Långt och välgjort engagerar

Man måste nästan vara blind på ena ögat om det enda man ser på nätet är 140 tecken långa Twitter-meddelanden...

Man måste nästan vara blind på ena ögat om det enda man ser på nätet är 140 tecken långa Twitter-meddelanden och om man beklagar sig över snuttifieringen av journalistiken och den offentliga debatten, när den nu funnit sin plats i den digitala världen. Visst finns det mycket man kan jämra sig över (ta t ex hur gränsen mellan reklam och oberoende granskande journalistik alltmer suddas ut), men faktum är ju att det bara finns mer av allt och att människor allt mer efterfrågar kvalitet.

Jag tänker till exempel på hur den långformiga läsningen på nätet har fått ett rejält uppsving den senaste tiden. Den ena sajten efter den andra dyker upp som erbjuder långa och fördjupande artiklar i ämnen som det aldrig skrivits om tidigare. Tvärtemot alla spådomar om att den långa artikeln är överspelad verkar det bara finnas ett allt större intresse för det gedigna reportaget.

Det är nästan så att det har blivit en egen genre, den dokumentära långa webbartikeln, skickligt berättad med alla verktyg i skrivarlådan. Webbens närmast oändliga målarduk främjar den här sortens fördjupning. I Sverige har ju tidskriften Filter sedan länge satsat på just denna form av berättande, men trist nog har man medvetet valt att inte satsa särskilt ambitiöst på digital publicering, vare sig på webben eller i någon annan form.

Sajter som Longform.org och Longreads.com kuraterar det bästa på nätet, såväl aktuella artiklar från tidningar och tidskrifter på nätet, som klassiker publicerade i tidskrifter för årtionden sedan.

Vissa provar nya affärsmodeller för att kunna finansiera nyproducerad journalistik. Matter t ex, säljer nyskrivna djuplodande artiklar om vetenskap och teknologi, skrivna och researchade av kunniga vetenskapsjournalister, för en spottstyver, men till en internationell publik och anpassade för att läsas både i webbläsaren och i läsplattan.

Tjänster som Pocket och Instapaper har sedan länge fungerat som ett sätt för webbläsare att samla och göra längre innehåll på nätet mer lättillgängligt, t ex genom att rensa bort irriterande reklam och bara fokusera på innehållet.

Nya plattformar, såsom Medium, är gjorda specifikt för att låta skribenter breda ut sig om ett ämne, berätta historier och inte låta artificiella begränsningar bestämma över längden. Detta är dock i sig ingen garanti för god kvalitet, vare sig innehållsligt eller stilistiskt. Det nymornade intresset för långformen har ibland slagit över i för mycket och för detaljerat berättande, i synnerhet om det saknas skickliga redaktörer.

En undersökning gjord av ett företag som specialiserat sig på storskalig mätning av vad folk klickar på och läser på nätet visade att över hälften av användarna på nätet spenderar mindre än 15 sekunder på att aktivt ta in innehållet på en sida. Budskapet till mediaföretagen och de som köper reklam borde vara: ni må mäta klick och sidvisningar men ingen bryr sig om innehållet.

Tricket för att få folk att stanna och behålla läsarnas uppmärksamhet kan vara något så enkelt som att faktiskt erbjuda bra, långa, artiklar om ämnen som väcker intresse och empati. Undersökningen visade också att det som engagerar läsare mest och längst är riktiga nyheter, inte de klickbeten som mediasajter (allt från Aftonbladet till BuzzFeed) pumpar ut.

Om jag ska avsluta med ett tips på långläsning, i ett ämne som dessutom känns högaktuellt, så skulle det nästan vara den hyfsat nystartade engelska sajten Model View Culture. Den är fylld med feministiska analyser av digitaliseringens baksidor: smart, kritisk och… lång.