Shared reading kräver rätt litteratur

27 okt 2023 • 6 min

August Strindberg, James Joyce och Virginia Woolf är bland de mest lästa författarna när biblioteken ordnar grupper för social läsning.

Förutsättningarna för folkbiblioteken påverkas ständigt av samhällets förändringar. Det skapar nya utmaningar, förväntningar och behov, och detta påverkar även de litteraturförmedlande insatserna.

Länge riktades de helt mot individens behov av enskild läsning, vilket ur ett historiskt perspektiv var naturligt eftersom en stor del av befolkningen saknade tillgång till böcker. Det blev en del av det moderna projektet under 1900-talet när folkbiblioteken byggdes upp för att ge alla medborgare jämlik tillgång till litteratur.

Ensamläsandet stod i centrum och det sociala läsandet – det vill säga aktiviteter där läsare möts och läser tillsammans eller kommunicerar om litteratur och läsupplevelser – gavs inte mycket utrymme.

Ansvaret för det lades i stället hos studieförbunden, men litteraturcirklar fick aldrig någon framträdande position där, trots att den legendariske folkbildaren Oscar Olsson, ”studiecirkelns fader”, i början av 1900-talet propagerade starkt för skönlitteraturens värde i bildningsarbetet. Antalet privatorganiserade bokcirklar växte dock från 1920-talet och framåt, och bokhandeln startade på 1930-talet den typ av lånebiblioteksliknande abonnemang som fortfarande finns under beteckningen läsecirklar.

Under 1940-talet var antalet bok-/läse-/litteraturcirklar (beteckningen skiftar) stort i Sverige, sannolikt betydligt större än i dag. Synen på de privata cirklarna och bokhandelns cirkelverksamhet var dock mycket negativ från författarhåll, eftersom litteraturen som användes ofta var av utländskt ursprung och ansågs ha bristande kvalitet. Mer svensk litteratur efterlystes och gärna ”klassikercirklar”.

År 1945 genomfördes till och med en debatt mellan författare och bokhandlare under rubriken ”Läsecirkeln – en kulturfara?”, vilket känns lite märkligt i dag. Men den negativa inställningen till bokcirklar levde kvar länge och på folkbiblioteken var cirklarna mycket sällsynta.

Någonstans runt millennieskiftet började den generella attityden till bokcirklar att svänga. Samtidigt betonades folkbibliotekens sociala roll allt mer, vilket ledde till att deras litteraturförmedlande arbete successivt breddades och gav utrymme för socialt läsande. Folkbiblioteken organiserar numera en stor mängd olika socialt inriktade aktiviteter med fokus på skönlitteraturen och författarbesöken är många.

I många kommuner erbjuds så kallade bokcirkelkassar med litteratur i cirkeluppsättning. De flesta bibliotek härbärgerar egna bokcirklar och den verksamheten har stadigt vuxit i volym sedan 2007 då biblioteksstatistiken började redovisa siffror om detta. På många håll har man genomfört projekt av typen Hela staden läser eller Länet läser.

Bokcirklar är dock en dyr verksamhet om mötena ska ledas av en bibliotekarie. Den kraftiga ökningen av antalet cirklar bygger på att många av dem har sina möten i bibliotekets lokaler och får tips om cirkelböcker av personalen, men i övrigt klarar sig på egen hand.

Biblioteken har alltså lämnat över mycket av ansvaret till deltagarna själva. Det innebär att resurserna kan koncentreras till sådana cirklar som av olika skäl inte klarar sig utan hjälp, till exempel i uppsökande verksamhet bland deltagare på äldreboenden eller bland läsovana.

I det arbetet finns alltid behov av nya metoder och en sådan är Shared reading. Detta är en metod för högläsning och diskussion i grupp av skönlitterära texter som utvecklades under 1990-talet av den engelska litteraturvetaren Jane Davis. Hon skapade The Reader Organisation i Liverpool, som i dag utgör navet för arbetet med Shared reading.

En lokal Shared readinggrupp leds med ganska fast men samtidigt varsam hand av en läsledare, som både väljer texter och leder diskussionerna. Gruppen läser endast under mötena och man läser högt, samtidigt som alla deltagare har texten framför sig på papper – vilket betyder att även de med bristande läsförmåga kan delta.

Oftast läser man nya texter vid varje möte och därför används främst korta noveller, romanutdrag eller lyrik. De flesta grupper brukar kombinera en prosatext och en dikt, kanske med ett gemensamt tema.

Metoden bygger på en känslomässigt inriktad läsart med fokus på de spontana tankar och känslor som dyker upp hos deltagarna under högläsningen. Deltagarna vet inte i förväg vilken text de kommer att läsa och läsledaren brukar undvika att ge information före läsningen om till exempel när den skrevs eller av vem, för att inte styra deltagarna. Det är texten som ska stå i centrum.

På ett ideologiskt plan betonar Shared reading allas demokratiska rätt till litteraturen, med en tilltro till läsningens och litteraturens förmåga att stärka människors möjligheter att förstå sin situation och förändra sina liv. I Storbritannien har man fokuserat mycket på att finna människor i olika typer av socialt utanförskap, och organiserat grupper bland människor med psykisk ohälsa, fängelseinterner, långtidsarbetslösa, sjukskrivna, hemlösa och ensamma äldre.

Även om Shared reading inte definieras som biblioterapi finns likheter och metoden har vuxit fram i en tid då intresset för litteraturens roll för vårt känsloliv blivit allt större. Detta betyder dock inte att texter som används bör beröra eventuella problem bland deltagarna, och läsledaren är ingen terapeut. Tvärtom – man ska välja texter som bedöms som allmänt intressanta och läsvärda. Bra litteratur, helt enkelt, gärna klassiker. Metoden har generellt sett en stor tilltro till läsarens förmåga att ta sig an även språkligt och litterärt krävande texter.

Shared reading introducerades i Sverige vid ett seminarium i Uppsala 2017 och sedan dess har mer än 500 personer genomgått tredagarskursen Read to Lead, vilket krävs för att bli läsledare. Ett par studieförbund har SR-grupper, men intresset har varit stort framför allt bland bibliotekarier och de flesta utbildningar har hittills skett på initiativ av regionbiblioteken.

Från början användes metoden främst bland vuxna men på senare tid har intresset ökat bland barn- och skolbibliotekarier för Shared reading bland yngre. Vissa SFI-lärare har också startat grupper och intresset växer inom skolvärlden.

För att metoden ska fungera krävs bra litterära texter. Tillsammans med en grupp nordiska kolleger utgav jag 2022 forskarantologin, Shared Reading i Skandinavia, som belyser arbetet med metoden i våra länder. Syftet med min studie här var just att se hur arbetet med att välja texter går till, vilka texter svenska läsledare uppskattar och vad som kännetecknar dem. Bland annat uppmanades de att ge tre exempel på konkreta prosatexter och tre exempel på dikter som de gärna använder för att de fungerar bra.

Resultaten visar att läsledarna ofta väljer svensk originallitteratur, framför allt litteratur skriven 1900–1950. De flesta prosatexter har mänskliga relationer eller människors tankar, känslor och inre liv som centrala teman och en mycket stor andel av dikterna är att beskriva som centrallyrik.

Prosatexter med ett öppet slut uppskattas mycket, där det aldrig riktigt blir någon upplösning av ett skeende, där man aldrig riktigt får veta hur det går eller där det aldrig ges någon förklaring till varför personerna i texten agerar som de gör. Detta skapar ett brett tolkningsutrymme och många funderingar och frågor under läsningen, vilket i sin tur innebär bra förutsättningar för diskussion.

Det finns också vissa speciellt uppskattade författarskap. Bland författare till svensk originalprosa bör nämnas Tove Jansson, där särskilt Berättelsen om de osynliga barnet (1962) och Sommarboken (1972) används mycket. Selma Lagerlöfs berättelse Bortbytingen (1915) är mycket populär, likaså Hjalmar Söderbergs Pälsen (1898) och Pär Lager- kvists Far och jag (1924).

Av August Strindberg används ofta kapitlet Johan och muttrarna ur Tjänstekvinnans son I (1886) och novellen Ett halvt ark papper (1903). En uppskattad nutida författare är Jonas Karlsson, vars noveller ofta har öppna slut och fokuserar på huvudpersonens inre tankar och känslor. Särskilt Den perfekte vännen (2009) används ofta.

Bland utländska prosaförfattare kan nämnas Ernest Hemingway, Lucia Berlin och Raymond Carver, liksom Virginia Woolf och James Joyce. En nordisk författare som ibland jämförts med Carver är norske Kjell Askildsen. Hans och danska Dorthe Nors noveller används också ofta.

Bland lyrikerna är den svenska dominansen mycket stor. Dikter av välkända namn som Dan Andersson, Edith Södergran, Karin Boye, Nils Ferlin, Gunnar Ekelöf, Barbro Lindgren och Kristina Lugn förekommer ofta. Lyrikern Anna Greta Wide är kanske inte så känd i breda kretsar, men har vunnit stor uppskattning inom Shared reading.

Tomas Tranströmer förekommer ofta och hans dikt Romanska bågar (1989) är en av de mest använda texterna över huvud taget. Mycket uppskattad bland de utländska lyrikerna är polska Wisława Szymborska. En annan uppskattad Nobelpristagare är amerikanska Louise Glück.

Undersökningen visar att sökandet efter användbara texter är en mycket tids- krävande del av arbetet för läsledarna, och behovet av tips om litteratur är stort. De textförslag som jag samlat in från läsledare kommer därför att publiceras i sammanställd form (se mera information nedan). Sedan tidigare finns också Litteraturbankens utmärkta webbresurs för Shared reading, med ett hundratal textförslag. Även Föreningen Shared Reading Skåne ger textförslag. Litteraturpedagogen Henrik Wig har skrivit en översikt om metoden: Litteraturens kraft: erfarenheter av shared reading (2022).

Ofta använder läsledarna alltså äldre litterära texter, men det finns också önskemål och behov av att använda nyare litteratur som är upphovsrättsskyddad, inte minst i arbetet med yngre läsare. Studieförbund, skolor och universitet har i regel kopieringsavtal med Bonus som innebär att man kan kopiera upphovsrätts- skyddat material till deltagarna i viss utsträckning, och högläsningen är knappast något problem heller där.

För folkbiblioteken är situationen en annan. De har inga Bonus-avtal som tillåter kopiering och på senare tid har deras ökade verksamhet med socialt läsande väckt reaktioner hos Alis, som hävdar författarnas rätt till ersättning vid uppläsningar i folkbiblioteken med hänvisning till Lagen om upphovsrätt.

Kanske har Shared reading givit författarna den typ av verksamhet man efterlyste under 1940-talets bokcirkel-kritiska debatt: ett slags bokcirklar där svensk originallitteratur dominerar, fokus ligger på kvalitetslitteratur och klassiker och det yttersta målet med hela verksamheten är att sprida det skönlitterära läsandet till nya grupper. I Shared reading-gruppen närläser deltagaren en enstaka dikt eller novell. Uppskattas den kan det ju hända att man sedan söker sig vidare på egen hand och lånar eller köper hela boken.

Det finns alltså även en marknadsföringsaspekt som inte bör glömmas bort och det borde vara av intresse för både författare och förlag att folkbiblioteken kan arbeta vidare med metoden. Förhandlingar har förts mellan Sveriges kommuner och regioner och Alis om att göra det möjligt för biblioteken att använda upphovsrättsskyddat material på olika sätt, men ännu finns inget sådant avtal.

Det är av fundamentalt värde att det snart blir verklighet för att folkbiblioteken ska kunna fortsätta stimulera det sociala läsandet och verksamheten med Shared reading, som en del av ett modernt litteraturförmedlingsarbete.

Text: Kerstin Rydbeck. Prosessor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet

 

LITTERATUR

Uppgifterna i denna essä är, såvitt inget annat anges, hämtade ur artikelförfattarens kommande bok om läsargemenskaper i Sverige ca 1800–2020, samt ur:

Forslid, T., A. Ohlsson, K. Rydbeck, K.I. Skjerding- stad, M. Steenberg og T.M. Tangerås (red.), Shared Reading i Skandinavia: Forskning og praksis. Oslo: ABM-Media 2022. https://skriftserien.oslomet.no/ index.php/skriftserien/article/view/796

Hvenegaard Rasmussen, C., K. Rydbeck och H. Larsen (red.), Libraries, Archives, and Museums in Transition: Changes, Challenges, and Convergence in a Scandinavian Perspective. London: Routledge 2022. https://doi.org/10.4324/9781003188834

Artikelförfattarens sammanställning med littera- turförslag utges i tryckt form hösten 2023 under titeln Litteraturförslag på svenska för Shared Reading: en guide för läsledare. Den blir även öppet tillgänglig via DiVA: https://www.diva-portal.org/

 

0 kommentarer

Senaste nytt

Nyheter

Så ska bokens värde säkras

Politiken bryr sig inte om litteraturen. Det anser Sveriges författarförbund som samlar representanter från litteraturområdet för att stärka branschens intressen.

15 maj 2024 • 2 min

Politik

Få "library lovers" i Sverige

I en ansats att lyfta biblioteksfrågorna har organisationen Public Libraries 2030 utmanat EU-parlamentariker att bli en biblioteksälskare, en "library lover". I Sverige är det bara en politiker som har antagit utmaningen.

7 maj 2024 • 3 min