Återstarta biblioteken
9 apr 2021 • 3 min
I många delar av landet är biblioteken de enda professionellt drivna kulturinstitutionerna. Ändå nämns de inte när regeringen talar om kulturens omstart efter pandemin.

Vår 2021. Viporna tjoar i luften, lärkorna drillar så fort solen värmer en aning. Jag njuter av att bo nära fågelmarker i södra Sverige. Men i år finns det sug efter något mer. Att vara med, att komma ut och se folk i rörelse. Det finns förväntningar på biblioteken när väl de öppnar upp som mötesplatser igen.
Biblioteken har liksom så många andra kultur- och bildningsverksamheter fått ställa om under pandemiåret som gått. Frilansande kulturutövare som i vanliga fall berikar scenkonstinstitutionerna med solister, specialkompetens och nya ansikten söker förtvivlat vägar för att överleva. För att snabbt komma in med relevant stöd har regeringen tillsatt en utredning för återstart av kulturlivet. Hur kan erfarenheter från nya sätt att nå ut med kultur tas till vara post-pandemin? Vilka svagheter i kulturlivet blev synliga genom pandemin och hur kan de avhjälpas?
Jag letar efter folkbildningen och folkbiblioteken i utredningsdirektiven men hittar inget, och inte bland de underlag som samlas in som stöd för utredningen heller.
Under 2019, pre-pandemin, tog folkbiblioteken emot fler än 62 miljoner besök och arrangerade drygt 90 000 publika program med kulturinnehåll. Tillsammans med kulturskolorna är biblioteken i många kommuner och på små orter de enda professionellt drivna kulturinstitutionerna. Här har barnkulturen en av sina viktigaste arenor. Författare kommer i närkontakt med sina läsare för att prova eller diskutera texter och tankar. Människa till människa.
I det här sammanhanget är det konstigt att biblioteken och folkbildningen inte omnämns i utredningsuppdraget. Det borde inte betyda att utredarna inte kommer att ha med folkbiblioteken som viktiga delar av den infrastruktur kulturen behöver för att nå ut och engagera (för det kommer väl med?). Men vad jag tänker på är ändå något annat. Jag tänker på hur biblioteken och folkbildningen genom sitt uppdrag att underlätta individens personliga bildning, i sig själv kan betraktas som en kulturform där ständigt nya tankar om samtid, dåtid och framtid föds och att man utifrån detta har mycket att bidra med i en återstart av kulturen.
Det är några år sedan nu, jag hamnade framför två mycket enkla, bilder av den amerikanske konstnären Mike Kelley. Många konsthallsbesökare gick snabbt förbi de oansenliga teckningarna till större och maffigare verk, men för mig blev bilderna viktiga. Jag tänker på dem när jag försöker förklara varför jag tycker det är viktigt att historia inte blir missbrukat – varför historia måste hanteras med ansvar för den mångfald av erfarenheter den utgörs av och hur historia inte kan frånkopplas vad vi förväntar oss om framtiden. Jag inser nu att bilderna är minst lika bra illustrationer av vad ett bibliotek kan bidra med genom att faktiskt vara mitt i skärningspunkten mellan historia och tankar om framtiden.
Bilderna heter The Past och The Future (1980). Låt mig få lite tid att förklara:
Den ena bilden, Bilden av Framtiden, visar en rak väg rätt mot horisonten där solen stiger upp. ”The future” ligger i horisontlinjen mitt framför solen. Från den utkikspunkt, där jag står och betraktar bilden, ser jag en ljus framtid – och vägen dit är okomplicerad. Jag kan inte se att det finns något som stör på de flacka fälten vid sidan om vägen. Där är den. Det känns som att jag redan befinner mig på vägen jag ska gå!
Men så vänder jag mig om…
På den andra bilden är det som om vi blickar tillbaka där vi nyss kommit från. Långt där borta, ”the past” på en liten kulle som reser sig vid slutet av en krokig väg med nerkörda, djupa hjulspår i ett skugglikt och diffust landskap.
Det visar sig att vägen hit inte var så enkel. Vi fick ta många svängar och kringelikrokar för att nå fram till där vi står nu. Det förgångna ser jobbigt ut. Jag kan inte riktigt säga, att jag vet exakt var jag kommer ifrån eller varför vägen blev som den blev. Det blev nog inte bara som det var menat?
Jag tror Mike Kelley med de två bilderna ville få oss att tänka till inför allt för enkla föreställningar om hur vi skapar en framtid i ett gott samhälle. Låt dig inte luras om någon pekar ut en enkel väg, utan hinder eller tvetydigheter, och som säger att de vet den ”rätta” vägen. Den historiska erfarenheten säger oss något annat och förmodligen kommer vägen till framtiden mer likna vägen från ”the past”.
På biblioteken sammanstrålar en mångfald av texter och tankar om historia, samtid och framtid och bildar ett rum där allt detta står ordnat sida vid sida i alfabetisk ordning – men utan ambition att vare sig peka ut vilka erfarenheter som är mer eller mindre relevanta, eller vilka föreställningar om framtiden som är mer eller mindre riktiga. Jag vet faktiskt, när jag går genom rummet, att allt detta finns konkret tillgängligt för mig att ta del av. Jag kan se det. Genom exponering, författarsamtal, föredragsserier, utställningar, sagostunder eller tonsatt diktläsning ges ytterligare förutsättningar för intryck och möjliga möten och debatter mellan idéer och uppfattningar. Från olika tider, från olika platser, från människor med olika erfarenheter av livet.
Biblioteken, dessa kvadratmeter av samlat vetande, är i sig själv en konkretion av den mångfaldighet som är vår verklighet. Det gör dem till en av våra viktigaste kulturinstitutioner. Det är svårt att se att en återstart av kulturlivet inte också handlar om att återstarta biblioteken.
1 kommentarer
Senaste nytt

Prisas för uppsats om skolbibliotek – ”Finns stora luckor”
Skolbibliotekarien och studenten Peter Frövik gick bort 2024. Till hans minne har nu ett uppsatspris instiftats. Lovisa Thelander är den första mottagaren.
13 jun 2025 • 2 min

Replik: Dik fördömer det gränslösa våldet i Gaza
Ingen organisation kan kanalisera allt engagemang i alla frågor. Men tillsammans är vi i civilsamhället – trots enskilda ofullkomligheter – en verklig kraft att räkna med, skriver Dik:s förbundsordförande Anna Troberg.
12 jun 2025 • 3 min

Är biblioteken inkluderande på riktigt?
Okunskapen om rasism, hbtqi-fientlighet och hot på bibliotek är stor, anser motionärerna bakom fyra förslag som nyligen behandlades på Svensk biblioteksförenings årsmöte. Mer måste göras, anser de.
12 jun 2025 • 4 min

Nu skiter jag i mitt fackförbund!
Ett fackförbund fegar inte ur och slänger sig med tomma ord, skriver bibliotekarien Soledad Cartagena som lämnar Dik i protest mot agerandet kring Gaza.
11 jun 2025 • 2 min

När kriget kom till Solomiansky-distriktets bibliotek
Mycket där påminner om den ryska statsterrorn. Men på den fullskaliga invasionens 1197:e dag blev kriget mer påtagligt än någonsin på Solomiansky-distriktets bibliotek i västra Kyiv.
10 jun 2025 • 4 min

Färre platser på högskolan trots stort behov
Söktrycket till bibliotekarieutbildningarna i Borås är högre än på många år. Ändå har antalet platser minskat. ”Vi vill inte jobba gratis.”
10 jun 2025 • 2 min

Arbetet med gemensam e-plattform måste börja nu
KB har fått uppdraget att förbereda en gemensam plattform för utlåning av digitala medier. Om det ska lyckas bör folkbiblioteken påbörja arbetet redan nu, uppmanar SKR.
9 jun 2025 • 2 min

Värdet av läsning kan inte reduceras till nytta och mätbarhet
Det är bra med satsningar på skolbibliotek och läsfrämjande, men de kan inte bara handla om att höja elevers skolbetyg. Ett annat skäl till att läsa som sällan får plats i debatten är att det kan vara en livlina, skriver Tommy Bildström, ledamot i Statens kulturråds läsråd.
5 jun 2025 • 3 min

De sätter ord på kriget
Bokutgivningen i Ukraina domineras av den fullskaliga invasionen. Biblioteksbladet har pratat med en barnboksförfattare som skriver för barn om kriget, och med två poeter som har egen erfarenhet av att strida vid fronten.
4 jun 2025 • 6 min

Alternativ konferens vill bli en fest för biblioteken
Trots pausade biblioteksdagar blir det en nationell bibliotekskonferens nästa år. ”Behövligt att ändå samla Bibliotekssverige.”
3 jun 2025 • < 1 min

”Biblioteken kommer att få göra statens arbete”
När Statens servicecenter stänger kontor kommer någon annan att behöva göra statens uppgifter på den orten, varnar Sveriges Kommuner och Regioner. Bland annat biblioteken.
2 jun 2025 • 1 min

Kriget försvårar skrivandet för Ukrainas mest kända författare
Andrej Kurkov är Ukrainas internationellt mest kända samtida författare. Rysslands invasion fick honom att sluta skriva. När han nu börjat igen söker han ögonblicken då det inte känns omoraliskt att ägna sig åt fiktion.
30 maj 2025 • 6 min
Tack fina Sofia!
Så klokt och självklart. Vi saknar dig enormt mycket i Sölvesborg.
Nisse