I USA har black lives matter-rörelsen fått många bibliotek att bearbeta sin del av landets rasistiskt arv. Sverige har inte kommit lika långt.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

På kvällen den 25 maj förra året kallades polis till en butik i Minneapolis i den amerikanska delstaten Minnesota. Anledningen var att en 46-åring vid namn George Floyd påstods ha handlat ett paket cigaretter med en förfalskad tjugodollarsedel.
Femton minuter efter att den första polisbilen kommit fram låg Floyd livlös på marken, polismannen Derek Chauvin pressade sitt knä mot hans nacke utan att ta notis om hans upprepade vädjanden om att han inte kunde få luft.
Händelsen väckte nytt liv i protesterna under parollen Black Lives Matter som etablerats sju år tidigare efter att en vakt som skjutit ihjäl 17-åriga Trayvon Martin friats av en domstol.

När jag skriver det här har det gått en kort tid sedan ännu en ung man, 20-årige Daunte Wright, sköts ihjäl av polis vid en trafikkontroll i Brooklyn Center, en förort till Minneapolis inte långt från platsen där George Floyd dog.
Historien upprepas gång på gång i ett land som ännu tycks impregnerat av den institutionaliserade rasism som för inte länge sedan till och med fanns inskriven i vissa delstaters lagar.
Har det något med bibliotek att göra?
Utan tvekan.
Den rannsakan och uppgörelse med hat och fördomar som avkrävs polisen, kan även förväntas av alla andra grenar av samhällskroppen. Dit hör naturligtvis biblioteken och efter att George Floyd dödades har en våg av aktivitet dragit igenom den sfären i USA.

I det senaste numret av Biblioteksbladet berättar Martin Gelin om lokala initiativ och om ställningstaganden från en central aktör som American Libraries Association, ALA, som är USA:s motsvarighet till Svensk biblioteksförening.
Intrycket är att det finns en målmedveten insikt om problemens omfattning och en övertygelse om att de måste bearbetas.
Sverige har en annan historia och det är viktigt att vara varsam med jämförelserna, men det verkar ändå uppenbart att svenska bibliotek inte har kommit lika långt som många amerikanska.
Det tycks till och med finnas ett aktivt motstånd i Sverige, mot att kännas vid tanke- och handlingsmönster som är diskriminerande och rasistiska.

Momodou Malcolm Jallow, vänsterpartistisk riksdagsledamot som för några år sedan ingick i en referensgrupp som stadsbiblioteket i Malmö inrättat för att öka medvetenheten om rasifierades uppfattningar om utbud och verksamhet, pekar på bibliotekssfärens skeva självbild:
Å ena sidan omfamnande antirasism.
Å andra sidan hårt slående när egna handlingar och ståndpunkter blir ifrågasatta.
– Det var inte antirasistiskt, utan snarare att upprätthålla rasistiska strukturer i samhället, säger Momodou Malcolm Jallow om reaktionerna när debatten för några år sedan handlade om stereotyper av svarta i barnböcker och många bibliotek visade stark ovilja att plocka bort dessa böcker från sina barnavdelningar.
Jag tror att den svenska bibliotekssfären talar för lite om det.

Ledaren är en bearbetad version av en text i Biblioteksbladet 2/2021. Läs hela numret här.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare

thord@biblioteksbladet.se

0

Skriv ut