Det här måste (morgondagens) bibliotekarier kunna

Viktigast idag och i framtiden är att förstå idén och syftet med biblioteket, och att omsätta förståelsen i konkret verksamhet. Då kommer bibliotek att medverka till positiv samhällsförändring, skriver Fredrik Hanell.

Essän är publicerad i Biblioteksbladet 2/2026, Numret om utbildning

Vad måste morgondagens bibliotekarier kunna? För att besvara en sådan fråga behöver vi ägna oss åt något så vanskligt som att försöka blicka in i framtiden och föreställa oss hur omvärlden – socialt, politiskt och tekniskt – kommer att utvecklas. Helst ska ett sådant framåtblickande inte enbart se till vad som sker i dag och den pågående samhällsutvecklingen utan också rikta blicken mot ett bredare spektrum av möjliga framtider.

När jag själv studerade biblioteks- och informationsvetenskap i början av 2000-talet hördes fortfarande ekot av 1990-talets tal om cybrarians och det fanns en stark tro på en arbetsmarknad inom en bredare informationssektor. Som förberedelse inför en sådan framtid fick vi bland annat lära oss att konstruera digitala ämnesportaler, bygga relationsdatabaser och arbeta i projektform. De flesta av oss arbetade sedan som bibliotekarier. Själv blev jag skolbibliotekarie, till stor del tack vare en kommuns särskilda satsningar på skolbiblioteksverksamhet och bemannade skolbibliotek kring mitten av 2000-talet. Den breda, generella kompetens jag fått med mig från utbildningen var till god hjälp, inte minst de kunskaper om verksamhetsutveckling och -ledning vars värde blev tydligt först efter utbildningen. Samtidigt fortsatte den digitala utvecklingen att accelerera.

Nyfiken på mötet mellan nya digitala redskap och traditionella utbildningspraktiker sökte jag mig vid 2010-talets början tillbaka till akademin och påbörjade ett avhandlingsprojekt om hur informationslitteracitet kom till uttryck i den digitala studievardagen vid en lärarutbildning. I rollen som lektor i biblioteks- och informationsvetenskap har jag genom åren varit en del av hundratals studenters utbildningsmiljö. När jag nyligen i rollen som prefekt hållit avslutningstal vid examensceremonier märker jag att jag talar om den hotade demokratin och om bibliotekens viktiga roll som aktörer i ett demokratiskt samhälle, på ett sätt som jag inte känner igen från 20 år tidigare då jag själv var student.

Blickar jag tillbaka på de tre decennier jag verkat inom akademi och bibliotekssektor framstår tre skeenden som särskilt viktiga för den professionella resa jag, och många med mig, genomfört: skolbibliotekens professionalisering, den accelererande digitaliseringen och den politiska utvecklingen. När jag avslutade utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap anade vi konturerna av vad den pågående digitaliseringen skulle föra med sig, medan den gradvis mer framskjutna rollen för skolbiblioteken inte diskuterades lika aktivt. Den bredare samhälleliga utvecklingen med en ytterhöger på frammarsch, ett krig i Europa och ett mer auktoritärt USA tror jag få kunde föreställa sig.

Vad kan framtiden tänkas bära med sig, och vilka skeenden kommer att prägla den professionella resan för dagens och morgondagens studenter?

Låt mig peka på fyra sannolika framtidsscenarion, som kan komma att realiseras helt eller delvis, och i varierande grader av samspel: den liberala demokratins tillbakagång, bibliotekens ökande betydelse för beredskapen, framväxten av artificiell generell intelligens och skolbibliotekens fortsatta professionalisering. Tre av scenarierna grundas
i internationella samhällstrender medan den fjärde är specifikt svensk. Samtliga scenarion medför dock betydande konsekvenser för bibliotekssektorn och för vad morgondagens bibliotekarier behöver kunna.

Liberala demokratins reträtt

Den liberala demokratin kan på många sätt betraktas som mänsklighetens mest värdefulla skapelse. Denna den mest utvecklade och krävande formen av demokrati inbegriper fria och rättvisa val, men också en fungerande rättsstat, ett oberoende rättsväsende, yttrandefrihet och rättigheter för minoritetsgrupper. Utvecklingen över tid visar emellertid på den liberala demokratins tillbakagång.

V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet uppmätte under 2025 den lägsta genomsnittliga nivån för liberal demokrati i Europa sedan murens fall. På andra sidan Atlanten har USA med Trump som president tappat historiska 24 procent på V-Dems demokratiindex under ett år, mer än något annat land i modern historia, och landet beskrivs nu som en elektoral demokrati, där flera fri- och rättigheter inskränks. I Sverige höjs röster som varnar för snabba och bristfälligt förberedda förändringar av lagstiftningen i en mer repressiv riktning.

Dessa tendenser i samtiden pekar mot en möjlig framtid där biblioteken behöver spela en mer aktiv roll som demokratifrämjande institutioner. Tänker vi oss att de ska bidra till en positiv samhällsförändring medför detta att morgondagens bibliotekarier både behöver kunna värna den höga legitimitet som biblioteken idag åtnjuter, och samtidigt bli bättre på att vara inkluderande och relevanta för fler.

För att uppnå dessa mål kan mer tid behöva läggas på programaktiviteter som aktivt engagerar olika grupper i samhället, exempelvis prioriterade grupper som personer med annat modersmål än svenska eller nationella minoriteter, men också de som idag ogärna använder biblioteken. Ett sådant arbete behöver präglas av en blick för kollektiva lösningar, en förståelse för olika gruppers och individers autonomi och egenart, och ett bibliotek som erbjuder utrymme för nya former av organiserad delaktighet; låt oss kalla det gräsrotsdemokrati.

När den liberala demokratin, som kombinerar majoritetsstyre med individuella rättigheter, utmanas behöver också bibliotekarier bli ännu bättre på att argumentera för biblioteket som demokratifrämjande institution och kunna bemöta politiska krav på inskränkningar av minoriteters rättigheter. Detta kräver en stark profession som bottnar i en stark professionsetik.

Bibliotekens betydelse för beredskapen

Vi lever i en orolig omvärld där fundamenten för den världsordning som ansetts gälla sedan andra världskriget börjat krackelera. Föreställningar, som att länders gränser inte får ändras med militära medel eller att USA är en pålitlig allierad för Europa, har ställts på ända. Snabba geopolitiska förändringar, framdrivna av ledare med auktoritära tendenser, kan markera slutet för en historisk era som präglats av en föreställning om en världsordning där den starkes rätt inte gäller oinskränkt. Den alltmer oroliga och osäkra omvärlden har medfört att Sverige lagt om utrikespolitiken, anslutit sig till Nato och inlett ett omfattande arbete för att stärka beredskapen.

Forskning gjord av kollegor vid Linnéuniversitetet och Lunds universitet visar att svenska myndigheter ännu inte fullt ut identifierat biblioteken som en viktig del av den svenska krisberedskapen, men centrala aktörer från bibliotekssektorn argumenterar för en tydlig och utökad roll för biblioteken när det gäller beredskapsarbetet. Biblioteken ges här en viktig roll inom totalförsvaret, och ska i samarbete med bland annat kommuner och statliga aktörer tillgodose människors informationsbehov vid kriser eller krig, genom att erbjuda tillgång till nyheter, litteratur, forskning, och samhällsinformation. Biblioteken ska också stärka befolkningens källkritik och förmåga att stå emot desinformation, tjäna som mötesplatser och bidra till trygghet i lokalsamhället, samt erbjuda tillgång till fungerande kommunikationskanaler.

Flera av de arbetsuppgifter som biblioteken förväntas ta sig an i tider av kris eller krig ligger i linje med dagens biblioteksarbete. Men det finns kritiska röster som varnar för konsekvenserna när biblioteken blir en del av totalförsvaret och den nationella säkerhetspolitiken. En oro gäller hur bibliotekens uppdrag att främja fri åsiktsbildning och rätten att fritt inhämta information ska kunna förenas med krav på att biblioteken tar ett större ansvar för nationell säkerhet. Morgondagens bibliotekarier kan därför behöva navigera mellan bibliotekets demokratifrämjande uppdrag och nationella krav på att förmedla sanktionerad samhällsinformation och arbeta för ökad informationskontroll. När individens rättigheter ska vägas mot nationella säkerhetsintressen ställs nya krav på bibliotekens arbetssätt och på bibliotekariers professionsetik.

Framväxten av AI

Hittills har AI-modeller kunnat användas och uppvisa ”intelligens” endast inom avgränsade områden. En av de tidigaste och mest populära AI-modellerna, ChatGPT, är bra på att generera text. Andra AI-system kan flagga misstänkta finansiella överföringar eller identifiera avvikelser på röntgenbilder. Inget av dessa nutida exempel kan emellertid konkurrera med den mänskliga intelligensens mångsidighet. Artificiell generell intelligens (AGI) kan däremot, i teorin, matcha eller överglänsa mänskliga förmågor inom i princip alla områden där man kan applicera den mänskliga hjärnans kognitiva förmågor, utan specifik träning för varje enskild uppgift. AGI har varit ett mål för AI-forskningen sedan 1950-talet och från flera av dagens ledande AI-företag talas det nu om att AGI kan bli verklighet inom ett par år.

I en möjlig framtid kommer AGI att få en allt större påverkan på samhällsutvecklingen, med ökande grad av automation och ett minskat behov av mänskligt arbete när det gäller repetitiva arbetsuppgifter. Problemlösning, sokratiska diskussioner och skräddarsydda studieupplägg kan erbjuda nya former av lärande, samtidigt som AI-genererat innehåll och AI-baserade sökningar i ökande grad präglar vårt tänkande och vår världsbild. När AI genomsyrar alltmer av samhället behöver framtidens bibliotek kunna bidra till en bättre samhällelig förståelse för AI, där AI-litteracitet blir en självskriven komponent av medie- och informationskunnighet (MIK). Här blir det centralt att förstå promptande och samhällelig potential samtidigt som ett kritiskt förhållningssätt till AI-skapande upprätthålls.

På ett djupare plan väcker AI frågor om vad det är att vara människa, och hur vi ska förstå och värdera kunskap, konst och bildning. Mot denna bakgrund behöver morgondagens bibliotekarier kunna arbeta i linje med den typ av kunskapsideal som bland annat Jonna Bornemark lyfter fram (se t ex Horisonten finns alltid kvar: Om det bortglömda omdömet) där värdet av både förnuft och omdöme erkänns. Vid sidan av det rena logiska tänkandet, som framtidens AGI kan utföra bättre än människor, rymmer omdömet bland annat en mänsklig förståelse och empati, kunskap som är central ur ett professionsetiskt perspektiv och när det gäller bemötande och service.

Morgondagens bibliotek bör också kunna erbjuda en dellösning på den alltmer akuta principiella frågan: ska de stora techföretagen forma samhället, eller ska användning och utveckling av AI vara en angelägenhet för kollektivt demokratiskt beslutsfattande?

Skolbibliotekens professionalisering

Om dagens högstämda politiska retorik om skolbibliotekens betydelse, som hittills står i skarp kontrast till relativt blygsamma satsningar, leder till att kommande regeringar går från ord till handling kommer skolbiblioteken i framtiden att bemannas av betydligt fler bibliotekarier. Kafkas lätt pretentiösa sentens, ”En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss”, gällde bokens förmåga att bryta igenom ett psykologiskt tillstånd. Morgondagens läsfrämjande skolbibliotekarie behöver först och främst navigera genom ett stormande och brusande digitalt medielandskap och finna nya vägar till läsning. Här kan fördjupade kunskaper inom pedagogik, förmedling och berättande leda långt. Samtidigt bör skolbibliotekets positioner stärkas när det gäller arbete med MIK (inklusive AI-litteracitet), demokratifrämjande och den bildning som inte enkelt kan kvantifieras genom internationella kunskapsmätningar.

För att förbereda morgondagens bibliotekarier på ett brett spektrum av möjliga framtider bör utbildningarna fortsätta med att erbjuda en bred, generell kunskapsbas. Men utifrån de framtidsscenarion som skisserats bör utbildningarna också ägna särskild uppmärksamhet åt tre centrala områden: förmåga att organisera engagerande programaktiviteter för fler och att väcka lust till läsning och lärande; förmåga att argumentera för bibliotekets demokratifrämjande uppdrag och balansera olika intressen; och förmåga att främja AI-litteracitet och en demokratisk utveckling av AI. Inom samtliga områden bör morgon-dagens bibliotekarier bära med sig den humanistiska bildningens ideal och empati i mötet med andra människor.

Det viktigaste en bibliotekarie behöver kunna, idag och i framtiden, är till syvende och sist att förstå idén och syftet med biblioteket, och att omsätta denna förståelse i konkret biblioteksverksamhet. Om vi som idag utbildar morgondagens bibliotekarier bär med oss detta credo, i mötet med de som studerar biblioteks- och informationsvetenskap, kommer morgondagens bibliotek också att kunna bidra till positiv samhällsförändring.

Fredrik Hanell
Forskare och lärare i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet.