Lika självklart som att kritiskt kunna granska nyheters innehåll och ursprung behöver vi veta hur AI och algoritmer fungerar, skriver Karolina Andersdotter. ”Om vi lär oss om AI kan vi förstå och sortera nutiden."

Står vi inför en ”gemapokalyps”, eller inför allt bättre möjligheter att hantera data och vardagens utmaningar med hjälp av AI, artificiell intelligens? Dystopierna är, som Tommy Bildström skriver framträdande i media och litteratur. Mer sällsynta är beskrivningarna av AI som en del av internationell, hållbar utveckling (men de finns, till exempel örlogskapten Data i Star Trek eller Lundaforskares nyliga upptäckt att AI-stödd granskning vid mammografi kan ge säkrare och snabbare svar).  Narrativet spelar roll, det är en mänsklig strategi för att förstå och sortera världen och genom detta skapa samtiden.

Ord, meningar och meningsskapande vecklas ut framför oss i en rasande takt och vi hinner knappt med att läsa en artikel eller se ett inlägg i sociala medier innan nästa pockar på vår uppmärksamhet.

En av de uppgifter som bibliotekarier har är att hjälpa människor att förstå och sortera världen och i möjligaste mån skapa samtiden. Biblioteken och bibliotekarierna befinner sig även i AI-frågan i den mycket intressanta skärningspunkten mellan teknik, samhälle och människa.

I denna skärningspunkt förmedlar bibliotekarien information åt olika håll:

Användaren lärs att navigera och kritiskt granska ett förändrat medielandskap. Data om användningen av biblioteket används för att utveckla det som digital och fysisk plats och för att göra kataloger och samlingar mer tillgängliga. Förståelse för och inställning till AI både inom professionen och hos användarna samlar etiska och politiska perspektiv som informerar forskare, teknologer och lagstiftare om hur de bör tänka när de driver och reglerar AI-utvecklingen.

För bara några år sedan låg AI i utopifacket i bibliotekens verktygslåda. I Demokratins skattkammare nämns AI som en nyckel för att göra det lättare att söka och använda information, i synnerhet kulturarvet. Denna roll består KB:s digitala labb. Men AI i övrigt? Dystra rubriker om hur ChatGPT gör det enklare att fuska och missförstå både i grundskola och högre utbildning. Chatboten kan till och med förtjänstfullt skapa fejkade referenser för vetenskapliga artiklar – formen är rätt men innehållet obefintligt. Det är som rovtidskrifternas låtsasgranskare i kubik. Kanske är det där kärnan i problemet ligger.

Världen ska bli bättre, men den ska samtidigt inte bli sämre. Olika värden finns i vågskålarna.

”Gemapokalypsen” är en liknelse som ibland dyker upp när AI diskuteras. Metaforen formulerades av filosofen Nick Bostrom och går ut på att en AI som får i uppdrag att skapa gem i längden kan orsaka apokalypsen när världens resurser omleds till produktionen och AI:n lär sig att hindra människor från att stänga av maskinen eftersom gemproduktionen prioriteras över allt annat. Eller rättare sagt: AI:n har inga andra prioriteringar eftersom den är skapad för ett syfte. Som AI-forskaren Eliezer Yudkowsky uttryckte det: ”AI:n varken hatar eller älskar dig, men du består av atomer som den kan ha annan användning för.”

Balansen mellan möjlighet och hot, utopi och dystopi, är central när AI studeras inom samhällsvetenskap och humaniora. Världen ska bli bättre, men den ska samtidigt inte bli sämre. Olika värden finns i vågskålarna.

Kunskap om AI är inte en specifik bibliotekariekompetens – för att bibliotekarier tryggt ska kunna verka i den skärningspunkt de befinner sig i (vare sig de vill det eller ej) så behövs utökad kunskap om AI. Medie- och informationskunnighet lyfts fram av aktörer som Unesco, Statens medieråd och Svensk biblioteksförening som ett paraplybegrepp för flera olika kompetenser såsom digital kunnighet, nyhetskunnighet och yttrandefrihets- och informationsfrihetskunnighet.

I denna samling kompetenser bör nu även AI ha sin självklara plats. Precis som vi behöver kunskap om hur nyheter produceras och sprids för att kritiskt kunna granska dess innehåll så behöver vi veta hur AI och algoritmer fungerar för att förstå och utvärdera  nyhetsflöden och sociala medier, vår bilkörning, inkommande telefonsamtal och hemtentors originalitet.

Men precis som att man inte behöver vara jurist för att förhålla sig till och kritiskt granska upphovsrättslagen så behöver man inte vara AI-expert för att förhålla sig till och kritiskt granska tillämpningar av AI. Däremot behöver man en grundläggande förståelse och förhållningssättet  digitalt först med användaren i fokus är tillämpbart även i AI-frågan: bibliotekariernas roll i det livslånga lärandet är viktig för att låta människor i alla livets skeden ta del av och förstå ny teknologi.

Hur kan vi då lära oss det vi behöver veta om AI? För den som uppskattar självstudier finns många resurser tillgängliga på nätet, bland annat på Digiteket (som också lyfter in biblioteksperspektivet i sitt material). En annan möjlighet kan vara att arrangera en studiecirkel kring någon av de lärresurser som finns tillgängliga. Detta var något som strax över hundra svenska bibliotekarier provade att göra under 2021.

Det började som ett meddelande på Biblist. Fanns det någon som ville göra kursen Elements of AI tillsammans och samtidigt diskutera AI ur ett biblioteksperspektiv? Det fanns det och efter lite planering genomfördes en studiecirkel via videolänk där representanter från många bibliotekstyper samlades och diskuterade onlinekursens innehåll (som drog åt det matematisk-tekniska) och olika tillämpningar och frågeställningar inom biblioteksverksamheter.

För några (mig själv inkluderad) var det nog en utmaning att återvända till gymnasiematematiken för att förstå grunderna till AI, men samtidigt var det också en lättnad att verktyg som framställs som ”automagiska” ibland faktiskt inte är mer komplicerade än matte B och ett innehållsrikt dataset (till exempel en bibliotekskatalog). Det kan också vara en lättnad att inse att AI inte alltid representeras av extremerna. Steget mellan självkörande bilar och förbättrade antiblockeringssystem (ABS har funnits i bilar i årtionden och görs kontinuerligt bättre, numer med hjälp av AI) är långt.

Om vi lär oss om AI kan vi förstå och sortera nutiden för att skapa meningsfulla narrativ och verktyg för samtiden. Kanske kan denna kunskapsinsats också leda till att vi förebygger gemapokalypsen.