Johannes Soldal uppmanades ta bort ett inlägg från bibliotekets Facebooksida eftersom informationen inte var "säkerställd" och "förankrad". Det är omöjligt att vara grindvakt mot fake news och desinformation utan kontroll över våra egna kommunikationskanaler, skriver han.

Jag jobbar på ett folkbibliotek i en mindre kommun. Igår la jag upp en länk till Nuri Kinos kampanj #tellcorona på bibliotekets Facebook-sida. Kampanjen har startats för att nå ut med information och råd om coronaviruset och COVID-19 till människor i Sverige som inte talar svenska. Ett par timmar senare fick vi ett telefonsamtal från kommunens kommunikationsavdelning där vi uppmanades att plocka ner länken, eftersom informationen inte kom från en myndighet och de inte kunde verifiera att informationen på de olika språken var korrekt. Ytterligare några timmar senare fick vi ett mejl där det stod att all information som vi lägger upp angående coronaviruset måste ”säkerställas” och ”förankras” i flera led. All publicering måste först gå genom kommunens kommunikationsavdelning.

Det här är problematiskt. Å ena sidan förstår jag hur viktigt det är med säkerställd information i en krissituation, å andra sidan bör vi på biblioteket ha en bättre förmåga än någon på kommunikationsavdelningen att avgöra vad som är trovärdigt och vad som är desinformation eller fake news.

I förslaget till en nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare, föreslås att regional och kommunal biblioteksverksamhet blir en del av totalförsvaret. Särskilt betonas bibliotekens roll för samhällets informationsförsörjning:

”Vid en kris och krigssituation kan rykten, falska nyheter och propaganda mötas av ett biblioteksväsende som har en viktig roll för en säker, oberoende och trovärdig informationsförmedling för hela samhället som en del av civilförsvaret. Mediesamlingar och bibliotekarier erbjuder fakta, sök- och källkritik samt eftertanke som ett skydd.”

Förslagets målbild är att biblioteken och bibliotekarierna ska fungera som grindvakter gentemot desinformation och fake news. Hur kan vi ta den rollen när vi inte har kontroll över våra egna kommunikationskanaler? I slutändan handlar det om huruvida bibliotekets kommunikation ska betraktas som en förlängning av kommunens kommunikationsarbete eller om vi kan ta egna beslut om vad som ska eller bör kommuniceras. Bibliotek bör få slippa undan klåfingriga kommunikationsavdelningar som i all välmening stryper bibliotekens självständighet.