nytt stadsbibliotek i papperskorgen 2007.

Det vinnande bidraget Delphinium av tyska arkitekten Heike Hanada skulle med många våningar tornat upp sig i backen bakom Asplundhuset, ungefär där de fyra tillbyggnaderna ligger idag (med administration, före detta Internationella biblioteket, m m). Kanske inte det optimala läget, där kan jag förstå kritiken – för mig hade det nya huset gärna fått placeras någon annan stans i Stockholm, så hade Asplundhuset kunnat bli filial på Norrmalm. Men som sagt, hela förslaget försvann plötsligt i papperskorgen, motivationen var att det överskridit sin budget.

Att förslaget tillkom får tillskrivas stadsbibliotekarien Inga Lundéns förtjänst. Det var en kompromiss gentemot de som absolut inte kunde tänka sig att Asplunds bygge från 1928 skulle få någon konkurrent. Sedan förslaget godkänts och vunnit pristävlingen, skrevs det ner fullständigt av de två ledande arkitekturskribenterna i Stockholm: Ola Andersson i SvD och Eva Eriksson i DN.

Kulturborgarrådet fick plötsligt kalla fötter, och pengarna från stadsbiblioteksbygget togs efter en revision och användes i stället för att fylla hålen i två stora arenaprojekt: Friends Arena i Solna, och Tele2-Arena vid Gullmarsplan. ”Överskridit budget”!? Frågan inställer sig förstås: Att överskrida budgeten har väl aldrig hindrat något stort bygge i Stockholm någonsin, tvärtom? Tänk bara på stadshusbygget på 1930-talet som tog tio år att slutföra och överskred budgeten maximalt, till kommunpolitikernas förfäran?

Och därmed försvann nog, menar jag, möjligheten att göra något stort för bibliotekssaken i Stockholm och Sverige under överskådlig tid. Asplundhuset är från 1928, och ansågs redan tio år efter att det byggdes vara för litet för det stora behovet. Och det används fortfarande som stadsbibliotek, snart 100 år senare! (Och Kungliga biblioteket fyller snart 150 år.) Våra nordiska grannländers huvudstäder har fått nya stadsbibliotek och nationalbibliotek under årens lopp, men inte Stockholm. Varför?

Stockholms stadsbibliotek från 1928 skulle passa bättre som biblioteksmuseum eller en filial till ett nytt stadsbibliotek, tycker Mats Myrstener. Foto: Esther Westerveld

Visst har man i stället satsat på de 40 filialerna i förorten till Stockholm. Senast till exempel Sjöstaden och Kista, samt en stor ombyggnad av Medborgarhusets bibliotek. Men ändå? Efter fiaskot 2007 talade man sturskt om att införliva de låga basarhusen på Sveavägen nedanför Stadsbiblioteket, som är kebab- och hamburgerbarer idag. Eller de fyra ”lamellhusen” mot Odenplan. När Slussen började renoveras så utlovades först ett nytt bibliotek där. Men icke.

Trots att invånarantalet innanför tullarna i Stockholm åtminstone fördubblats sedan 1928, så har mycket få nya bibliotek tillkommit (utom möjligtvis det lilla t-bane-biblioteket vid Östermalmstorg, som dock är i minsta laget). Gamla stan fick ett eget bibliotek på 1930-talet men det är nu också nedlag. Kulturhusets läsesalong var en fantastisk tillgång när det kom på 1970-talet, men har flyttats otaliga gånger och naggas nu alltmer i kanten av andra verksamheter i huset. När det byggdes var det med biblioteket i centrum. Så är det inte längre.

Jag vet inte vilken standard skolbiblioteken i Stockholms innerstad håller? Tanken var från början att de (främst gymnasier och högskola) skulle använda sig av de stora biblioteken som Stadsbiblioteket och Kungliga biblioteket som studiesalar. Idag håller det naturligtvis inte längre att resonera så. Bibliotek och skola har alltid hört ihop sedan sockenbibliotekens tid på 1800-talet. Men idag?

Följden har blivit att utlånen från folkbiblioteken sjunkit år för år. En ond spiral som lockat kommunpolitikerna att ytterligare nedskära på bibliotekens anslag. Följden har blivit främst större elektroniska hemsidor och så kallade meröppna bibliotek, det vill säga bibliotek utan personal. Bibliotekarien som en gång i tiden var pedagog och jämfördes med en skollärare har nu blivit springpojke och springflicka där mest tid går ut på att förmedla boklån, hålla ordning och städa bokhyllor.

Folkbiblioteken hade i början av 1900-talet rykte om sig som ”värmestuga” och ”tillhåll för kvarterets buspojkar”. De hade en klasstämpel som pionjären Valfrid Palmgren försökte tvätta bort. Idag verkar den klasstämpeln ha kommit tillbaka, efter storhetsåren på 1960- och 1970-talen. Sverige har fortfarande väl utbyggda folkbibliotek, men många filialer har lagts ner sedan 1990-talet, och fler lär följa. Många kommuner (som Lidingö för att ta ett närstående exempel) har bara ett enda folkbibliotek i kommunen (och detta enbart för att man tvingas följa den alltför urvattnade bibliotekslagen). Majoriteten av svenska grundskolor saknar bibliotek och utnyttjar i stället de alltmer ansträngda stads- eller kommunbiblioteken.

Nej det ser inte alls bra ut. Man kan bara instämma med pionjären Valfrid Palmgren (helt okänd idag för de flesta svenskar) som på sin tid menade att ett kultur- och kunskapsland som Sverige skulle vara historielöst utan sina bibliotek. Som en simmare som bara trampar vatten. Folkbiblioteken kan användas till mycket (och görs så, ibland till överdrift) men läggs de ner så går de knappast att återuppbygga. I själva verket borde de vara skolans förlängda arm. I Svenska förläggareföreningens rapport, Läsandets årsringar läser jag till exempel att bara en tredjedel av svenska grundskolor/gymnasier har ett bibliotek. Under 2000-talet har antalet folkbibliotek minskat med 25 procent. Den totala fysiska utlåningen har minskat med närmare 7,9 miljoner lån sedan 2015 och blivit 20 procent färre på tio år.

Och Stockholm vore värt ett nytt stort stadsbibliotek. Asplundhuset fungerar bra som biblioteksmuseum, men knappast i nuvarande skick som ett modernt kunskapscentrum för den läsande och studerande allmänheten. På ett stadsbibliotek i en europeisk huvudstad måste man ställa mycket högre krav än så. Inte på bara det estetiska och historiebevarande som nu görs. Det är bara att blicka utomlands, till exempelvis Amsterdam, för att se skillnaden.

I mars 2012 togs ett utredningsbeslut i fastighetsnämnden och kulturnämnden om att utreda behovet av upprustning och utveckling av Stadsbiblioteket. Nu har det snart gått tio år, och vad har hänt, politiker. Var är visionerna?

Text: Mats Myrstener, författare, journalist och bibliotekarie

3 kommentarer

  1. Bra skrivet. Håller med dig. Vad säger nuvarande stadsbibliotekarien o personalen ? En bra plats förutom slussen skulle vara Hammarby sjöstad.
    Tyvärr känns inte det nya bibl på Medborgarplatsen bra. Hur kommer det sig att man flyttar fr den gamla platsen för att ge plats för kommersialismen? Helt obegripligt. Dåvarande platsen var byggd som bibl o hyllorna är kulturskyddade. Om inte det privata hade fått breda ut sig i medborgarhuset hade ett nytt stadsbibliotek kunnat bli verklighet där.

    1. En plats i Stockholm skulle tomten, där St Eriks ögonsjukhus tidigare låg – Polhemsgatan 50 / Fleminggatan, ha varit. Det är möjligt att adressen har diskuterats, men för ett antal år sedan bestämdes att där skulle byggas bostäder. Synd med tanke på det centrala läget. Det hade blivit en utmärkt lösning för ett stadsbibliotek.

  2. Här kan vi blicka österut, till Helsingfors. Dels för att staden vågat satsa på ett helt nytt bibliotek i centralt läge, fyllt med aktiviteter och möjligheter. Och dels för att all verksamhet inte nödvändigtvis behöver koncentreras till ett ”stadsbibliotek”. Huvuddelen av administrationen och de största bokmagasinen behöver inte ligga i de mest centrala läget. En större administrativ bibliotekshub skulle kunna lokaliseras till en närförort med goda pendlingsmöjligheter, ett nytt stort bibliotekshus med aktivitetsmöjligheter borde uppföras i centralt läge och Asplundhuset borde kunna användas som en större filial och biblioteksmuseum. Varför inte flytta barn- och ungdomsavdelningarna till basarerna där lokalerna kan anpassas efter verksamheten, och inrätta ett museum i nuvarande barnavdelningen.

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Nyheter

KB: EU-förslag om AI kan hota yttrandefriheten

Förslag till ny EU-lagstiftning kan hämma användningen av artificiell intelligens och skada yttrandefrihet och konstnärlig frihet, varnar KB i ett remissyttrande. Regeringen uppmanas samtidigt att påskynda beredningen av andra frågor.

5 jul 2021 • 2 min

Debatt

Finansiering och politisk vilja är av fundamental vikt

Samtidigt med en ny pliktlagstiftning behövs svar om hur materialet ska göras tillgängligt. ”Om bibliotekssektorn ska kunna använda digitaliseringens möjligheter krävs både en politisk vilja och en långsiktigt hållbar finansiering", skriver riksbibliotekarie Karin Grönvall.

30 jun 2021 • 3 min

Nyheter

"Det är ett angrepp på demokratin"

53 svenska folkbibliotek har drabbats när Micromarc-systemet slagits ut. Ett angrepp på demokratin som motiverar en framtida dialog om beredskap och skydd, anser biblioteksföreträdare Biblioteksbladet talat med.

28 jun 2021 • 3 min