Kanske finns det bibliotek där man jublar när sändningarna kommer med de kulturrådsstödda böckerna, men det tycks inte höra till...

Kanske finns det bibliotek där man jublar när sändningarna kommer med de kulturrådsstödda böckerna, men det tycks inte höra till vanligheterna. Nu igen! är inte ett rop av entusiasm.

Jag har fått höra att det är tidsbrist som gör att böckerna i flera kommuner förblir ouppackade eller stående i något inre utrymme, kanske rentav skänks bort eller säljs bland utrangerade böcker. Det finns ändå ingen efterfrågan på dem, påstås det, och finns det efterfrågan på några av titlarna har man ändå redan köpt in dem, de är ju inga nyheter längre precis.

Men vänta lite nu, vem kan efterfråga en bok som man inte vet finns? Som man aldrig får se? Distributionsstödet är faktiskt inte tänkt som en present till bibliotekarierna (som vi kan fnysa åt och inte vilja ta emot) utan en möjlighet, eller törs jag säga demokratisk rättighet, för läsarna att få tillgång också till smala titlar och svårsålda böcker som inte ligger i travar hos bokhandlaren. Tidsbrist eller inte, det borde vara vår skyldighet att lyfta fram dem, skylta med dem och prata om dem!

Men är det verkligen vår sak, låter nästa invändning, att tala om för våra användare vilka böcker som är kvalitetslitteratur? Är det inte att underkänna deras smak? Inte alla känner sig bekväma med kvalitetsbegreppet och vad som är kvalitet kan verkligen diskuteras. Ja, men så gör det då, säger jag! Låt böckerna med stämpel Statens kulturråd utgöra grunden för en kvalitetsdiskussion på biblioteket, men låt läsarna också delta i diskussionen. Och här kan vi ju faktiskt lätt komma undan med att det inte är vi på biblioteket som har kvalitetsstämplat böckerna, om vi nu skulle vara rädda att skrämma bort en och annan storkonsument av lättsamma relationsromaner eller småstadsdeckare genom att ta ordet i vår mun.

Visste ni att Pocket Shop har en avdelning med svårsålda böcker. Det är böcker som kräver lite mer av läsaren, som kanske bjuder ett större motstånd men som ändå är så enastående, tänkvärda eller klassiska att man vill ha dem i sortimentet. De är värda det. Och läsarna är värda att kunna få med sig en sådan bok, en sådan större utmaning, tycks Pocket Shop mena och väljer att samla och synliggöra just dessa titlar under skylten ”Svårsålt” (sic!).  Och tänk, plötsligt säljer de riktigt bra! Varför gör vi inte något liknande på biblioteken?

Vi ordnar en egen avdelning för de kulturrådsstödda böckerna, kallar den inte för KUR-böcker, men ”Kvalitetsstämplat” kanske inte är så dumt, eller varför inte skylta med ”Garanterat bra böcker”? I anslutning till hyllan kan vi förstås informera om distributionsstödet och publicera listor på samtliga böcker i olika kategorier som fått stöd. Listor lockar, och jag lovar att det kommer vara en och annan som bestämmer sig för att anta utmaningen att läsa just dessa böcker. Kanske samma personer som står för den ökade försäljningen av de svårsålda böckerna på Pocket Shop. Kanske någon du alls inte anade. Kanske du.

Och ja, är det ingen som har lånat boken när den har stått på hyllan några år så får vi gallra den. Men det är först då vi kan påstå att det inte fanns någon efterfrågan. Så länge vi låter böckerna stå och damma i något bakre utrymme i väntan på att vi ska få tid som vi aldrig får, så länge har vi faktiskt ingen aning.