Hotet kommer inifrån

Många faror lurar. Allra farligast är att sluta försöka vara relevant.

Vissa texter får det eviga surret att stiga till ett upphetsat sorl. Som när Timbros webbtidskrift Smedjan i början av ­augusti publicerade en krönika av en skribent med idéer om att offentligt finansierade bibliotek borde hålla lägre profil och få ett krympt uppdrag: 

”Ett minskat ­offentligt åtagande, med ­förändrad lagstiftning och mer ödmjuka strategidokument, skulle ge utrymme åt stiftelseförvaltade samlingar, barnbiblio­tek understödda av civilsamhället, specialiserade eller utmanande bokbytarföreningar, ökad antikvariathandel, och ja, kanske rentav ­kommersiellt drivna projekt.”

Ni som missade reaktionerna i sociala medier kan nog ändå föreställa er dem. Det var till och med någon som utnämnde skribenten, en ung juridikstuderande som är vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundets lokalförening i Uppsala, till ”hotet mot biblioteken”.

Det är förstås skönt med en så enkelt ­identifierad fara, men slutsatsen var en grov överdrift. De verkliga hoten kommer från andra håll, vilket bekräftas av Sveriges Kommuner och Landstings ekonomirapport från i maj. 

Det är dyster, oroväckande men ändå starkt rekommenderad läsning om en lågkonjunktur som nalkas och att var fjärde kommun redan förra året gick med ­ekonomisk förlust.

Bättre lär det inte bli på ett tag.

I bästa fall klarar sig biblioteken hyggligt men de som har illusioner om fantastiskt ­positiva nyheter framöver lär nog bli besvikna.

Desto lättare är det att föreställa sig fortsatta nedläggningar av filialer, oförändrat underskott av antalet skolbibliotek – och att fler faktiskt börjar fantisera i samma libertarianskt romantiska banor som skribenten hos Timbro.

Det finns nog bara ett sätt för biblioteken att förhålla sig till utvecklingen, och det fångas väl i den globala strategi som biblioteksorganisationen Ifla offentliggjorde under sin världskongress i slutet av augusti. En av strategins fyra inriktningar handlar om att möta användarnas behov och krav genom att utveckla sin kompetens.

Kort sagt: biblioteken måste fundera på hur de fortsätter att vara relevanta på 2020-talet.

Ett misslyckat eller uteblivet ­tankearbete kring det skulle vara direkt farligt – ännu ­farligare än den ­krympande offentliga ­ekonomin och vilt svingande ungmoderater.

Det främsta hotet kommer inifrån, inte utifrån.