Med AI kan biblioteket stärka sin position i kunskapssamhället, skriver Carl Heath. "En fysisk mötesplats där information omvandlas till kunskap och insikt tack vare kraftfulla verktyg i händerna på kompetent personal."

Det är förvånande hur bestående bilden av ett bibliotek som en tyst oas, fylld med böcker, bibliotekarier och besökare som stillsamt söker kunskap, verkar vara. Särskilt med tanke på den omfattande förnyelse och utveckling som ständigt pågår både inom och utanför bibliotekets väggar.

Kanske är denna föreställning om biblioteket anledningen till att diskussioner om AI och dess plats i biblioteksvärlden inte har fått lika mycket uppmärksamhet som till exempel debatten om AI i skolan. Det är synd, med tanke på den djupa påverkan AI kan ha på vårt förhållande till information och kunskap.

Det är dags att utforska hur AI kan gagna biblioteken, samtidigt som vi adresserar potentiella utmaningar och problem.

Sedan våren har en rad nya verktyg introducerats som snabbt har transformerat arbetsmetoderna för forskare, studenter och de som arbetar med kunskapsintensiva uppgifter. Personligen har jag funnit AI-baserade verktyg som Elicit och Perplexity mycket värdefulla. De tillåter mig att med vardagligt språk utföra avancerade sökningar i flera databaser samtidigt genom semantisk sökning. Det finns också verktyg som Research Rabbit, som erbjuder möjligheten att utforska samband mellan vetenskapliga artiklar med hjälp av kraftfulla visualiseringar och användarvänliga sökfunktioner. Ett annat AI-verktyg som snabbt har omformat mitt arbetssätt är mitt digitala anteckningsprogram, Obsidian, som identifierar kopplingar mellan mina anteckningar, protokoll och andra texter. Medan jag skriver, som nu till exempel, visar programmet automatiskt vilka tidigare texter som är relaterade till det jag skriver. Det låter mig återuppleva gamla reflektioner och utveckla nya insikter på sätt jag inte kunnat tidigare. Processer som tidigare var arbetskrävande och manuella har blivit mer effektiva och förenklade.

Detta får mig att fundera över hur sådana verktyg, tillsammans med andra som kanske är särskilt anpassade för bibliotekarier, skulle kunna stärka bibliotekets position i kunskapssamhället. En fysisk mötesplats där information omvandlas till kunskap och insikt tack vare kraftfulla verktyg i händerna på kompetent personal.

Integritetsfrågor, dataskydd och risker som diskriminerande AI-rekommendationer är exempel på utmaningar som biblioteken nu måste ta ställning till.

Mitt i denna virvel av förändringar framträder dock mönster som inte förändras, och som inger hopp. Det blir tydligt hur bibliotekarier också i en tid av artificiell intelligens är och förblir en ovärderlig tillgång. Många AI-verktyg bygger på stora språkmodeller som formar sina svar utifrån sannolikhetsberäkningar. Även om dessa svar är lätta att tillskriva mänskliga egenskaper, har en språkmodell inget medvetande. Den kan inte ersätta den mänskliga beröringen, empatin och den djupa förståelsen för besökarens behov på det sätt en utbildad bibliotekarie kan göra. Så när vi blickar framåt mot en framtid där AI blir en allt större del av bibliotekens vardag måste vi komma ihåg att teknologin bara är ett verktyg. Det verkliga hjärtat i varje bibliotek kommer alltid att vara människorna – både de som arbetar där och de som besöker det.