Läsning kan inte tas för givet i någon åldersgrupp

16–24-åringar har bättre läsförmåga än hela den vuxna befolkningen. Det visar att det är viktigt att arbeta brett med läsfrämjande, skriver Svensk biblioteksförenings ordförande Helene Öberg.

I flera år har både politiker och opinionsbildare som Svensk biblioteksförening och lärarfacket haft stort fokus på barn och ungas läsning. En anledning till det är att bland annat Pisa-undersökningarna visat försämrad läsförmåga hos elever. Ett stort och rimligt fokus har därför varit att få till en lagstiftning om bemannade skolbibliotek. Den kampen har medfört att vi ökat kunskapen om bibliotek och framför allt om bibliotekariers betydelse för barns och ungas läsning. I september förra året kom så ett efterlängtat besked från regeringen om att de planerar för en förändring i skollagen om bemannade skolbibliotek. 

Det återstår arbete för att få lagstiftningen och kompetensförsörjningen att bli bra, men nu skapas också utrymme att börja prata om andra frågor.

Jag tycker att jag kan se tre tecken på att fokus börjar skifta från barns och ungas läsning, till vikten av att även vuxna är läsare. 

Jag tror att det finns ett behov av att arbeta för att stärka vuxna i sitt läsande, inte minst med tanke på signaler som kommer från lärosätesbibliotek om att studenters läsförmåga inte är tillräckligt bra. 

Jag tror att det finns ett behov av att arbeta för att stärka vuxna i sitt läsande, inte minst med tanke på signaler som kommer från lärosätesbibliotek om att studenters läsförmåga inte är tillräckligt bra.

Det andra finner jag i regeringens nya råd för läsning som regeringen presenterade i mars. Rådet har i uppdrag att göra Sverige till ett läsande land. I ett pressmeddelande säger kulturminister Parisa Liljestrand att det nya läsrådets uppdrag är bredare än att bara rikta sig till barn och unga: 

”Deltagarna kan genom att mobilisera egna resurser, strukturer och nätverk genomföra aktiviteter och insatser som främjar läsande och skrivande i hela befolkningen. Det är viktigt att alla goda krafter i samhället, som vill vara med och vända trenden för läsning, krokar arm och hjälps åt.”

Ett tredje tecken finns hos oss själva, i Svensk biblioteksförening som lite mer än förr har börjat uppmärksamma betydelsen av läsning i hela befolkningen. I styrelsens förslag till nya strategiska mål för 2025–2027 pekas inte bara skolbibliotekens läsfrämjande arbete ut som viktigt, utan också folkbibliotekens betydelse för stärkt läsförmåga hos såväl barn, unga som vuxna, läsning och läsförmåga genom hela livet.

Det är klokt att använda det utrymme som nu skapas för att driva nya frågor. Den internationella undersökningen PIAAC, liknande PISA, om vuxnas färdigheter, visar till exempel att unga vuxna i Sverige, i åldern 16–24 år, har bättre förmåga än hela den vuxna befolkningen när det gäller att läsa och lösa problem. Det visar på behovet av att arbeta brett med läsfrämjande och inte ta något för givet i någon åldersgrupp.