Helene Öberg om att bibliotek ska vara till för alla

Vi ska inte sprida bilden av att det redan finns en lag. Det kan innebära att människor undviker biblioteken av rädsla för något som ännu inte hänt.

I september 2023 skickade Svensk biblioteksförening ett brev till regeringen med synpunkter på utredningen om ökat informationsutbyte och en eventuell anmälningsplikt mellan polis och myndigheter som kommer i kontakt med människor som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd. I dagarna blir utredningen färdig och vi behöver fortsätta vara aktiva och föra fram vår kritik mot förslagen. Våra argument är en del av en helhet, där stora delar av det offentliga Sverige, som SKR, fackförbund och många andra organisationer, har starka invändningar mot att offentlig sektor förväntas gå emot sitt kärnuppdrag för att uppfylla migrationspolitiska mål.

Jag har följande utgångspunkter i vårt arbete med anmälningsplikten:
Vi behöver beskriva hur uppdraget till utredningen står i strid med internationella överenskommelser, yrkesetiska principer och svensk lagstiftning. Det kommer att finnas personer som förstår den här konflikten i de olika delarna av en utrednings- och eventuell lagstiftningsprocess. Vi ska göra allt vi kan för att deras argumentation är väl underbyggd.

För biblioteken står anmälningsplikt, eller angiveri som det egentligen handlar om, i strid med inte bara bibliotekslag utan också yrkesetiska riktlinjer. Bibliotekslagen slår fast att ”biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”. Rätten till bibliotek för alla återfinns också i flera av de internationella manifest om biblioteks­verksamhet som antagits av den inter­nationella biblioteksorganisationen Ifla och Unesco. Regeringens planer kan alltså inte omfatta bibliotek och bibliotekarier då det i grunden skulle förändra förutsättningarna för vad vi menar med biblioteksverksamhet.

Det är tydligt för oss hur anmälningsplikten går emot bibliotekens uppdrag, men är det viktigt att hålla samman den offentliga sektorns kritik. Förslaget måste också ses i ett bredare perspektiv. Inom andra sektorer finns motsvarande krockar mellan utredningens direktiv och befintliga lagar. Ett exempel är hälso- och sjukvårdslagen som anger att vård skall ges med respekt för alla människors lika värde, eller barnkonventionen som ger varje barn rätt till utbildning. Detta visar att en ny lagstiftning riskerar att ställa olika kategorier av offentligt anställda mot varandra.

Vi måste därför agera samlat för att undvika att någon yrkesgrupp i slutändan står ensam kvar med hela ansvaret. Det viktiga är att fokusera på det principiellt problematiska med en eventuell lag­stiftning oavsett hur många eller få yrkes­utövare den omfattar.
Så länge inget annat är beslutat har biblioteken en viktig uppgift att inte ge upp, utan att värna det som står i biblioteks­lagen om att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla. Vi ska inte sprida bilden av att det redan finns en ny lagstiftning på plats eftersom det kan innebära att människor undviker biblio­teken av rädsla för något som ännu inte hänt. Biblioteken har en viktig betydelse för många, och stort förtroende i sam­hället, det är en tillit vi måste värna.