Har regeringen verkligen rätt beslutsunderlag?

Stora behov – ändå ger regeringen inga riktade anslag till utbildning av fler bibliotekarier. Men det verkar som att ansvarig minister har en annan verklighetsbild än andra.

I förra numret av Biblioteksbladet skrev jag om svårigheterna att komma till tals med kulturminister Parisa Liljestrand. Hon hade länge prioriterat hundpoddar och faktaförvillare framför Svensk biblioteksförenings medlemstidning – men till slut fick vi faktiskt en kvart med henne på telefon.

Även arbetet med det här utgåvan av tidningen har omfattat måttligt framgångsrika försök att prata med ett statsråd, nämligen gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. (Vi sökte henne faktiskt redan under arbetet med förra numret. Även då avböjde hon intervju.) Tidöministrarna undviker kritiska frågor. Oviljan till rak och nyanserad kommunikation är anmärkningsvärd, men jag ska inte dröja mer vid det nu.

Vi ville intervjua Lotta Edholm om att regeringens satsning på skolbibliotek inte matchas av höjd kapacitet att utbilda bibliotekarier. En halvhjärtad och paradoxal brist på konsekvens som har uppmärksammats ända sedan hösten 2023, då regeringen aviserade den ändring av skollagen som förmodas ge varje elev tillgång till bemannat skolbibliotek. Lagändringen trädde i kraft förra sommaren och en fråga är och förblir hur alla dessa bibliotek ska bemannas.

Istället för att låta oss göra en intervju, får vi ställa skriftliga frågor till Lotta Edholm om hur utbildningarna ska möta de stigande behovet av utbildade bibliotekarier och hur regeringen avser att stimulera lärosätena till att erbjuda fler studieplatser. I svaren, som kommer bara någon dag före Biblioteksbladets pressläggning, skriver ministern att tillgång till utbildade bibliotekarier är en viktig del av reformen om bemannade skolbibliotek. ”Därför är det bra att antalet utbildningsplatser inom biblioteks- och informationsvetenskap har ökat de senaste åren.”

Kursiveringen av det förbryllande påståendet är min egen. Statistik från Universitets- och högskolerådet visar tvärtom att ungefär lika många –eller färre – antas till biblioteksutbildningarna. Från lärosätena kommer samtidigt uppgifter om att de minskar antalet utbildningsplatser.

När jag frågar var Lotta Edholms uppgifter kommer ifrån, mejlar hennes pressekreterare en tabell som inte bara omfattar landets biblioteksutbildningar, utan också olika inriktningar inom arkiv- och informationsförvaltning. Sammanblandningen av utbildningar väcker farhågan att oviljan att ge lärosätena riktade anslag helt enkelt beror på att regeringen har fel beslutsunderlag.