Varför bråkar föreningen i Ifla? Svaret handlar om demokrati och ansvar. Det är ansvarslöst att inte våga ta konflikter.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

”Vi vill bara ha en trevlig konferens, bara så att du vet det, och det är inte alla som uppskattar att Sverige skriver en massa om interna Ifla-frågor.”
Ungefär så avslutas ett mejl till mig angående kontroverserna inom Ifla. I ett annat mejl uppmanas jag att ta Biblioteksbladets chefredaktör i kragen så att föreningens tidning slutar publicera artiklar om Ifla. Gör jag inte det hotar avsändaren att vända sig till en advokat.
Att någon i en internationell organisation med uttalat syfte att arbeta för tryckfrihet och yttrandefrihet skickar ett mejl till mig som generalsekreterare och i princip hotar med juridiska konsekvenser om den publicistiskt fristående tidningen inte slutar publicera artiklar om organisationen är häpnadsväckande. Föreningen agerar efter flera och långvariga diskussioner i styrelsen. Tidningen Biblioteksbladet har ett fritt publicistiskt uppdrag.
Så varför bråkar föreningen i Ifla?
Svaret är enkelt. Medlemsdemokrati. Och ansvar.

Det senaste halvåret har varit turbulent och graden av engagemang i Ifla-krisen speglar nog den allmänna inställningen till att vara medlem eller ej. Den svenska bibliotekariekåren är splittrad, vissa ser Ifla som en god chans till kompetensutveckling ur ett internationellt perspektiv medan andra ser en byråkratisk organisation med förlegade strukturer. Vi uppfattar olika. Som generalsekreterare ser jag stora vinster med ett medlemskap eftersom Iflas kansli utgörs av kunnig personal som alltid står till tjänst i till exempel komplicerade upphovsrättsfrågor. Oneliners som We are Ifla kan jag klara mig utan.
Men Ifla bygger på ett starkt medlems­engagemang och att medlemmarna finns över hela världen, och därför är ett visionsarbete motiverat. Ifla har den senaste tiden givit intryck av att vara en toppstyrd organisation som inte ger utrymme för medlemmar mer än som passiva deltagare på ett årsmöte. Den här kulturen behöver förändras. En demokratisk organisation måste arbeta med styrning som alla förstår och känner sig delaktiga i.

Sverige har varit aktivt på flera av de senaste årsmötena, vi har agerat i frågan om medlemsavgifter, skrivit motioner och vi har fått starkt medhåll från andra medlemmar. Det är att ta ansvar för gemensamma värderingar. Men vi måste också förändra dålig kultur. Det är ansvarslöst att inte våga ta konflikter och låta allt gå vidare som om ingenting hänt. Om man väljer den vägen missbrukar man den del av medlemskapet som kräver föreningsengagemang. Demokrati innebär inte att det alltid är trevligt. Demokrati innebär att ta ansvar för medbestämmande.
Vi kommer att fortsätta med det arbetet tillsammans inom Ifla. Att jag skulle ta chefredaktören i kragen? Ja, vi vet ju vad en fristående tidning innebär, så välkommen med dumma förslag, men that´s not gonna happen.

Publicerades i Biblioteksbladets magasin nummer 3, 2022, Läsnumret

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

0

Skriv ut