Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
På Ukrainas bibliotek finns allt Ryssland vill utplåna
14 maj 2025 • 2 min
Den fullskaliga invasionen är ett kulturkrig. De hotade och angripna ukrainska biblioteken borde få svenskt stöd, skriver Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.
Biblioteksbladet nummer 2, 2025: Numret om Ukraina.
Den 27 februari 2022, tre dagar efter att Ryssland inlett sin fullskaliga invasion, slog en raket ner intill centralbiblioteket i Tjernihiv i nordöstra Ukraina. Skadorna var omfattande, men byggnaden stod kvar med golven inomhus täckta av böcker och krossad inredning.
En skulptur föreställande författaren Mychajlo Kotsiubynskyj, som vid förrförra sekelskiftet trotsade det Ryska imperiets förbud att skriva på ukrainska, hade kluvits i två stycken.
I dag står skulpturen åter på sin plats. Över bröstkorgen löper ett tydligt ärr där de båda delarna har fogats samman – ett tecken på motståndet och livet som fortsätter, inte minst inne i det återuppbyggda biblioteket som är välbesökt trots de dagliga larmen om luftangrepp.
Det är knappast en slump att ryska attacker riktas mot just bibliotek och att över tusen biblioteksbyggnader skadats eller totalförstörts sedan februari 2022. Tvärtom ryms här allt det Ryssland vill ödelägga: språket, kulturen och självständigheten. Själva hjärtpunkten för det som utgör en nation.
För egen del krävs det en reportageresa till Ukraina – genomförd i samarbete med den norska tidskriften Bok & bibliotek – för att jag fullt ut ska begripa det. På plats upplever jag hur personalen trotsigt fortsätter att hålla verksamheten i gång. Tröttheten, oron, vreden och den djupa sorgen syns i deras ögon. Alla har förlorat någon vid fronten eller känner någon som befinner sig där. På biblioteken pågår ett krig av ett annat slag.
Förr dominerade böcker på ryska, men sedan annekteringen av Krym 2014 och anfallskrigets utbrott 2022 har de i stor utsträckning rensats ut från hyllorna. Under resan lär vi oss snabbt vad som därför behövs mest: böcker på ukrainska.
Militärt stöd till landet är en oundviklighet, men den mentala beredskap biblioteken bidrar med är lågt prioriterad. Med dagens takt kommer det att ta 750 år för dem att på egen hand förnya sina bestånd.
När fattas ett svenskt politiskt beslut om ett massivt stödpaket för böcker?
På ett folkbibliotek i Solomianskydistriktet i västra Kyiv träffar jag en grupp som flytt ockuperade områden i östra delen av landet. De är där och lär sig ukrainska för att kunna släppa ryskan, förtryckarnas språk som förr mest talades i städerna av landets övre skikt. Ukrainskan ansågs signalera inskränkthet och brist på bildning. Nu är det precis tvärtom och många ukrainare gör som gruppen på biblioteket.
På samma sätt borde även vi i Sverige frigöra oss från Moskvas språkliga dominans och sluta skriva ukrainska egennamn med utgångspunkt i ryskan: Kiev, Odessa, Tjernobyl.
Att svenska medier med få undantag håller fast vid de förlegade stavningarna motiveras bland annat med att alternativet skulle vara förvirrande.
Biblioteksbladet tror mer om sina läsare och stavar därför rätt: Kyiv, Odesa, Tjornobyl.
I en tidigare version av texten nämndes Krim/Krym i uppräkningen ovan. Krim är dock inget russifierat namn på den ukrainska halvön som Ryssland ockuperar, vilket språkkunniga läsare påpekat. Den heter Krym på både ryska och ukrainska.
Hela Biblioteksbladet nummer 2, 2025, handlar om Ukraina. Den finns att läsa här.
”Förr dominerade böcker på ryska, men sedan annekteringen av Krym 2014 och anfallskrigets utbrott 2022 har de i stor utsträckning rensats ut från hyllorna.” Detta tycker jag låter lite extremt… Men det blir värre! I en annan text i senaste numret av Biblioteksbladet (som i skrivande stund inte publicerats här i nätupplagan) framgår dessutom att man utöver direkta förbud mot hundratals ryska böcker vilka ”syftar till att likvidera Ukrainas självständighet” rent av försöker utöva påtryckning mot bibliotek i andra länder för att få dem utrensade även där. Lite enkelt googlande informerar mig vidare om att totalt nästan 20 miljoner böcker ska ha rensats ut från ukrainska bibliotek bara för att de är skrivna på ryska, att ryskspråkiga böcker inte längre får importeras utan att först ha granskats, och att det numera är förbjudet att ge ut böcker på ryska i landet trots att en inte obetydlig andel av invånarna har detta som sitt förstaspråk. Bland de böcker som förbjudits ska finnas inte bara sådant som Aleksandr Dugins skrifter, utan även t.ex. romaner av Boris Akunin och vissångaren Vladimir Vysotskys memoarer. (Se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_book_ban_in_Ukraine) Ursäkta mig, men vad är detta om inte censur på en helt annan nivå än i USA? Där handlar det ju mest bara om att plocka bort vissa böcker från skolbibliotek eller sätta åldersgränser på dem. Så var är protesterna? Eller är detta okej eftersom det är ”vår sida” som gör det?